”Jag känner mig än i dag inte trygg i hagen”

Claes Svensson om V75-chansen – och de allvarliga skadorna som nästan slutade i tragedi: ”Det är klart att man funderade på om man verkligen skulle hålla på med det här”

helskärm

Antibes har varit skadeförföljd hittills i karriären men jagar nu första V75-segern.

Hans tränare Claes Svensson har varit med om minst lika mycket i olycksväg.

– Jag kom i vägen och blev sparkad. I hagen känner jag mig än i dag inte trygg och backar undan, säger Claes till Trav365.

Claes Svensson har genom åren plockat fram den ena topphästen efter den andra. På lördag selar han ut olycksdrabbade Antibes i V75-2 och tränaren tycks ha betydligt större förtroende för sin häst än vad spelarna har.

– Han blir bättre och bättre och har känts fin i jobben efter den senaste starten. Det är en slugger och jag är inte orolig för startspåret. Gör han en liknande prestation som senast så ska han vara med i striden, berättar Claes för Trav365.

Fyraåringen mötte ett namnkunnigt motstånd i senaste starten och höll då starkt efter en längre repa i spåren under slutvarvet. Det kan tyckas att hästen står hårt inne på pengarna på lördag men faktum är att han ändå går ner i klass jämfört med vad han mötte nyligen.

– Han var inte riktigt färdig som treåring men i år hoppas jag kunna starta honom i de större årgångsloppen. Om han blir en kulltopp vet jag ej men han är under stark utveckling.

Valde bort datorerna – för hästarna

En anledning till att Antibes ännu är lugnt tagen beror på en del skadeproblem som ung, något som till viss del hämmar honom än i dag.

– Hans karriär har inte varit spikrak utan det har varit en del trassel. Som tvååring råkade han ut för en griffelbensfaktur och sedan skadade han även ett öga som behövde opereras. Det är alltid svårt att veta om en häst är blind eller inte men han har åtminstone kraftigt nedsatt syn. Han har en fläck på sitt högra öga, så man kan misstänker att ser väldigt dåligt.

Claes kom in i travet via sin far och farbror. Denna duo valde, trots avsaknaden av någon som helst rutin, en gång i tiden att köpa in två travhästar som hamnade i träning hos Thomas Nilsson – mannen bakom Legolas. Även om hästarna inte skördade några större framgångar fick Svensson in en fot som hästskötare.

– Jag tillbringade två somrar hos Thomas i samband med gymnasiet och har aldrig jobbat med något annat än hästar. Egentligen var det väl inte bestämt i början att jag skulle jobba med trav utan med datorer, som mina syskon. De tjänar betydligt mer än vad jag gör, men jag har hela tiden gjort saker som jag tycker är roliga.

Den ekonomiska biten av travyrket har sina toppar och dalar. För dagen har Stall Svensson 29 hästar i träning, med fokus på unghästsidan.

– När det gäller lönsamhet så blir det givetvis inte så mycket provision när man har få starthästar, men detta är vägen jag har valt. Det är roligare att arbeta med unghästar. Med de äldre handlar det mest om rutinjobb och att hålla dem fräscha och starka. En treåring som jag tror mycket på är Al's Showmethehill. Jag hoppas att hon kommer att tillhöra de bättre i kullen i år.

”En superhäftig upplevelse”

Claes har hållit en relativt låg profil på V75 den senaste tiden och allt som oftast överlåtit styrningar åt sin son Jonathan Bardun. Denne flyttade dock nyligen till USA för att jobba åt Marcus Melander.

– Det var skönt att släppa över det ansvaret och ge honom chansen, men någon ringrost för egen del är det inte.

Svensson har arbetat med hästar sedan 80-talet och många förknippar honom säkert med namn som Cenit Guy, Moving On bland många fler. Givetvis låter vi honom vrida tillbaka klockan och minnas glansdagarna.

– Det bästa minnet med Cenit Guy var när han var runner up bakom Scarlet Knight i ett Elitloppsförsök. Den gången slog han bland annat Victory Tilly och Fan Idole. I finalen fick han dock ett sämre startspår och räckte inte riktigt till. Det var ändå en superhäftig upplevelse bara att vara med i Elitloppet. Han kom dit som en silverdivisionshäst och vann faktiskt i den klassen i starten efter Elitloppet.

