Därför startade målvakten fotboll för flyktingar
Uppdaterad 2016-06-20 | Publicerad 2016-06-14
Björn Levin, 39, blev rädd efter vinterns stora flyktingströmmar och kände att han började distansera sig. Han blev oroad över sina egna känslor, tog sig själv i kragen och sa: ”Du kan bättre än så”.
Nu har den före detta allsvenske målvakten startat fotbollsträning för att hjälpa sjutton flyktingar från Afghanistan att integreras i samhället och lära sig svenska.
Allt började i vintras. Det var en tid då det skrevs mycket om stora flyktingströmmar och våld mot HBV-hem. Rubrikerna handlade om våldtäkter, en kvinna som blev mördad och folk som blev nedslagna.
– Jag såg otroliga utmaningar för vårt samhälle. Då blev jag orolig – det började bli för mycket för mig. Jag funderade över vilka är det egentligen som kommer till Sverige? säger Björn Levin.
Han kände att han själv började ta distans, och fylldes av tunga känslor.
– Jag bestämde jag mig för att ta tag i min rädsla och ta reda på kunskap i stället för att dra alla över en kant.
Vill vara en förebild
Många gånger hade Björn gått förbi ett hem för ensamkommande ungdomar i sitt bostadsområde i Gribbylund i Täby utanför Stockholm. Han funderade över vad han själv kunde göra, och fick idén att starta fotbollsträning med killarna från hemmet och gamla grannar från området.
– Syftet var att de skulle få lite glädje efter allt de hade varit med om. Nu spelar vi och har extremt roligt, det är fantastiska killar! Om man sätter sjutton killar på ett boende kommer det att bli problem om man inte engagerar dem – det kvittar om det är skåningar eller vad det nu kan vara.
Under våren har de spelat ihop i idrottshallen, och lagom till sommarlovet flyttade träningen ut till områdets fotbollsplan nere vid sjön. För varje vecka som går ansluter fler grannar.
– Det är viktigt att få in andra mammor och pappor från bostadsområdet som engagerar sig. Nu när vi går till badet så springer man på killarna från fotbollen, och människorna här i bostadsområdet får ett ansikte på de ensamkommande – och så blommar integrationen upp i Gribbylund!
Björn har redan lärt sig mycket av ungdomarna från Afghanistan.
– Att se deras glädje efter allt de har varit med om, det ger väldigt mycket.
Varifrån kommer din drivkraft?
– Från att läsa historia. Det var inte länge sedan Sverige var ett av Europas fattigaste länder, när vi själva utvandrade till USA. Vi kommer alla att behöva ta våra fajter, och det här är väl min. Jag kan inte bara sitta och vara passiv – jag vill vara en förebild och visa hur vi kan hjälpa.
"Lär er svenska"
Innan träningen drar i gång samlar Björn alla i en ring. Var och en får presentera sig själv på svenska.
– Jag säger till dem att skippa Youtube på kvällarna, att de ska använda tiden till att lära sig svenska i stället. Jag kan hjälpa dem att integrera sig, men de måste orka ligga i.
Matchen drar i gång. På fotbollsplanen är det bara glädje som gäller, och lek varvas med snack.
– Jag ger dem glädje och kramar, och sedan är det är upp till dem om de vill prata. Men jag går inte inte på djupet annars. De här killarna har blivit förtryckta i sitt hemland på olika sätt och inte kunnat vara kvar, och de har fått ta ansvaret att åka i väg och hitta lyckan någon annanstans.
Efter träningen berättar Björn berättar om sin fru, och att det var hon som först väckte hans tankar på att hjälpa genom att skänka kläder till flyktingar.
– Jag pratar också om hur det är för mig att vara svensk, att jag är stolt över välfärden och att jag känner mig priviligerad att bo här. Att jag är stolt över att man kan bli lärare eller kock här, oavsett vilken klass man kommer i från.
Ska visa att vi har kontroll
Ali jobbar på hemmet där killarna bor, och han är väldigt glad över Björns initiativ för killarna.
– Björn är en klippa gentemot ungarna. Han brinner för frågan och vill lyfta fram de positiva sidorna med flyktingar i Sverige. Annars är det mycket negativa sidor vi ser i massmedia.
Vad betyder det för killarna att få spela fotboll?
– Det är väldigt bra för deras gemenskap.
Björn ser många utmaningar för framtiden – men också många möjligheter.
– Vi ska hjälpa så mycket vi kan, utan att hela samhället kapitulerar. Vi i Sverige behöver vara tydligare och visa att vi har läget under kontroll. Vi ska vända oron över att vi inte har kontroll till stolthet. Vi ska berätta om hur det är att vara svensk och vara stolta över det, vi ska våga ta diskussionen och väga ställa krav.
Jamshid, 18: "Folk här är jättesnälla"
Jamshid, 18 år, från Afghanistan är en av killarna som spelar fotboll med Björn varje vecka.
– Jag är målvakt och jag tycker mycket om att spela fotboll.
Hur är Björn som person?
– Han är jättejättesnäll och han hjälper oss med allting. När vi har problem kan vi vända oss till honom. Och han hjälper oss att lära oss svenska.
Vad tänker du om framtiden?
– Vi hoppas på att få vara kvar i Sverige, för människorna här är jättesnälla och allt är bra i Sverige. Om jag får vara kvar i Sverige vill jag bli pilot eller fotbollspelare.
Ali: "Jag kom själv som flykting"
Ali arbetar på hemmet där ungdomarna från Afghanistan bor.
– Det är väldigt härligt att jobba med dem. Jag kom själv som flykting 1982 från Iran till Sverige, så det känns bra för mig att få hjälpa till och finnas till deras förfogande.
Hur tror du att framtiden ser ut för killarna?
– Det beror helt och hållet på om de får positiva besked och får stanna i Sverige. Alla vill stanna i Sverige, alla vill bli någonting och har en positiv energi.