Sven-sexan som spårade ur

Peter Wennman

Peter Wennman om Chelseas målorgie

LONDON. Så det var ”sexigare fotboll” du ville ha, Roman Abramovich?

Hade du kunnat drömma om att hela Stamford Bridge skulle förvandlas till en ormgrop?

Hade du vågat tro på en 6-0rgie mot Sven-Göran Erikssons Manchester City?

Var det lika bra för dig som det var för mig i går?

Ni som följer den här spalten vet att jag sen barnsben har ett gott öga till Man City, det borde alltså svida i ett ljusblått hjärta att beskriva slakten i London i går.

Men jag njöt av varje sekund, njöt av fantastisk fotboll från Chelsea, njöt av snygga mål och ett underhållande, tekniskt, snabbt, effektivt anfallspel som jag inte sett på Stamford Bridge sen ... Jaa, hände det nånsin nåt liknande under José Mourinho?

Det var en fest, ett party som fick 40 000 chelseafans att knalla hem och försöka hitta en lämplig melodi till namnet Avram Grant.

Alla vi som varit skeptiska till Grant efter Mourinhos uttåg har fått oss en tankeställare.

Plötsligt spelade Chelsea den publikvänliga fotboll som Roman Abramovich krävt, och det var intressant att höra den nye managern efteråt:

– Det är viktigt att vinna med stil. Folk ska komma till våra matcher och ha roligt. Vi har tränat på den här attackfotbollen de senaste veckorna.

Det var högst njutbart. Om Arsenal spelade fotboll direkt från paradiset mot Slavia Prag i tisdags (7–0), så var detta åtminstone fotboll från Avrams lustgård.

Ingen får hylllas för mycket

Några sura glädjeförstörare kommer förstås att påpeka att Manchester City var för dåligt den här dagen, att Svennis gäng försvarade sig pinsamt illa och bjöd Chelsea på showen.

Men så är det ju alltid. Ingen får hyllas för mycket, då är det motståndaren som varit för svag.

Jag konstaterar bara att City kollapsade totalt mot ett lag som var i kanonform, som snabbt avslöjade Svennis svaga punkter, som visste exakt hur det skulle agera – och sen bara kunde spela ut och ha kul.

Brassen Elano är nyckeln till Citys spel, men han drunknade och försvann i dödens triangel (Mikel-Essien-Lampard) och måste haft ont i varenda ben i kroppen efteråt.

Mikel och Essien bara malde ner honom.

När den taktiska uppgiften var genomförd (nr 1A på Avrams lista) var det fritt fram för Frank Lampard att styra det offensiva mittfältsspelet på ett helt fenomenalt sätt. Lampard var briljant. Han fick Citys Didi Hamann att se väldigt gammal ut och Michael Johnson att se väldigt grön ut.

Lampard var kung

Lampard, som nyligen buades ut av Englands fans på Wembley, var fullständig kung på planen.

Hans passning med yttersidan till Didier Drogba före 2–0 var ett absolut mästerverk.

När Drogba, som lätt vann duellen mot Micah Richards, byttes ut efter sina två mål pekade han mot Lampard så att hela publiken skulle förstå:

– Det var HANS match.

6–0 ... till och med Andrei Sjevtjenko fick hoppa in och göra mål...det var naturligtvis en väckarklocka för det Manchester City som tycktes sövt av allt beröm på sistone.

Svennis såg tillplattad, skakad och småchockad ut när han kom till presskonferensen och jag har aldrig under årens lopp hört honom använda ett rakare språk efter en förlust.

– We were awful, sa han.

Hemska, alltså. Förskräckligt dåliga.

Svennis gick på sin värsta propp nånsin som manager, bara IFK Göteborgs

1–5 mot Arsenal i Cupvinnarcupen kommer i närheten, och han fick mycket att fundera på när det gäller försvarsarbetet. Chelsea skar upp den där konservburken med laserstrålar, en sån som Joe Cole har väl inte haft roligare sen han mötte Niclas Alexandersson i VM senast.

Spelare som Martin Petrov och Stephen Ireland orkade till slut inte springa en meter bakåt och då började det rasa på allvar. Och som sagt ... tas Elano om hand på rätt sätt har City inga vapen kvar.

Hur mådde Isak?

Man undrar ju hur Andreas Isaksson mådde på reservbänken?

Jag har tjatat mig trött på det problemet, jag anser att han borde fått hoppa in för flera omgångar sen, och hans erfarenhet hade varit att föredra i går.

Nu släppte Joe Hart in ett halvdussin, varav minst tre skott gick mellan benen, och det är möjligt att Isak hade tagit ett par av målen. Men det känns löjligt att diskutera målvaktsfrågan i City efter en uppvisning som Chelseas.

– Jag får be de tillresta fansen om ursäkt, sa Svennis.

”Blue Is The Colour”, sjöng Chelseas fans.

”Thank You For The Music”, sa vi som tittade på.