Barnen berättar efter branden: Jag var rädd, men tvungen att hoppa

William, 11, och Nellie, 9, hjälpte sexbarnsmamman rädda sina syskon

Angelica Öhagen

EDSBYN. Tidigt på morgonen vaknade de av att det var svårt att andas.

Sexbarnsmamman Emma var ensam hemma med barnen i den övertända villan – och gick genom eld för att rädda deras liv.

– När mamma skrek förstod jag att jag behövde hämta hjälp. Jag hoppade från balkongen, berättar Nellie Schols, 9 år.

Anders Anens, 36, hade sovande jour på jobbet och vaknade kl 06.01 till ett messenger-meddelande från sin sambo Emma Schols. Hon frågade hur natten varit och berättade att familjens sex barn börjat vakna. Snart skulle de ses.

– Jag skrev ett svar strax efter och sa att jag hade fått sova men att jag längtade hem till henne och barnen.

Anders fick inget svar på meddelandet. Och det skulle dröja tills de fick träffa varandra.

– Jag tänkte inte så mycket på det då, att hon inte svarade. Tänkte att hon kanske hade mycket med barnen.

På nedervåningen hade det som skulle komma att bli en katastrof redan tagit sin början. Några av barnen hade hunnit vakna. Oliwer, 3, och Albin, 4, lekte i ett av rummen på första våningen. De upptäckte att det luktade rök, och att röken kom från vardagsrummet.

– Sen var röken överallt. Jättefort, säger Albin, 4.

”Jag var rädd, men tvungen att hoppa”

Nellie, 9, var nyvaken när branden startade. Ändå agerade hon blixtsnabbt. Hon såg mamma Emma springa nerför trappan, in i röken.

– Det var svårt att andas och jag förstod att vi måste ta oss ut allihop. Att jag måste hämta hjälp.

Nellie öppnar dörren till balkongen på övervåningen. Sedan klättrar hon över räcket och hoppar, iklädd bara trosorna som hon sovit i. Nedanför balkongen landar hon i ett buskage med brännässlor.

– Det gjorde jätteont i ryggen. Jag kunde nästan inte gå, för att jag hade så ont i ryggen. Och sen brände det över hela kroppen.

Nellie lyckades ändå ta sig till grannhuset för att larma om att det brann. Att de behövde hjälp. Kvar i huset kämpade mamma Emma med att få ut de andra fem barnen. Oliwer och Albin gömde sig undan röken på nedervåningen.

– Hon skrek att det brann och vi måste springa ut. Sen följde elden efter oss, säger Albin, 4.

Storebror Melwin, 7, förklarar:

– Det var för att elden sprider sig med syre. Jag tror han menade att det var det som hände när de öppnade ytterdörren.

Syskonen vet i dag det mesta om eld, och hur snabbt det kan ödelägga allt som varit ens liv. Melwin, 7, var i sovrummet på övervåningen när branden startade.

– Jag tänkte först att jag skulle hämta brandsläckaren och försöka släcka. Men mamma skrek att vi skulle gå till balkongen så jag gjorde det.

I spjälsängen i föräldrarnas sovrum låg Mollie, 2, kvar och sov. I rummet bredvid vaknade William, 11, av röken.

– Jag kunde inte andas för det gjorde så ont i lungorna. Och sen hörde jag alla skrika och då blev jag jätterädd, säger William.

Han sprang ut till balkongen.

– Det enda jag tänkte var att jag måste ta mig ut för att få luft.

På balkongen såg han att lillasyster Nellie hade hoppat ner och var på väg mot grannhuset. Han försökte få loss en stege som satt fastkilad.

– Den var inte lätt att dra ut. Jag fick dra jättehårt.

”Mamma gick in i elden”

Samtidigt kom mamma Emma ut på balkongen. Tillsammans kämpade de med att få upp stegen.

– Hon gjorde lite men det märktes knappt. Jag tror att hon var jättetrött. Och sen var hon helt svart, säger William.

En granne som heter Patrik kom springande in på tomten. Räddningstjänsten var larmad och han hjälpte Melwin, 7, att ta sig nerför stegen. Inne i huset hade elden spridit sig till övervåningen. Från balkongen ser William hur mamma Emma går rakt in i elden för att hämta tvååriga lillasystern Mollie.

– Jag var jätterädd. Jag tänkte på vad som skulle hända.

Någon minut senare kom mamma Emma ut med Mollie i famnen. Hon tog sig nedför stegen med dottern. Sedan föll hon ihop. Brännskadorna var livshotande.

