Louise lurades att sälja sin kropp som 14-åring

HUDIKSVALL. Louise Amcoff blev våldtagen när hon var 13 år.

Som 14-åring övertalades hon av en dubbelt så gammal man att sälja sin kropp och fortsatte sedan att prostituera sig. 

– När någon ville betala för mig  så kände jag mig vacker och att jag var värd något.

I dag är Louise Amcoff 22 år och har lämnat sitt gamla liv bakom sig. Hon har en egen lägenhet, går en utbildning på högskolan och föreläser så ofta hon kan om vägen tillbaka för att hjälpa andra. 

Ibland består publiken av vårdpersonal, terapeuter och människor som på olika sätt kommer i kontakt med prostituerade, men alla är välkomna att lyssna. Helst av allt vill hon nå andra unga som säljer sin egen kropp, och deras anhöriga.

– De brukar undra var de ska vända sig så jag försöker hjälp dem vidare. Jag är inget proffs men jag är glad om jag kan vara en förebild och visa att det går att bli fri, även om det känns omöjligt.

Hennes armar är täckta av grova ärr efter alla år med självskador. Men på insidan av hennes ena handled sitter något som snarare definierar henne idag. En tatuering med en streckkod och hennes personnummer samt texten: 

”Priceless”.

– I dag är jag inte någon handelsvara längre, jag är fri, säger hon och ler stort.

”De sa att jag var fet, ful och utan stil”

Louise tror att de flesta unga som säljer sin kropp inte gör det för pengarna. Hon tror snarare att det hänger ihop med psykisk ohälsa och ett sätt att bli bekräftad samtidigt som man skadar sig själv.

– Det finns ingen ung tjej som njuter av att sälja sin kropp till män som är lika gamla som deras pappa eller morfar, säger hon.

Hon vet eftersom det hände henne själv.

Louise växte upp som ett vilset och otryggt barn som mobbades i skolan i många år.

– De sa att jag var ful, fet, hade fula kläder och ingen stil.

Hon mådde allt sämre psykiskt med panikattacker och ångest och när hon var tolv började hon skära sig själv.

Rymde hemifrån gång efter gång

Som 13-åring rymde hon hemifrån och mötte en främmande man vid en busstation.

Han bjöd hem henne och gav henne mat. Men när han försökte tvinga Louise till sex vägrade hon men när hon senare somnade förgrep han sig på henne.

Efteråt gjorde hon en anmälan som polisen klassade som våldtäkt men utredningen lades ner i brist på bevis.

Efteråt kände sig Louise förnedrad.

– Jag kände mig jätteäcklig och kunde stå i duschen hur länge som helst. Men det spelade ingen roll hur mycket jag skrubbade mig, smutsen hade etsat sig fast.

Louise rymde ofta hemifrån. På grund av det placerades hon i familjehem, och rymde igen.

– Jag hade så kraftig ångest att jag försökte fly från mig själv.

En natt ute på stan mötte hon en man som övertalade henne att följa med till Gävle. Då hade hon nyss fyllt 14 år.

Han tjatade om att hon skulle sälja sex till honom. När Louise nekade hade han många argument för att övertala henne.

– Han sa: det är kallt, dina skor är blöta och du har inga pengar. Var ska du ta vägen?

”Jag behövde vuxna”

Till slut gick Louise med på att sälja sig. Hon tyckte att sex redan var förstört för hennes del efter det tidigare övergreppet. Idag blir hon rasande när hon tänker på hur hon som var ett sårbart barn, utnyttjades.

– Jag behövde vuxna för att hjälpa och skydda mig från mig själv. Männen såg att jag inte mådde bra och tog ändå tillfället i akt att köpa mig. De tyckte väl att jag var lätt att manipulera.

Efter första sexköpet fortsatte Louise att prostituera sig, mestadels började det som en kontakt på nätet.

