”Ghulam Maghul är min egen Mr Myiagi”
Uppdaterad 2019-10-16 | Publicerad 2017-09-25
Han har haft hundratals karate kids.
Nu är Ghulam Mughal 78 år och tränar fortfarande flera gånger i veckan.
– Jag skulle ha varit begravd för länge sedan om jag inte sysslade med karate, säger han och skrattar högt.
I år har Ghulam Mughal, 78, haft sin karateklubb i 44 år. Och han tränar fortfarande, både för egen del och barn och unga. Och han är fortfarande vigare än en normal tonåring.
– – Jag började när jag var drygt 30. Det var rätt sent, men jag var seg alltså. Sedan dess har jag hållit på. Jag har inte varit borta från träningen en enda dag. Det är skönt – det är underbart! säger han.
Han blev svensk medborgare 1959, då kom han från Indien via Danmark till Sverige. Här utbildade han sig till maskiningenjör.
I Indien hade Ghulam hållit på med friidrott, men efter några år i Helsingborg hittade han karaten, i början av 1970-talet.
– Just då hade karate kommit till Europa. Då hade nästan ingen svart bälte, man såg det någon gång. Det var en eller två. En i Göteborg och en var kanske i Malmö. I Europa var det inte heller så många.
Ville vara som Bruce Lee
Efter succéerna med Bruce Lee-filmerna blev det riktigt stökigt på skolorna i Helsingborg. På rasterna skulle eleverna visa att de kunde bemästra sparkarna från filmerna.
– Det var slagsmål på rasterna och barnen blev skadade.
1975 startade han Tensho Karate Gojukai. Han kontaktades av en av skolorna i Helsingborg.
– Skolorna hade kontaktat polisen och det sociala. Sedan kom de till mig. De frågade hur många barn jag kunde ta emot. Jag sa att jag ville ha alla på en gång.
– Det kom olika klasser med barn och unga, tolv–tretton år, och det var ett sånt oväsen när de samlades. Man kunde inte höra någonting. Då skrek jag så mycket att det blev tyst. Det gick hem, säger han och skrattar.
Tränar fortfarande barn
Ghulam Mughal tränar fortfarande både barn och unga flera gånger i veckan. Och dessutom tränar han själv karate fortfarande. Nu har han svart bälte, av sjunde dan, en av få i Sverige.
– Och varje morgon tränar jag min andningsteknik. Det är sju olika steg och när jag har gått igenom alla mår jag jättebra. Det kan ta en halvtimme, en timme eller en och en halv timme.
Klubben har vunnit över 300 medaljer. I klubbrummet finns det mängder med pokaler och plaketter.
”Pappa ett unikum”
Ghulams son, Dick, är ett av många exempel på Ghulams framgångssaga. Han vann SM fyra gånger – första gången som 18-åring – och var med i landslaget och vann EM en gång och blev tvåa en gång.
– Pappa är ett unikum. Jag fattar inte hur han pallar. Det var väl 1971 som vi var i Tunisien tillsammans på semester, jag var väl bara sex år, då drabbades han av ett virus som heter karate – och det har inte gått ur kroppen sedan dess, säger Dick.
– Han har varit duktig på att ta tag i ungdomar och har varit mycket på skolor och föreläst för eleverna. Det har varit en hel del barn som haft problem hemma som han har kunnat hjälpa lite grann genom karate.
Dick höll tidigare på med fler idrotter, men det var när han var 15 år som hans pappa tvingade honom att välja.
– ”Du får välja mellan karate och karate”, sa han till mig. Så jag valde karate. Och det gick bra, det hade det aldrig gått i de andra sporterna, säger han och skrattar.
Ghulam Maghuls ”barn” om sin mästare
Julia Rinse, 23: Han är som en extramorfar jag älskar högt
Började med karate 2003 som elvaåring och var tävlingsaktiv i fem år. Tog hem en mängd medaljer, bland annat EM-silver som 13-åring
– Jag var väl en busunge, var väldigt kaxig och uppkäftig när jag var liten. Sedan träffade jag Ghulam och kom ner på jorden. Han är en väldigt väldigt stor del i mitt liv och mitt hjärta – som en extramorfar som jag älskar väldigt högt, säger Julia med gråten i halsen.
– Han säger alltid ”mina barn” till oss på träning och säger att han har en familj hemma och en på träningen. Efter träningen kunde vi prata om allt. Han kunde ringa och säga ”Hur är läget? Du kan väl komma förbi och snacka lite?”. Han har ställt upp dag och natt för oss.
Yasmine Benabdesselam, 26: Är som en pappa för mig
Började med karate 2000 som nioåring och var tävlingsaktiv i tolv år. Vann mängder av tävlingar, bland annat SM i kata och kumite, två år i rad
– Shihan är som en pappa för mig. Jag bor i Örebro nu, men när man kommer hem är man alltid välkommen. Shihan är ingen man tappar kontakten med, vi pratar med varandra jätteofta, säger Yasmin.
– Jag höll på med musik, det var inte coolt i skolan. Men jag hade min familj i dojon. Shihan lägger tid på alla människor som behöver det. Jag har blivit en jättestark person tack vare det. Det kom in bråkstakar när vi tränade. De var kaxiga, men han fick dem att anpassa sig efter reglerna och fortsätta. Han tar alla under sina vingar.
Elin Gärdefors, 30: Han är min Mr Miyagi!
Började med karate 2000 som 13-åring. Var tävlingsaktiv i tio år. Var även hon mycket framgångsrik: ”Det blev något SM-guld och lite silver och så”
– Han är min egen Mr Miyagi! Han såg ens potential, det gjorde att man växte som människa. Ghulam lever verkligen för att ta fram andras talanger – och har en förmåga att känna igen en god själ, Vi håller kontakten, man kan ju prata med honom om allt. Han har alltid visa, coola råd, säger Elin.
– Jag kom från en väldigt stökig skola, det var väldigt mycket slagsmål och dumma kommentarer För mig blev det ett slags överlevnadstaktik att börja med karate. Karaten blev lugnet i mitt liv, jag kände mig starkare av den.
Fotnot: Shihan är ett japanskt ord som betyder mästare.
Svenska Hjältar startades av Aftonbladet 2007.
Varje år skriver vi om hundratals vardagshjältar som visat prov på mod, civilkurage och medmänsklighet.
Av dessa utser vår jury sju hjältar som prisas på Svenska Hjältar-galan i december på Aftonbladet.se och i TV3.
Nominera din hjälte här nedan!