Wennerholm: Har inget leende på läpparna

Mats Wennerholm

Se allt från OS i Pyeongchang på Kanal 5 och Kanal 9 eller streama på Eurosport.se

GANGNEUNG. Damkronorna vinner premiären mot Japan med 2-1.

Men jag lämnar inte arenan med något lyckligt leende eller nyväckta drömmar om medalj.

Nej, tvärtom.

Det var mer tur än skicklighet bakom den här segern.

Ja, och så Sara Grahn då förstås.
Den svenska målvakten som var lagets överlägset bästa spelare och bara släppte in ett av de 31 skott hon fick på sig.

Utan henne vet jag inte hur det här hade slutat.

Det var nästan så jag tyckte synd om de japanska tjejerna när slutsignalen gick. Det var de som stod för farten och konstruktiviteten.

Och det är sällan jag sett en period svänga som den första här i damernas öppningsmatch.

Total svensk dominans första tio och ett tidigt (2.21) ledningsmål, då Fanny Rask pricksköt ur dålig vinkel och hittade den enda lilla öppning som Nana Fujimoto lämnade i huvudhöjd.

Svenskorna ledde skotten med 7-0 och det kändes som det bara var ett lag på banan.

Japanskorna var bättre

Jag fick nästan gnugga mig i ögonen däruppe på läktaren.

Men det var bara ett lag på banan periodens sista tio också.

Japan tog över totalt, kom i våg efter våg och skapade massor av öppna lägen.

Svenska målvakten Sara Grahn fick slita som en galning och nicka bort ett par puckar i samma höjd som det svenska ledningsmålet.

Japanskorna vann skotten med 9-1 andra halvan av perioden.

Det blev något bättre i andra perioden, men inte tillräckligt bra.

Japan fortsatte att skapa betydligt längre anfall än Sverige och i ett av de längsta kom också kvitteringen till 1-1. Det kändes som de tillbringade en evighet med att tullkomligt peppra Sara Grahn med skott och till slut stod Rui Ukita fri framför henne och kunde skicka in kvitteringen med en backhand.

Vad höll Boork på med?

Jag kan inte säga att det kändes orättvist på något sätt.

Det var fullt logiskt och framförallt välförtjänt.

Nej, jag vet inte var svenskornas spel försvann efter de första tio minuterna och Boork såg inte ut att ha några lösningar där i båset. Han vankade mest omkring och såg allt annat än aktiv ut i coachningen.

Spelet från inledningen kom aldrig tillbaka.

Det blev ändå tre poäng till slut och det var väl det enda positiva när jag ska sammanfatta den här matchen. Svenskorna måste upp i intensitet och skridskoåkning om det ska sluta lika lyckligt mot Sydkorea och Schweiz, lagen de har kvar att möta i b-gruppen.

Jag har sagt att en kvartsfinalplats är mer än godkänt för de här svenska tjejerna efter den skakiga väg de haft fram till detta OS. En väg kantad av bråk och konflikter med förbundskapten Leif Boork som gemensam nämnare.

Jag önskar tjejerna allt gott, men just nu känns en semifinal - och en garanterad bronsmatch - mer som en avlägsen dröm.

Det var skön stämning här i Kwandong hockeycenter och ganska mycket folk på läktarna som fylldes på mer och mer under matchens gång. OIfficiella publiksiffran var 3 762 vilket är bra tycker jag.

Det är en väldigt fin arena, om än kall som ett kylhus i ett slaktområde. En av de kallaste arenor jag varit i.

Jag såg Peter Forsberg och Karin Frick sitta och huttra där i Discoverys studio, alltför tunnklädda i något som mer liknade ett utomhusklimat.

Och det är kallt i det här landet, en rå kyla som äter sig innanför långkalsongerna.

Nu lär det bli hetare i kvällsmatchen, där ett enat Korea möter Schweiz i sin premiärmatch.