”Jag kanske är lite mer unik än andra tränare”

Jörgen Westholm i stor intervju om årets succé, de tunga åren och Elitloppsvinnaren som såldes: ”Jag begärde väldigt mycket pengar”

helskärm

Stall Jörgen Westholm går som tåget och vann sammanlagt fyra lopp den gångna helgen.

Under sina många år i branschen har han varit med och format trav-Sveriges framtid.

– Jag kanske är lite mer unik än andra tränare genom att ha fått fram 19 proffstränare, säger Jörgen till Trav365.

Jörgen Westholm upplever sin mest framgångsrika tid som travtränare med drygt 17 miljoner inkört till stallet under 2021, men skördar också stora framgångar i sulkyn. Han närmar sig visserligen 50-strecket med stormsteg men likt ett dyrare årgångsvin tycks han bara bli bättre och bättre. I år blir det dessutom en Frankrike-filial.

Den gångna V75-helgen på Sundbyholmstravet blev det sammanlagt fyra vinster till stallet. Ändå var han inte helt nöjd.

– I söndags eftermiddag var jag besviken. Vi hade höga förväntningar i Breeders Crown men det blev istället en galopp och ett femtepris, vilket inte var vad vi tänkt oss. Det är en dröm att vinna sådana stora lopp. Vinnaren hade vi dock ändå aldrig slagit, berättar Jörgen för Trav365.

Han sammanfattar dock året som ett otroligt sådant där stallet haft ett fint flow. Dessutom delar han ledningen i STL-ligan, något Westholm inte hade förväntat sig. Stallet har slagit både penga- och vinstrekord under året och ett delmål i framtiden är att bli nominerad till Årets Tränare på den årliga Hästgalan – något han till dags datum ännu aldrig blivit.

”Jag har inte tid att ramla av”

Jörgen växte upp i en familj där hans mor- och farföräldrar hade mjölkkor så det tillbringades mycket tid i ladugården. Djuren spelade en viktig roll i hans liv redan från ung ålder.

– Det var fantastiskt. Jag fick träffa kalvar, kor och även grisar men efter en tid kände jag att det var dags att testa djur med lite mer ”action”.

Som tioåring upplevde han kicken många förstagångare upplever när de får sitta upp bakom en travhäst. Han var fast och framtiden tycktes vara utstakad för grabben som ännu gick i grundskolan.

– Jag fick testa på att köra häst hos en amatör och kände att jag inte kunde hantera det. Men tänk att kunna göra det i full fart... Jag blev travbiten direkt.

Stämmer det att du som ung grabb testade på ridning men slutade för att du mest ramlade av?

– Jag har inte tid att ramla av. Dessutom gör det så ont. Jag är ingen bra ryttare.

Så det finns ingen chans att vi en vacker dag kommer att få se dig i sadeln bakom exempelvis din egen Whelk som vann ett montélopp i lördags?

– Det kan jag med 101 procents säkerhet säga!

Arbetar med sin hobby

Hur reagerade föräldrarna när du berättade om din dröm om att bli travtränare?

– De visste redan då att det inte går att bromsa mig.

Efter plugget påbörjade han en anställning hos Krister Söderholm och det fanns även en period då han åkte runt och skodde häst åt externa kunder. Sin första kuskseger bärgades med Hetty Roy i ett lopp på Åland. Sedan dess har vinsterna trillat in en efter en och han har fått testa på att köra både Elitlopp och Prix d'Amerique. A-licensen togs ut den 1 oktober 1996 och han firade nyligen 25 år som proffs.

– Det är en ynnest att än i dag kunna jobba med sin hobby. En fotbollsspelare peakar ofta när de är 30, medan vi travtränare gör det mellan 50 och 70. Jag har sysselsatt väldigt många människor genom åren, framför allt många som har varit tacksamma efteråt. Det är något man blir mer och mer stolt över ju äldre man blir.

Det måste väl innebära att du är en förbaskat bra arbetsgivare?

– Det har jag inte sagt. Man kan alltid bli bättre, vilket jag ständigt försöker. Men är man duktig och jobbar hos mig så tycker jag att man skall få chansen att utveckla sig.

Blir du lika glad av att se dina lärlingar vinna lopp som när du själv gör det?

– Absolut. Det är det roligaste som finns när man kan utveckla anställda och att de sedan tar tillvara på chanserna. Jag är nog unik vad gäller att ha hjälpt så många unga att komma fram inom travet. Det finns såvitt jag vet ingen i dag aktiv travtränare, som har haft 19(!) tidigare anställda som senare har blivit egna proffstränare. Kulturen inom travet har inte varit att ge lärlingarna så mycket chanser, men de senaste åren har det varit ett stort uppsving.

”Oerhörd betydelse för mig”

Han har gjort sig känd som en framgångsrik ”hästscout”, att bedöma en hästs exteriör och har genom åren hittat den ena topphästen efter den andra, på bland annat auktioner. Ofta till en billig peng dessutom. Action Man på 90-talet var en sådan. Den fyndade Jörgen för 7 000 kronor och det blev runt 800 000 in på kontot innan flyttlasset gick utomlands.

– Jag sålde andelar av Action Man till vänner och bekanta i början, bland annat till Bengt Johansson som är min hästägare som följt med längst. Han står bakom alla ”Ninepoints-hästar” och hade aldrig ägt hästar innan Action Man.

