Anrell: Jag hoppas att domarna sätter stopp för skiten

Domarna avslöjar spelarnas skitsnack på isen.

Jag har egentligen bara en åsikt: äntligen.

Jag är en stor anhängare av öppenhet. Nästan all verksamhet i samhället mår bra av att sanningen kommer fram.

Det gäller allt från dagis till tidningsredaktioner till ishockey.

Det är inte alltid det är bekvämt när skitsnacket kommer upp till ytan – men det är nästan alltid nyttigt när folk tvingas fejsa vad de sysslar med för unkna dumheter.

Det bästa som hänt vad gäller det offentliga trashtalket på senare tid är utan tvekan det som hände i NHL när Sean Avery gjorde bort sig på ett sätt som bevisligen gick ett steg för långt.

Han sa:

–And I just want to comment on how it’s become like a common thing in the NHL for guys to fall in love with my sloppy seconds.

Vad det handlade om var att Calgary Flames back Dion Phaneuf datade Averys ex-flickvän Elisha Cuthbert som dessutom hade datat Mike Komisarek

i Montreal Canadiens.

Det där var väl inte så farligt, kan man kanske tycka, men det ledde ändå till att Avery blev avstängd och att det skapades en debatt i NHL om kvinnosynen hos spelarna. En bra debatt.

”Sloppy seconds” skulle väl i Sverige kunna motsvaras av ”avlagda ligg”.

Fy, usch – och straff

Problemet för Avery var inte att han sa det han sa - utan att det blev offentligt.

Det som alla visste förekom – och som Averys statement bara var en antydan av nivån på – blev ett jätteproblem när media pratade om det, när pampfruar pratade, när spelarfruar pratade.

Och framför allt: när sponsorer pratade om det.

Då var det nödvändigt att statuera exempel. Fy, usch – och straff.

Jag tycker det är bra.

Allt unket och grabbigt beteende kan bara bekämpas genom öppenhet och genom att man talar tydligt om det. Manliga strukturer slås sakta men säkert sönder genom att kvinnor kommer in i de olika världarna och genom att folk inte längre håller käften om allt gubbigt larv.

Det gäller i såväl hockeyomklädningsrum som i polispiketer.

Hoppas domarna markerar

Domarnas blogg i Sverige är en ganska snäll liten satsning. Men vi får ändå veta en del om vad spelarna säger.

Omarks eventuella tjockhet och hans godisätande är en sån sak. Harmlöst, lite gulligt.

Jag hoppas på mer. Jag hoppas att domarna berättar om de råa replikerna.

Eller ännu hellre; att de markerar och sätter stopp för skiten – om den nu förekommer. Men det gör den nog. Fredrik Carlman säger ju att de bara kan avslöja någon promille av allt som sägs.

Trashtalk är en urgammal företeelse.

Jag vill minnas att den uppfanns i NBA, alternativt i norra Sparta.

Första gången jag hörde talas om den i Sverige var när jag hörde om Daniel Rydmarks psykande av motståndare. Rydmark brukade berätta vid tekningarna om hur mycket han tjänade. Han gjorde det när han mötte spelare som han visste tjänade betydligt mindre än han. Och det gjorde ju de flesta på den tiden.

Ganska kul trashtalk, tycker jag.

Jag brukar köra samma grej på Mats Wennerholm...

Sen fanns det en story om en spelare i trakten av Färjestad som hade en tjej som varit otrogen – med nån sloppy second kan man ju gissa, också i trakten av Färjestad, vill jag minnas.

Det där fick han höra.

Första gången, dessutom, under en match.

Han var inte så bra den matchen, vill jag minnas.

Jag förstår honom.

Deras förhållande blev visst inte så bra det heller efter det... men det kanske är en annan historia.