”Accepterat jag aldrig kommer kunna se igen”

Peter Eriksson om livet efter svåra olyckan

Travkusken Peter Eriksson, 57, sparkades av en häst på Rättvikstravet.

Han överlevde den allvarliga olyckan – men förlorade synen.

Nu lever Peter en annorlunda vardag.

– Att jag aldrig får tillbaka synen har jag accepterat men att gräva ner mig eller gå att gömma mig har jag aldrig tänkt göra, säger han till Travronden.

Måndagen den 8 juli var olyckan framme på Rättvikstravet.

Travtränaren och kusken Peter Eriksson sparkades av en häst.

Skadorna blev omfattande och han fick tillbringa många veckor nedsövd på Akademiska sjukhuset i Uppsala.

Peter väcktes långsamt upp ur koman och det konstaterades att han mist synen.

– Jag minns ingenting, det är bara helt svart. Minns allt före, men inga minnesbilder alls efteråt, sa han i en tidigare intervju med Trav365.

”Snackades om att jag var död”

Ytterligare några veckor har passerat. Det har blivit vardag och Peter börjar alltmer acceptera sitt handikapp och annorlunda livsvillkor.

– Jag kan säga ärligt att jag inte varit bitter en enda gång. Det var en olycka och det var inget jag kunde ha gjort annorlunda. Det hade lika gärna varit en bilolycka. Det här med att jag aldrig får tillbaka synen har jag accepterat men att gräva ner mig eller gå att gömma mig har jag aldrig tänkt göra. Jag ska i stället fortsätta leva som jag har gjort och det är fantastiskt med alla som kommer fram och vill prata med mig. Jag vet att det gick många rykten när jag låg nedsövd. Det snackades om att jag var död och att mina ögon var borta. Men jag lever och ögonen sitter kvar även om de inte fungerar, säger han till facktidningen Travronden.

Efter olyckan startade flera travprofiler, med Svante Båth och Erik Adielsson i spetsen, en insamling till förmån för Peter Eriksson.

Dottern Lina Eriksson har varit ansvarig för insamlingen och enligt Travronden är summan uppe i cirka en miljon kronor.

– Jag har verkligen varit rörd att så många har engagerat sig. Travfamiljen har verkligen visat sitt hjärta, fortsätter Peter.

Sambon: ”Intryckta i ögonen”

Malin Lundmark, Peters sambo, var tidigt införstådd i skadornas allvarlighet.

– Jag förstod rätt tidigt att Peter aldrig skulle kunna se igen. Ögonen var alldeles för trasiga. Mycket av skadan kom från de stålbågade glasögon som Peter hade och som blev intryckta i ögonen av sparken, säger hon.