Hon kände sig bekräftad när någon var beredd att betala för henne men efter varje gång mådde hon allt sämre.

Louise använde aldrig droger men hamnade i en ond cirkel av självskador som stillade ångesten tillfälligt.

– Jag stängde av känslorna under mötena men när de kom ikapp mig så skar jag mig själv för att förflytta smärtan till armarna. Vissa sår var så djupa att de behövde sys.

Mellan det att Louise var 14 till dess att hon var 18 år var hon prostituerad. Det skedde samtidigt som hon bodde i familjehem och vårdades på behandlingshem för sina självskador. 

– Jag ljög om att jag skulle träffa kompisar när jag träffade sexköparna.

Anhöriga och andra som visste vad som pågick försökte stoppa henne. Men först när en anhörig blev svårt sjuk i cancer och tvingades gå igenom en tuff behandling bestämde hon sig för att ta tag i sitt liv.

– Jag levde väldigt destruktivt och insåg att om jag inte gjorde något så skulle jag också kunna dö.

Skrev ett brev till sexköparna

I ett utlämnande brev formulerade hon sina innersta tankar där hon gjorde upp med männen som köpt henne.

Sedan kontaktade hon en lokaltidning som publicerade det anonyma brevet i sin helhet med rubriken: Jag ser dig på stan med din fru, och inleddes med orden: 

”Du kanske trodde att du gjorde mig en tjänst genom att betala mig bra. Sanningen är att jag inte ville ha dina pengar. Sanningen är den att jag ville ha din bekräftelse, att jag dög till någonting. Att jag gjorde något bra. Och pengarna var bara en symbol på det.”

I samband med att brevet publicerades startade hon Facebook-sidan ”Tillsammans mot prostitution” där hon berättade sin historia.

Socialtjänsten hjälpte henne med lägenhet och sommarjobb och ganska snart började hon planera för att hålla en öppen föreläsning på hemorten. 

– Jag har flytt i hela mitt liv och jag kände att nu vill jag sluta fly och lägga korten på bordet. 

Drygt 200 personer kom för att lyssna och sedan dess har hon fortsatt berätta för den som vill lyssna.

Så ser sexköparna ut

I framtiden vill Louise skriva egna böcker. Hon drömmer också om att jobba ännu mer med att hjälpa andra som drabbats av sexhandel. Kanske som psykolog eller socionom.

Förutom att berätta om sin egen resa tar hon varje tillfälle att slå hål på fördomar både om prostituerade och sexköpare.

Till exempel att de som säljer bara är drogberoende och utslagna eller lyxprostituerade. Den största sexhandeln börjar numera på internet och finns även på små orter, säger hon.

Lika fel är fördomen om sexköparna som sunkiga ungkarlstyper som inte kan få en kvinna på annat sätt.

– De som köper sex  är helt vanliga män mellan 25 och 65 år som kan ha allt ifrån fina jobb till att vara arbetslösa. Vissa är föräldrar och i bland sa de till och med att det var bråttom eftersom de skulle hämta sina barn.

Louise har fått diagnosen posttraumatiskt stressyndrom som hon behandlas för.

– Jag skämdes tidigare men nu har jag insett att mycket av det som hände var faktiskt inte mitt fel. Jag var ett barn som mådde dåligt och de som utnyttjade mig var vuxna.

Precis som ärren på hennes armar sitter smärtan på insidan delvis kvar.

– Jag hade velat säga att mitt liv är perfekt, men jag var till salu i så många år att det sätter spår. Men jag mår mycket bättre nu och försöker lära mig att leva med det.

helskärm

Svenska Hjältar startades av Aftonbladet 2007.

Varje år skriver vi om hundratals vardagshjältar som visat prov på mod, civilkurage och medmänsklighet.

Av dessa utser vår jury sju hjältar som prisas på Svenska Hjältar-galan i december på Aftonbladet.se och i TV3.

Nominera din hjälte här nedan!