”Jag tog mig ut med mina sista krafter”
Publicerad 2024-03-17
FALUN. I en bastu i området Bojsenburg trodde Saleemaal, 22, att han skulle dö.
Tre män högg honom med kniv och en trasig flaska. Anette, 53, mötte honom mitt i natten – och räddade hans liv.
– Hon är en ängel, säger han.
Anette Andersson, 53, sov över i sin dotters lägenhet eftersom hon var hundvakt. Men sent på natten vaknade hon av att hon var hungrig, och gick till köket för att göra sig en kopp te och en smörgås. Lägenheten ligger på bottenplanet, och plötsligt hörde hon ljudet av knackningar, och såg en gestalt ute på altanen, berättar hon.
– Jag tänkte ”Gud, vem är det som kommer nu, mitt i natten?!”. Det var ju mörkt utanför. Men så fick jag syn på killen som stod utanför och jag tyckte att jag kände igen honom.
Anette berättar att hon mött Saleemaal Ahmed Ibrahim en gång tidigare, när han glömt sin mobil i bastun.
– Jag öppnar dörren och han säger ”Ingen telefon. Ring polisen!”. Jag frågade direkt ”Är det någon som har gjort dig illa?”. Då lyfte han upp huvudet, och jag såg ett stort hål rätt in i hans hals. Som det blödde!
Började som rån i bastun
Rösten brister när Anette Andersson berättar. Det är jobbigt att minnas natten den 26 oktober 2022. Aftonbladet möter dem på platsen där det hände, i området Bojsenburg i Falun. Här ligger tvåplanshusen med lägenheter tätt, några barn cyklar förbi.
– Det hände i tvättstugan inne i bastun, säger Saleemaal, 22, och pekar. Tidigare har han berättat om händelsen för Falu-Kuriren.
Saleemaal bastade ofta och gärna, och berättar att en bekant kom förbi den natten, och sa att han skulle vara där medan han väntade på bussen.
– Efter några minuter kom två killar till. En av dem var påverkad, och jag sa till honom att ”Du får inte komma in”, och det var då det började, säger han och fortsätter:
– Jag hade pengar på kontot och deras mål den natten var att ta dem ifrån mig, råna mig. Jag gjorde motstånd och allt eskalerade. De var tre mot mig.
Saleemaal blev misshandlad under tortyrliknande omständigheter. Han blev huggen med en kniv och en avslagen flaskhals i huvudet och på halsen, på benen och ena armen. De slog och sparkade honom, stampade på hans mage. Delar av misshandeln filmades.
– Jag var nära att dö. Om jag inte hade sprungit iväg och fått hjälp snabbt så hade jag inte överlevt. Jag knuffade mig ut på något sätt, förbi dem. Jag blödde så mycket, så jag tog mig ut med mina sista krafter, berättar Saleemaal med hjälp av en vän som tolkar.
– Först knackade jag på hos min syster men hon öppnade inte, det var då jag gick till Anette.
”Han var alldeles grå i ansiktet”
Anette minns att Saleemaal var barfota när han stod på altanen. Efter några sekunder insåg hon hur svårt skadad han var.
– Jag fick veta senare att de använt en trasig flaska som vapen. Och såret i halsen såg ut som att de kört in en trasig flaska och vridit om den, säger hon och fortsätter:
– Jag minns inte riktigt allt, för jag blev så chockad. Men han hade ett stort köttsår i ansiktet också. Han höll på att ramla ihop, och jag fick tag om honom och satte honom vid köksbordet. Det var så mycket blod, man hade kunnat vrida ur hans träningsjacka. Det var så hemskt!
Anette ringde 112 och rusade iväg och hämtade en förbandslåda. Larmet inkom till SOS klockan 03:05.
– Jag satte på mig plasthandskar, och så tog jag bandage och körde in det i hålet, och sen virade jag bandage hårt flera varv runt hans hals, det fick stopp på blödningen, säger hon och fortsätter:
– Då var det som att han försvann iväg. Han var alldeles grå i ansiktet. Efteråt sa han till mig att han såg sin döda mamma, att han var på väg att dö. Jag gav honom hårda örfilar för att väcka honom, jag var så arg och rädd och grät, och sa ”Du ska fan inte dö!”. Jag hade sådan panik.
Anette skrek i telefonen att ambulansen måste skynda sig.
– Det var som att de inte trodde på mig. Jag sa flera gånger om att det var mordförsök, säger hon.
Hon säger att ambulansen var där efter närmare 13 minuter.
– Till slut såg jag blåljus utanför, men ambulanspersonalen kom lugnt lunkande mot mig, det var ingen stress. Jag sprang ut och mötte dem, och när den första killen kom in i lägenheten, då skrek han ”Hämta båren!”. För då såg han hur illa det var och det blev rusning. De kastade in honom i ambulansen.
Polis och tekniker anlände, och området spärrades av. Anette fick sitta i ett rum tillsammans med hundarna, medan lägenheten och brottsplatsen genomsöktes noggrant.
”Var inte människa på en månad”
Några dagar senare fick Anette en rapport om hur Saleemaal mådde – från polischefen.
– Polischefen ringde mig och hade en personlig hälsning från intensivvårdsläkaren, som hade trott att jag var läkare. Läkaren tyckte att jag hade gjort ett helt otroligt jobb, att det nästan inte ska gå att rädda någon som är så illa däran, om man inte är sjukvårdsutbildad, säger Anette, som arbetar som personlig assistent.
– Polischefen berättade också att Saleemaal var vaken, säger hon och tillägger:
– Men du vet, jag var inte människa på säkert en månad efteråt, jag hade mardrömmar och mådde jättedåligt. Det är som att jag kommer i chock varje gång jag pratar om det. Det är jättejobbigt.
Hon säger att hon inte fått någon information om krishjälp, utan gick till Svenska kyrkan för att få samtalsstöd. Anettes dotter ville heller inte bo kvar i bostaden, som var alldeles nerblodad efter händelsen. Hon sade upp lägenheten och flyttade.
Fick en ny vän efter dramat
Att träffa Saleemaal igen var omtumlande, säger Anette.
– Först visste jag inte om jag skulle klara av att träffa honom. Men det gjorde jag, och jag fick ett kort och blommor, han sa att jag var hans ängel. Och så fick jag världens kram, det var jätteskönt att se honom, säger hon och ler.
Gärningsmännen dömdes i Falu tingsrätt för grovt rån och försök till mord till tio års fängelse vardera, samt skadestånd. En av gärningsmännen dömdes också till utvisning.
Saleemaal Ahmed Ibrahim fick genomgå flera ingrepp efter det brutala mordförsöket. Bland annat har hud transplanterats från hans lår till hans ansikte, för att täcka skadan. I tre månader var han sjukskriven från studierna. Han har haft mardrömmar efter händelsen, och berättar att det kan göra ont att svälja.
Men han ler när han står intill Anette. Till helgen ska de ses och fika. Den fruktansvärda upplevelsen gav honom en ny vän i Falun.
– Anette räddade mitt liv, slår han fast.
– Hon är en ängel.
