”När jag fastnar för något är jag ganska manisk”

Henrik Evertsson om varför hans senaste värvning passar perfekt

helskärm

Det krävdes en maniker med ”djävulskt stort intresse”.

Det krävdes analyser av uppåt 20 andra personer.

Så säg inte att Henrik Evertsson hade flyt när han plockade en doldis från Schweiz som blev elitseriens överlägsne poängkung.

– Det är väl min läggning. Jag gillar siffror, säger Växjös sportchef.

Ingen större spelarkarriär att tala om, en undanskymd tränartillvaro i Österrike, Frankrike och som assisterande i Växjö. Men nu gör sportchefen Henrik Evertsson, 38, succé – och hans värvningar öser in mål för Växjö i elitserien.

– Jag skulle inte ta hit folk om jag inte trodde att de skulle vara bra. Vi fokuserar väldigt mycket på hur personen är, att det är bra folk vi får hit som vill bli bättre och inte vill komma hit och förändra Växjö utan bli en del av det vi har, förklarar Evertsson framgångsreceptet.

Du verkar ha en förkärlek till transatlanter?

– Ja, både och. Jag skulle gärna bara ha svenskar i ett lag men de flesta säsonger går inte det och när man då tvingas titta utåt är det trots allt så att det är ett så bra lag som möjligt man vill ha, och då är nordamerikaner ganska enkla att integrera i Sverige. De trivs oftast väldigt bra, svenskar trivs med dem och de har ett lagtänk. Dessutom finns det ett väldigt, väldigt stort utbud, det är lite som brassar i fotboll.

”Har koll”

Agenterna pratar om att du är otroligt kunnig och kan allt om alla spelare.

– Det var snällt av dem. När jag gör något så gör jag ingenting halvdant, då skiter jag hellre i det. Men när jag fastnar för något så är jag ganska manisk och kopiöst envis. Så ja... jag har väl skaplig koll.

Hur skapar man sig den kollen?

– I grund och botten är det ett djävulskt stort intresse. Jag har alltid varit intresserad av potential i spelare, hur den ser ut, hur man får fram den och varför vissa får ut mer än andra. Det är väl min läggning, jag gillar siffror, fakta och så där.

Hur mycket research gör du på en tänkbar värvning?

– Så mycket man bara kan men det är olika så klart. Det generella man kan säga är att man gör så mycket som det finns att researcha om.

Ibland känner jag 20 personer som vet något om spelaren, en annan gång känner jag bara två. Och en sån gång som du bara känner två blir det också högre risk på värvningen och då får du se om den är värd att göra.

Hur mycket visste du om Mike Iggulden?

– Vi visste väldigt mycket om honom. Han är en av dem som vi researchade under längst tid, så vi visste det mesta.

”Passar in”

Svenska folket visste inte så mycket om honom.

– Nä, men det är inte heller svenska folkets uppgift att hålla reda på alla kanadensare som spelar i Schweiz, det är inget konstigt med att inte folk visste vem han var. Nordamerikaner spelar dessutom inte VM och i landslag på samma sätt så de blir inte heller kända på det viset.

Och i dagarna värvade du Jonas Holös. Varför?

– För att vi ville säkra upp vår backsida och han känns som en kille som passar in hos oss på alla sätt. Det han har att bidra med till hockeybordet behövde vi en hel del av, dessutom är det en kille som passar in rent personlighetsmässigt.

”Utgår från behovet”

Det var några klubbar förutom er som var efter honom. Känns det som en prestigeseger?

– Nä, alltså... värvningsarbetet handlar aldrig om prestige, det får det inte göra. Utan jag utgår bara ifrån vad vi behöver och vad vi vill ha. Vi hade velat ha honom precis lika mycket om inte någon annan klubb hade velat ha honom. Sen är jag så

klart glad att han kom hit, men inte av prestigeskäl.