Wegerup: Beröm – men det krävs mer av det olösta CL-pusslet

Jennifer Wegerup

helskärm

PARIS. En helt okej vecka på jobbet.

Det får man väl ändå säga att Zlatan haft.

Det blev ännu en dag av grå moln som svepte in Paris alla kyrkspiror och kupoler i ett fuktigt dis.

Supportrarna virade halsdukarna ett extra varv om sig på Parc des Princes där PSG:s spel inte heller direkt var något som lyste upp lördagen.

Men man lyckades ändå till sist hitta sina tre poäng vid slutet av regnbågen och det var viktigt, inte minst för att laget ska slippa resa till Zagreb med tunga rubriker över sig och hård press inom sig.

Paris Saint-Germain är fortfarande ett byggnadsverk, ett pussel, välj den liknelse ni vill, där många bitar ännu saknas eller sitter löst.

Zlatan sade till mig i går kväll att första matchen efter landslagsuppehåll är svår och det är sant. Men sant är också att PSG ändå behövde denna paus.

I går fattades både avstängde Verratti och skadade Motta men de var inte huvudproblemet.

Alla lag i hela Frankrike vill slå skrytbygget PSG och Reims tog flera rejäla livtag på hemmalaget i första halvlek. I andra mattades orken, och Gameiros mål kändes väntat och rättvist efter ribban och stolpen och ett pärlband andra PSG-chanser.

Kaotiskt i mixade zonen

”Kan vi vinna när vi spelar så här så det är också en kvalitet”, sade Zlatan.

Och ja, så kan man ju också se det.

Men mot Dinamo Zagreb borta kommer det att krävas mer, mycket mer.

Zlatan, han var annars trött men glad när vi möttes i en hysteriskt kaotisk mixad zon (något otippat efter en match som den mot Reims, inte direkt Real Madrid).

”Hur stort som helst” och ”jag kan inte beskriva det” är ord som säger en del om hans känslor över såväl ”Golden foot”-utmärkelsen som Sveriges historiska vändning mot Tyskland.

För den som känner Zlatan vet att han sällan tar till överord.

Zlatan såg lite generad ut

När jag tog upp hans ledarroll, det beröm han fått för att han inte, som ibland annars, visat dåligt humör mot medspelare, blev han glad men också närmast lite generad, ville tona ner det:

”Det var inget märkvärdigt”.

Kanske var det faktiskt inte heller det, utan bara vad man kan och bör vänta sig av en lagkapten.

Och ändå, som vi alla sett av reaktionerna, betydde Zlatans agerande så mycket för så många. För så är det med ”Ibra”, på gott och ont, att hans kraftfält lämnar ingen oberörd, få kan på samma sätt både hjälpa och stjälpa.

Därför är hans vilja att behärska sig, hans gradvisa mognad (även om Rom inte byggdes på en fotbollssäsong som bekant) så viktig, både för klubblaget och landslaget.

På onsdag kommer Zlatan på nytt att behöva leda sitt lag. Vill PSG vara med och ”konkurrera på allvar” i Champions League, den ambition man har enligt Carlo Ancelotti, då bör man vinna i Zagreb.

Zlatan berättade för mig om den häftiga känslan av att hans gyllene fotavtryck kommer att finnas på Mästarpromenaden i Monte Carlo, för en lång, lång tid framåt.

Men i Champions League, där han vill och måste och kan han fortfarande göra ännu starkare avtryck.

Närmast på Maksimir Stadions gräs.

Med de där gyllene fötterna.