– En granne kom och tog hand om Mollie och jag klättrade ner. Jag var den sista som lämnade huset, säger William.

Medan barnen togs omhand av grannarna kämpade brandkåren med att släcka branden i det övertända huset. Kort efter fick pappa Anders ett samtal på jobbet om att det hade brunnit hemma.

– Det var helt overkligt. Värsta dagen i mitt liv.

Mormor Maria fick också ett samtal.

– De sa att det brunnit i huset och att Emma var på väg i ambulans. Jag skakade som ett asplöv så jag kunde inte köra bil dit. Jag ringde min pojkvän som fick komma och skjutsa mig, säger Maria Schols.

Barnen togs omhand av grannfamiljen och fick frukost och låna kläder.

– Sen kom brandbilarna och polisbil och ambulanser, säger Albin, 4.

Vänner, släkt och familj samlas i grannhuset. Emmas syster Sofie Engman, 20, släppte allt för att åka och ta hand om barnen.

– Det kändes självklart. Jag har varit mycket med dem och de är trygga med mig. Det var självklart att jag skulle ta hand om barnen.

Livshotande tillstånd

Mamma Emma Schols tillstånd var livshotande och hon hade förts till brännskadeenheten i Uppsala. Mormor Maria Schols och pappa Anders Anens körde ner till Uppsala tillsammans med Emmas pappa, hennes syster Evelina och deras respektive. Klockan 21 på kvällen fick de träffa henne.

– Det var fruktansvärt, värsta dagen i mitt liv. Hon var nedsövd och man kände inte igen henne. De hade fyllt kroppen med vätska på grund av brännskadorna så hon var jättesvälld. Det var som att titta på någon annan, säger Maria Schols.

För pappa Anders är det fortfarande svårt att prata om första mötet.

– Vi visste ju inte om hon skulle överleva. Det går inte att beskriva, det var fruktansvärt att inte veta om hon skulle överleva. Vad skulle jag säga till barnen?

Under flera veckor svävade mamma Emma Schols mellan liv och död. 90 procent av hennes kropp hade blivit svårt brännskadad när hon gick genom elden. Skadorna var så svåra att det beslutades att barnen skulle slippa se det. Först några veckor senare träffade äldsta sonen William, 11, sin mamma för första gången.

– Det var väldigt jobbigt för hon hade ganska mycket sår och det var slangar. Jag var väldigt ledsen fast det kändes bra att träffa henne såklart.

”Bara få vara tillsammans igen”

Under hösten har Emma Schols tillstånd blivit bättre och bättre. Läkarna i Uppsala har kunnat transplantera hud till en stor del av brännskadorna och hon orkar vara vaken i längre perioder. Nu kan barnen åka ner till Uppsala och träffa mamma, och de pratar på Skype nästan varje dag. Samma vecka som Svenska hjältar besöker familjen har de flyttat från mormors lägenhet till ett rymligare hus som de hyr. Ett av rummen har fyllts av leksaker som köpts in av pengar som människor har skänkt till familjen.

– Vi har inte kvar någonting från innan. Allt försvann i branden, säger pappa Anders.

Barnen saknar husdjuren som brann inne, katten och hunden. Och sen saknar de sina rum och leksakerna. På frågan om vad de önskar sig svarar alla samma sak.

– Att mamma ska komma hem. Få vara tillsammans hela familjen. Kunna få ett hem igen.

I lekrummet tar Mollie, 2, hand om en nalle och serverar låtsasmat till sina storasyskon. Nallen flyttas från leksaksvagnen och läggs på golvet. ”Mamma, mamma”, säger hon.

Familjens hopp är att mamma Emmas tillstånd ska bli tillräckligt stabilt för att hon ska kunna flyttas till Hudiksvalls sjukhus och komma närmare familjen. De drömmer också om att kunna bygga upp sitt hem igen. Christer Schwartz som är diakon vid Alfta-Ovanåkers församling driver en insamling via Familj till familj Woxnadalen där man kan hjälpa familjen.

Nellie, 9, och William, 11 är nominerade till Årets ungdomshjälte för att de med rådigt ingripande i en kaosartad situation gjorde en extraordinär insats för att hjälpa sin mamma att rädda deras småsyskon.

Svenska Hjältar startades av Aftonbladet 2007.

Varje år skriver vi om hundratals vardagshjältar som visat prov på mod, civilkurage och medmänsklighet.

Av dessa utser vår jury sex hjältar som prisas på den tv-sända Svenska Hjältar-galan på TV4 i december.

Nominera din hjälte här nedan!