”Liket” Malmö FF med i toppstriden igen

Alfelt: Ologiskt men också logiskt

HALMSTAD

HALMSTAD. – Liket lever, sa Sören Åkeby med lättnad i rösten.

Jovisst, det är en jädrans massa lik som lever i årets tydligen odödliga guldstrid.

MFF lever absolut med igen. Ologiskt men också logiskt. I en serie utan riktigt bra lag har ett lag med bra spelare alltid chans att komma igen.

MFF har bra spelare på alla platser. Tydligen så bra att man kan fördriva en naturlig vänsterkantspelare som Christian Järdler. Trots förtroendet och en stark insats

från start mot Halmstad tänker Järdler fortfarande lämna Malmö så fort han får en chans. En chans som Malmös sportchef Hasse Borg dessutom aktivt jobbar för att Järdler ska få.

Jag begriper ingenting av detta.

”Flytta upp Behrang Safari från back till yttermittfältsplats, sätt in mycket kapable Christian Järdler”, skrev jag efter MFFs förlust mot Kalmar 26 juni.

Facit i går

Jag tycker fortfarande att det är Malmös enklaste och bästa lösning och facit fick vi på Örjans Vall i går. Safari som yttermittfältare var lagets genomgående bäste. Järdler som vänsterback var mycket bra.

MFF är inte i en position att låsningar grundade i motsättningar av prestigekaraktär tillåts göra laget svagare. Att behålla och på allvar involvera Järdler i truppen igen borde vara viktigare än att försöka hitta den ”frälsare” utifrån som många supportrar fortfarande längtar efter.

Det finns ju faktiskt ett orosmoln till att beakta för Malmö. Safaris succé i år kan när som helst göra honom attraktiv för en köpstark utländsk klubb.

Fast MFF-ledningen verkar inte särskilt aktiv när det gäller att skaffa fler värvningar efter att överskattade Babis Stefanidis norpats från ärkefienden. Ju mer jag funderar på passiviteten, desto mer tycker jag att det är en riktig taktik.

Malmös problem i år har aldrig varit att man haft för dåliga spelare. Det har varit att dessa spelare inte presterat vad de har kapacitet för att kunna göra. Om det sen berott på otydligt ledarskap av Åkeby, åldrande stjärnor, bristande inställning eller något annat är svårt att säga. Otur kan vi dock räkna bort eftersom MFF har varit värt att förlora de matcher laget har förlorat.

Johansson på väg tillbaka

I en serie så jämn som allsvenskan behövs så lite just nu. Som att Jonatan Johansson vaknar till som i går och spelar som han gjorde förra säsongen. Hans kvitteringsmål är regelvidrigt, en målvakt behöver bara ha ett finger på bollen i en sådan situation för att han ska anses kontrollera den. Däremot rörde sig Johansson åter helt rätt och sökte snabba avslut med hygglig precision även i svåra lägen.

Juniors klackmål var frukten av precis så snabb speluppfattning som gör brassen till ett vinnarvapen bara han lägger av med sitt onödiga ”trampande på bollen”.

Bra effektivitet

Niklas Skoog vände bort en slutkörd Mikael Rosén med sin gamla skottfint och sköt sen kallt in 3–1 med vänstern. Skoogs tredje mål på elva skott i årets allsvenska. Det är bra effektivitet, vilket de som tvunget måste konstatera hans med årens rätt mindre snabba steg bör tänka på.

Malmö visade att laget är på väg att bli ett lag igen. Kan sedan Daniel Andersson hitta tillbaka till sin vårform igen kan det räcka långt.

Halmstad har visat hela året att det är ett lag att räkna med. Små marginaler avgjorde mot MFF. Dusan Djuric var snuddande nära att göra ett drömmål på bicykleta och båda Malmös första mål var rena skänkar.

Peter Larsson får ta på sig första när han inte rensade undan och Tomas Zvirgzdauskas lurade försvarskompisen Rosén före Juniors klack till 2–1.

Halmstad har inte varit något lik på hela säsongen och kommer heller inte att bli det.