– Moving On är den som tjänat mest pengar. Hon var oerhört framgångsrik i Frankrike där hon vann 13 lopp, det är inte många svenskfödda hästar som har ett sådant facit. Hon var en viktig häst för vår verksamhet då jag och min sambo Marie Nilsson även ägde och hade fött upp henne.

Loppet han minns bäst är när hon segrade i stoeliten på 9,9 under Elitloppshelgen 2016.

– Hon är avelsmärr nu och har fått två avkommor. I år ska hon betäckas med Bar Hopping, en ganska ny amerikansk hingst.

Löftet närmar sig comeback

En annan talang som kom, segrade och... försvann är King of Everything. Efter en lovande start på karriären tog det stopp och vi har inte sett honom i startlistorna sedan 2020.

– Han råkade ut för en gaffelbandsskada i finalen av Sprintermästaren. Sedan hade jag lite för bråttom vilket ledde till att han skadade sig igen på samma ben. Han är dock på väg tillbaka och ska kvala i slutet av denna månad. Eftersom vi äger honom själva har vi kunnat ge honom tillräckligt med tid och detta är en häst som vi har stora förhoppningar på.

”Kungen” har således haft sin beskärda del av skador de senaste åren. Detsamma gäller hans tränare som varit rejält otursförföljd under sin karriär. Den 13 februari 2019 var olyckan framme och Claes skadade sig svårt i samband med att han fodrade sina hästar.

– Jag har, och hade även då, hästar i grupp som fodras i hagen. 2018 var ett jättedåligt år när det gällde tillgång på mat så 2019 hade vi ont om foder, vilket gjorde att jag inte ville spilla något. Därför ställde jag in balen, gick in i hagen och tog bort nätet. Hästarna, som ville ha mat, började springa mot mig och en av dem höll de övriga borta. Jag råkade komma i vägen och blev sparkad.

Sparken träffade så pass illa att det blev skador på lever, lungor, mjälte och tunntarm. Dessutom gick några av revbenen av, vilket Claes märker av än i dag. I övrigt tycker han dock att skadorna läkt som han hoppats.

– Hade jag fått sparken någon annan stans så är det inte säkert att det gått lika bra. Det var en allvarlig skada ändå men inte något som gav mig men för livet. Det behövdes inte göras någon operation då det inte blödde så mycket från levern, skadorna fick självläka. Jag råkade dock ut för en del mindre komplikationer med feber och så.

”Lårbenet klämdes – och gick av”

Han hamnade dock på intensiven och blev kvar på sjukhuset under tre veckor. Den tiden resulterade i en hel del självreflektion över olyckan men också framtiden.

– Det är klart att man på sjukhuset funderade på om man verkligen skulle hålla på med det här. Läkarna tyckte att jag borde ta mig en funderare.

Tog det lång tid för dig efter olyckan att känna dig trygg bland hästarna?

– Det är klart att jag har en helt annan respekt för lösa hästar sedan olyckan. I dag tar jag alltid hjälp av någon som öppnar grinden så att jag kan köra in balen och inte behöva gå ur traktorn. Man tänker till en gång extra för att undvika göra samma ”misstag”. När man gjort något hundra gånger tänker man inte på farorna på samma sätt.

– I hagen känner jag mig än i dag inte trygg och backar hellre undan, för att gå in när hästarna har lugnat ner sig. I loppen har jag däremot inga problem.

Detta var dock inte enda gången Vaggeryd-tränaren råkade ut för en allvarlig hästrelaterad olycka. Den 14 november 2005 grinade oturen honom åter i ansiktet.

– Jag blev rammad under ett lopp och fick en häst över mig. Lårbenet klämdes mellan hästen och vagnen och gick av. Då var det ambulans till sjukhuset och nu har jag en spik som sitter genom hela benet. Jag var dock snabbt tillbaka i stallet, även om det var på kryckor.

Slutligen, hur stort vore det om du styrde in Antibes till seger på V75 i morgon?

– Det är klart att det var länge sedan senast och att vinna på V75 är bland det största man kan göra i svensk travsport. Jag vill gärna sätta dit en seger snart men om det blir med Antibes eller någon annan får vi se, avslutar Claes.