Två namn som väger tungt i Westholms utveckling är hästgurun Sven Lindblom och Stefan ”Tarzan” Melander. Sven och Jörgen kom tidigt i kontakt med varandra eftersom båda höll till i Sala-trakten och tack vare sin mentor, som tyvärr inte är med oss längre, lärde Jörgen sig H U R en häst ska se för att inte bli skadad så lätt.

Med Stefan håller han fortfarande kontakten, vilket ofta leder till en del nördiga samtal om sifferkombinationer...

– Han har en oerhörd betydelse för mig. Jag ringer till honom och säger att en häst ser ut: ”åtta, sju, tre, sju, fem, åtta”, då vet han exakt hur den ser ut. Det är vårt kodspråk.

Ingen teknik men en vilja av stål

Annickas seger i Oaks - var det senast du kastade pisken i vädret?

– Det var det nog. Jag köpte henne av två bondpojkar, Anders och Håkan Karlsson. En häst kan skapa många olika variationer. Den ena skapade en av mina största kunder, den andra två av mina absolut bästa vänner.

Hästen som kanske de allra flesta travvänner förknippar Jörgen Westholm med är den lille krigaren Super Light som på sin tid tillhörde världens allra bästa, med två turer till Elitloppet och fyra till Prix d'Amerique i Frankrike.

Var han språngbrädan in i travets finrum?

– Det var han och det var en kul resa. Men sedan under slutet av hans karriär valde hästägarna en annan väg än den jag rekommenderade. Det samarbetet avslutades därmed ganska abrupt. Den hade jag fått fram som ettåring och vunnit gulddivisionen med när han var tolv år. Sagan var värd ett bättre slut. Där har vi inga kontakter kvar.

Hur mycket saknar man Super Light så här många år efter avslutad tävlingskarriär?

– Han hade ingen teknik själv men oerhörd vilja. Man tänker ofta: ”Tänk om den här hästen kunde haft Super Lights vilja.” Han kunde inte springa men gjorde det ändå.

Inte lika vass på att sälja fiskedrag...

Du har tidigare sagt att drömmen vore att hitta en häst med Super Lights löphuvud men med en perfekt teknik. Har du hittat den?

– Nej, och jag kanske aldrig kommer att göra det, men mitt mål är att hitta den drömhästen. Det är inte säkert att den ens är född.

– Min första riktigt bra häst Criks Hurricane står kvar i stallet som gårdshäst. Han tjänade nästan sju miljoner och han bor fortfarande hemma på gården som 26-åring. Det är jag väldigt glad över, att jag kan ge honom ett bra liv. Ägarna kommer fortfarande och matar honom med morötter.

Trots alla framgångar under årens lopp har det även funnits tyngre perioder i travtränarens liv. Ett tag försökte han få ekonomin att gå ihop genom att bland annat sälja fiskedrag, men det gick lite si och så med den verksamheten.

– Jag sålde allt som gick att sälja. Fiskedragen fick jag ge bort på slutet då det inte fanns någon som fick fisk med dem. Nöjda kunder kommer alltid åter men de kom inte till mig.

Är du duktig på att fånga fisk?

– Nej, det tycker jag inte, men jag älskar allt med naturen. När jag behöver vårda kroppen så blir det en promenad i skogen med mina hundar.

”Jag var så lycklig”

Vad många kanske inte känner till är att det var Romme-tränaren som en gång scoutade fram en viss Steinlager, som 2005 gick och vann självaste Elitloppet för sin dåvarande tränare Per Oleg Midtfjeld. Ett av många lyckade unghästköp av Westholm som dock valde att sälja den vidare till Knut Olausson.

– Jag begärde väldigt mycket pengar och fick dem. Pengar som behövdes i bolaget eftersom jag då hade ett väldigt dåligt år som tränare. Löner skulle betalas och något behövdes säljas. Två år efter försäljningen hade jag fortfarande mycket sjukdomar i stallet. Jag hade inte kunnat hantera honom till ett bli en Elitloppshäst. När han vann var det bara glädje.

För drygt tio år sedan skaffade han sig en egen gård men i början led verksamheten av växtvärk.

– Jag var så lycklig när jag fick möjligheten att kunna förvärva något eget. Det tog dock ett bra tag innan jag kunde låna pengar för att bygga ut. Det har blivit en inomhusbana, rundbanor, en annan typ av uppvärmningsslinga och jag har dessutom ordnat så att alla hästar kan gå ute dygnet runt. Saker som är bra för hästarnas välmående.

Har hästar på hjärnan

Drömmen är att en dag vinna antingen Elitloppet eller Prix d'Amerique och han upplever att det ser bättre ut än någonsin på unghästfronten. 49-åringen har hästar på hjärnan dagarna i ända och mycket fritid blir det inte. Tv tittar han ytterst sällan på och senast lästa boken var någon skriven av Jens Lapidus. När vi pratar semester tycks det vara dött lopp mellan skidor och badbyxor.

Om vi blickar framåt säg 20 år. Hur tror du att Jörgen Westholm kommer att tackla pensionärslivet?

– Då hoppas jag bo kvar på gården och ha fullt med hästar runt omkring mig, avslutar Jörgen.