Tonåringarnas hjälteinsats under båtbranden
Uppdaterad 2020-07-01 | Publicerad 2020-06-30
De tre unga seglarna höll huvudet kallt när en oväntad båtbrand utbröt i Skarholmen i Uppsala.
– Jag var väldigt, väldigt nära elden. Jag hade så högt adrenalinpåslag, jag tänkte bara på hur jag kunde hjälpa till, inte alls på hur varmt det var, berättar Algot Andersson, 18.
Seglingsinstruktörerna Ebba Ettemo, 15, Algot Andersson, 18 och Linn Hugo, 18, hade precis kommit till hamnen för att åka ut med motorbåten. De hade handlat mat och såg fram emot att komma ut på vattnet. Då hörde de en öronbedövande smäll från en fritidsbåt vid bryggan som exploderade.
– Vi hörde skrik och såg två som person kastade sig från lågorna och ner i vattnet, berättar Algot.
– Vi hörde smällen och några skrek efter ambulans. Jag ringde min pappa som är sjöräddare och Linn ringde ambulans, säger Ebba Ettemo.
Sen gällde det att hindra elden från att sprida sig till andra båtar. Inom kort var tonåringarna i närkamp med lågorna.
Ebbas pappa, Jonas, anlände snart till scenen varpå Ebba och pappan hoppade ner i en motorbåt och Algot i en annan motorbåt. Det gällde att flytta den brinnande båten ut från bryggan som den nu drivit in mot. Det var en fråga om någon minut innan tio andra båtar kunde ha fattat eld.
– Jag minns bara pappas röst som skriker åt mig att jag hade en enda chans på mig att träffa den brinnande båten med ankaret. Som tur var träffade jag rätt, säger 15-åriga Ebba Ettemo.
Den brinnande båten bogserades ut ungefär tio meter innan ankarlinan brann av. Ett nytt försök gjordes från Algots båt men Ebba berättar att hon var chockad och hade för svedda armar för att fixa kastet. Dessutom var ankaret för tungt. Algot körde in Ebba till land och hämtade brandmän, som då anlänt, med motorbåten. Samtidigt fortsatte Jonas Ettemo och en ungdomsledare försöken att dämpa elden med pulversläckare.
– Jag hade väldigt stort adrenalinpåslag, säger Algot. Jag var helt inne i tanken på vad jag kunde göra mer? Och lyssnade på Ebbas pappas instruktioner. Med brandkåren var vi bara någon meter från lågorna. Vid ett tillfälle surrades en lina in i min båt och den började driva närmare båten som brann det var sjukt obehagligt.
18-åringen fortsätter:
– Jag hade så högt adrenalinpåslag, tänkte inte ens på att det var så oerhört varmt. Jag bara gjorde allt jag kunde, det var helt instinktivt.
Vuxna filmade istället för att hjälpa
Under tiden sprang Linn Hugo fram och tillbaka på bryggorna med ankare, brandsläckare och annat. Hon berättar att hon omringades av vuxna som stod helt still utan att göra något.
– Samtidigt som jag sprang som en galning stod många och bara tittade på, andra tog kort och filmade. Det gjorde mig väldigt arg och ledsen att ingen försökte hjälpa till eller frågade om de kunde göra något. Men jag är väldigt stolt över våra insatser och vårt samarbete.
Kunde inte andas
Stora delar av båten brann ner innan släckningsarbetet var färdigt.
– Att släcka en båtbrand i en plastbåt är oerhört svårt, berättar Jonas Ettemo. Just vid denna insats samarbetade räddningstjänsten och Sjöräddningssällskapet för att låta båten brinna ner kontrollerat. Jag har svårt att se ett lyckligare slut på denna händelse än vad vi lyckades åstadkomma.
När Algot kom tillbaka till land och pulsen lugnade sig något kände han att något var fel.
– Jag hade andats in så mycket rök, jag kunde knappt prata eller andas, jag hostade jättemycket, berättar Algot.
Ambulansen som anlänt till platsen var full så han fick skjutsas till akuten av en kompis och blev inlagd för observation till 22-tiden samma kväll.
I flera dygn hade Algot ont i bröstet och svårt att andas.
– Det var obehagligt att det kom rökdoft när man andades i många dagar efteråt. Nu jobbar jag igen men man blir mer uppmärksam i hamnen nu. Om jag hör någon ropa eller så går pulsen genast upp.
Ebba säger att hon fortfarande har svårt att sova om nätterna.
– Jag får mardrömmar fortfarande. Och det är lite läskigt att åka motorbåt nu. Men jag jobbar ju där varje dag, så det håller på att gå över.
