”Vi har elva nationaliteter – det är en fördel”

Kristoffer Bergström

Södertälje/Geneta. För 33 år sedan bildades de efter en språklig tabbe.

För att beskriva varför Syrianska i dag kan bli klart för allsvenskan behövs en taktiktavla, ett spelprogram och en världskarta.

Eller så stannar man vid några gula hus.

500 meter från Scaniarinken var isen nyspolad, men killarna var inte nöjda. Matchen blev ryckig och passningarna skeva, alla halkade.

Kanske borde de inte spela fotboll där.

– På vintern fick vi spela på isen. Jag tror inte en enda syrian har kommit upp i a-laget i hockey. Och det är ändå 25 procent syrianska invandrare i Södertälje, säger Suleyman Sleyman.

Han kör mot stadsdelen Geneta, genom en rondell, förbi en skola.

För 30 år sedan föddes han här, då ett korplag nyss hade brutit sig ut från Assyriska. Splittringen berodde på att syrianerna som var nya i Sverige trodde att deras folkslag hette ”assyrier” på svenska. När de insåg felet behövde de ett nytt lag så de bildade Suryoyo, som senare blev Syrianska.

I början höll de till i korpen, förutom på lördagarna då raggarna kom med varsitt flak öl för att möta ”lakritstomtarna” nere på ängen. Trots att de båda grupperna slogs inne i centrum på kvällarna var ängsmatcherna heliga och slutade alltid med kramar.

Men det var Suleyman för liten för att uppleva. I sista backen upp mot de gula husen möter han en skruttbil körd av en gubbe med keps.

– Skönt, nu vågar vi gå ur bilen. Han jobbar heltid och åker bara runt här för att ge p-böter. Automaten gick sönder för flera år sedan för att ungarna stoppade in stenar och grus, så nu finns närmaste flera kilometer bort. Det kostar fem kronor i timmen och de tar bara mynt, så ska jag sova över måste jag gå runt och låna ihop 60 kronor.

62 procent födda utomlands

Han stänger bildörren och står mitt i Syrianskas hjärta. Därborta bor lagkamraten Robert Massi, därborta Nahir Oyal och i horisonten ligger höghusen som han drömde om att få bo i. I stället flyttade familjen Sleyman 70 meter, från en trea till en fyra när Suleyman fick sitt fjärde syskon.

Geneta minner om tiden då staten snabbsmällde upp en miljon bostäder. De gula huslängorna är identiska och ramar in grusplanen som kommunen förgäves spolar om vintrarna. Nu är 62 procent av de 5 000 invånarna födda utomlands och ytterligare 22 har föräldrar som är det.

Det luktar blöta löv. Sommarsolen lyser men höstvindarna kyler, så alla håller sig inne utom Suleymans farbror som vinkar från en balkong.

”Nytt att plugga”

– Alla pratar syrianska här. Jag kunde inte ett enda ord svenska förrän jag fyllde sex år. Och i vår kultur är det ganska nytt att plugga, så omställningen till Sverige har varit svår. Många föräldrar säger ”bry dig inte om skolan, vi köper dig en frisersalong”, säger Sleyman.

Du har pluggat ekonomi på Handels. Hur många pluggar i Syrianskas a-lag?

– Noll. Jag tycker det är otroligt tråkigt. Det är dumt att inte utnyttja möjligheten att skaffa sig något att falla tillbaka på i framtiden.

Skäll på dem, då.

– Nej. Man är lat och bekväm. Många bor hos föräldrarna.

När Sleyman lämnade Syrianska låg de i division tre. Han blev ikonisk back i Hammarby men vände hem förra säsongen då Syrianskas frejdiga fotboll ledde till en fjärdeplats i superettan. I år spelar de defensivare, har släppt in minst mål i serien och kan i dag säkra allsvenska kontrakt.

– Hittar man balansen mellan strikt svensk defensiv och fria tyglar i offensiven kan man lyckas. Nu vinner vi boll högre upp i plan och då får alla improvisera mer, säger han.

Är inte det en fördom att folk söderifrån kommer med vild anfallsfotboll?

– Jag tror inte det. Generellt är svenskarna mer laglojala medan en sydeuropé eller en från mellanöstern ska avgöra matchen, göra mål, dribbla. Vi har elva nationaliteter och det är en fördel.

”Hetsar inte upp mig”

Sleyman är peppad inför mötet med Jönköping Södra. Han går tillbaka mot bilen, ser att den inte är lappad och kör i väg mot Södertälje fotbollsarena. Eller Jallavallen, som man säger. Framme vid den nybyggda kolossen går han in på sin roll i laget.

– Jag är lugn och hetsar inte upp mig. Sedan känner jag många i laget sedan de var smågrabbar på gården som inte fick vara med för att de var för dåliga. Nu är det dem man spelar med.

Du bor på Sveavägen i Stockholm nu. Ska du flytta tillbaka till Geneta?

– Nej. Hamnar mina barn här får de sämre förutsättningar. Tyvärr. Men jag trivs jättebra och tar hit min dotter och går runt ibland.