Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Martin, Martina

”Barnen i Indien har ingen talan”

Uppdaterad 2017-08-23 | Publicerad 2016-08-17

Emelie samlar in pengar för att hjälpa utsatta flickor

HUDIKSVALL. Som tonåring läste Emelie Edeborg, 21, en bok som gick rakt in i hjärtat.

Den öppnade hennes ögon för människohandel och utsatta kvinnor och viljan att hjälpa bara växte med åren.

– Jag kunde inte bara sitta och vara förtvivlad utan att försöka göra något för att förhindra det hemska jag läst om, säger hon.

Redan i högstadiet väcktes Emelie Edeborgs intresse för utsatta kvinnor som utnyttjas sexuellt eller ses som en handelsvara.

Hon gick i nionde klass när hon läste boken ”14 år till salu” av Caroline Engvall. En sann historia om en flicka som av olika skäl hamnar i prostitution.

– Jag blev både arg och ledsen men framförallt kände jag en drivkraft. Jag kunde inte bara sitta och vara förtvivlad utan att försöka göra något för att förhindra det hemska jag läst om.

Ville förstå problematiken

För att få mer kunskap började hon läsa många böcker om barn och kvinnor, både i Sverige och utomlands, som på olika sätt utsatts för övergrepp.

– Jag ville förstå problematiken bakom. För mig är det helt otänkbart att någon kan göra så här mot en människa och en av de absolut värsta sakerna man kan bli utsatt för.

I början gjorde hon sitt bästa för att sprida den kunskap hon samlat på sig till jämnåriga.

Hennes projektarbete tredje året på gymnasiet kom att handla om sexköpslagen och vad den innebär.

– Jag gick runt på gymnasiet och hade miniföreläsningar om det. Jag ville se vad ungdomar kunde om den och skapa diskussion.

”Starka reaktioner”

Hon insåg att många unga, precis som hon själv, inte var så medvetna om omfattningen av sexövergrepp och människohandel.

– Det blev starka reaktioner när jag berättade och visade statistik. Många hade nog inte förstått hur många i Sverige som blir våldtagna och utsatta för andra typer av övergrepp.

Viljan har alltid funnits där, däremot har hon inte riktigt vetat hur, på vilket sätt hon skulle hjälpa.

I våras kom hon via en bekant i kontakt med ett flickhem i Chennai i Indien. Där bor ett 40-tal flickor och unga kvinnor som blivit utsatta för övergrepp av olika slag.

För fattiga familjer i Indien ses döttrar ofta som en börda som bara kostar pengar. En flicka gifts traditionellt bort till en annan familj och vid giftermålet tvingas hennes föräldrar betala hemgift. Många väljer därför att göra sig av med barnen eller sälja dem till trafficking.

Åkte till Indien

Flera brutala gruppvåldtäkter mot unga flickor i Indien har också uppmärksammats i medierna de senaste åren.

– Barnen i Indien har ingen talan, ingen röst. På flickhemmet får de leva som i en familj, de får gå i skola och när de blir äldre får de vidareutbildning och hjälp med bostad, säger Emelie.

Hon kände direkt att hon ville hjälpa flickhemmet och startade Facebook-gruppen ”För Indiens flickor”. På varje ledig stund, vid sidan av heltidsarbetet har hon därför pärlat armband, och pengarna har trillat in.

– Det känns bra att få göra skillnad. Målet var att kunna bidra med 10 000 men efter en månad hade jag fått in drygt 30 000 kronor, helt fantastiskt!

I slutet av augusti åker hon för första gången till Indien för att besöka flickhemmet.

Vill jobba heltid för att hjälpa

Förutom insamlingen kommer hon att ta med sig skänkta saker som hygienartiklar och leksaker.

Hon ser fram emot resan samtidigt som hon inser att den kan bli känslomässigt krävande. Några av flickorna har sett sin mamma dö, andra har blivit våldtagna som små.

– Det ska bli jättekul att se hemmet och lära känna tjejerna men samtidigt är de traumatiserade och har varit med om väldigt svåra saker.

Än så länge är Emelies engagemang ideellt och inriktat på speciella projekt. I framtiden hoppas hon kunna bredda sig och att jobba heltid med att hjälpa.

– På något sätt ska jag jobba med att stoppa människohandeln. Antingen genom att bli polis och jobba med själva brottsligheten eller via någon organisation.

Emelie känner starkt med drabbade flickor och kvinnor både i Sverige och andra länder. Hon tycker att den senaste tidens övergrepp på musikfestivaler är ett bra exempel på att man även bör jobba förebyggande genom att förändra attityder.

– På sikt handlar det om att förändra synen på flickor och kvinnor, på vad som är okej och vad som inte är det.

Följ oss på Facebook!

Följ ämnen i artikeln