Bo, 66, klämdes fast under 400 kilo tunga borren
Uppdaterad 2022-02-28 | Publicerad 2022-02-27
Från 40 centimeter dundrade den nära på halvt ton tunga klumpen ner på Bos händer.
Han försökte rycka sig loss men kom inte en centimeter.
I en timme ropade han på hjälp innan undsättning kom från oväntat håll.
66-årige Bo Melin bor i Etelhem på Gotland och jobbar deltid med att sätta upp staket kring naturreservat och betesmarker. Onsdagen den 12 januari var han på en äng vid en skog i Stenkumla, söder om Visby, för att förbereda ett sådant jobb.
– För att få ner staketstolparna i marken använder vi en stor bergborr som sitter bak på en traktor. Den här dagen förberedde jag och min kompanjon maskinen så att vi skulle kunna sätta igång nästa dag, säger Bo.
Efter en stund, runt klockan 13.45, åkte hans kollega därifrån för att titta på ett annat jobb. Kvar stod Bo med de sista förberedelserna.
– Borren drivs av en 400 kilo tung klump. Jag hissade upp klumpen en bit för att fälla ut en ramp nedtill. En kedja hade frusit och när jag tog tag i rampen släppte frosten. Klumpen föll 40 centimeter rakt ner på mina händer, säger Bo.
Samtidigt som klumpen föll ner på händerna fick han en smäll i ansiktet som fläkte upp hans läpp. Blodet rann i hans ansikte och han försökte få loss sina händer.
– Jag ryckte men upptäckte snabbt att jag satt fast. Det gjorde ont, men inte fruktansvärt ont. Jag tänkte: ”Det här är inte sant”, säger Bo.
”Man orkar inte skrika så länge i en följd”
Närmsta huset var en hästgård ungefär 500 meter bort. Bo tänkte att någon kanske var ute och red och började ropa efter hjälp.
– Jag skrek en period, sedan återhämtade jag mig en period också skrek jag igen. Man orkar inte skrika så länge i en följd, säger han.
Tiden gick och ingen människa syntes till. Bo hade mobiltelefonen i byxfickan, men den kunde han av förklarliga själ inte nå och än mindre ringa med.
Mellan varven blev han snurrig i huvudet.
– Jag ville inte svimma. Om jag hade ramlat kanske jag hade slitit loss en hand och börjat blöda kraftigt. Då hade jag nog inte klarat mig så länge, säger han.
För att undvika att svimma försökte han tänka på andra saker.
– Jag hade hörlurar på mig och radion igång. Jag lyssnade på skidskytte och försökte koncentrera mig på det.
Bo hängde upp hoppet på att kollegan hade sagt att han skulle komma tillbaka efter att han hade tittat på det andra jobbet. Men ju mer tid som gick, desto mer började han misströsta.
Klockan närmade sig 15.00.
– Det började skymma och han hade ännu inte kommit.
Yen hörde hjälpropen
En dryg kilometer från där Bo befann sig har Yen Dahlgren sin gård. När hon öppnade ytterdörren och gick mot stallet hörde hon någon som ropade.
– Först hörde jag inte vad som ropades, bara att det ropades. Jag tänkte att det var någon som ropade på sin hund, säger Yen.
Hon mötte upp två tjejer som som skulle rida på hennes hästar. De tre stod vid stallet och hörde plötsligt att ropen inte alls var någon kallade på sin hund.
Det var någon ropade på hjälp.
– Jag sade till tjejerna att de får hålla koll på mina hundar för jag måste åka och kolla vad som har hänt, säger Yen.
Åkte runt på grusvägar och letade
Hon satte sig snabbt i bilen och började köra mot ljudet. Men det var inte lätt att lokalisera var ropen kom ifrån. Vinden gjorde att det lät som att rösten kom från olika håll hela tiden.
– Jag vevade ner alla rutor på bilen, körde en bit, stannade, lyssnade och körde igen, säger hon.
Yen åkte runt på små grusvägar i jakt på den nödställde. Efter ungefär tio minuter såg hon en man på äng 50 meter bort. Hon parkerade bilen och gick fram till honom för att höra om han visste vem som ropade.
När hon kom närmare förstod hon att hon hittat mannen som ropat.
– Han var blodig i ansiktet och satt fast. Han var väldigt redig och cool. Det var nästan så att han lugnade mig, säger Yen.
Tog fram koordinater med jaktapp
Hon sprang tillbaka till sin bil för att hämta sin telefon. Framme vid fordonet upptäckte hon att mobilen var kvarglömd hemma. Yen sprang tillbaka till mannen och frågade om han hade någon telefon.
Yen fiskade upp hans telefon ur hans ficka och ringde 112. Larmoperatören ville ha adressen.
– Det finns ju ingen adress till en äng. Då ville de ha våra koordinater i stället. Bo lotsade mig i hans telefon fram till en jaktapp som kunde ta fram koordinaterna. Men de hittade oss inte med koordinaterna heller. Jag fick beskriva var vi var, säger Yen.
Flögs med ambulansflyg till Stockholm
Ungefär 20 minuter senare var ambulans och brandkår på plats. Brandkåren lyckades hissa upp den 400 kilo tunga klumpen och frigöra Bos händer.
– Det var skönt att komma loss och att bli omhändertagen. Men det var ingen rolig syn att se mina händer, säger Bo.
När händerna kom loss blev värken kraftigare. Bo fick morfin och han kördes med ambulans till akuten i Visby. Framme på sjukhuset konstaterade personalen att Bo hade fyra frakturer i händerna och en sårskada i handleden.
Han behövde föras Södersjukhuset i Stockholm. Händerna syddes ihop provisoriskt och Bo flögs med ambulansflyg till huvudstaden.
– När jag kom till Stockholm tyckte läkarna att blodcirkulationen var bra. Operationen fick vänta tills morgonen därpå. Dagen efter opererades jag i sju timmar, säger han.
Bo: ”Hon gjorde allting rätt”
Operationen gick bra och Bo har kvar alla sina fingrar. Men det är ännu inte säkert om han kommer att bli helt återställd i händerna.
Han känner stor tacksamhet till Yen.
– Hon gjorde allting rätt. Hon var där för mig och lämnade inte mig förrän de tog loss mig. All heder till henne.
Svenska Hjältar startades av Aftonbladet 2007.
Varje år skriver vi om hundratals vardagshjältar som visat prov på mod, civilkurage och medmänsklighet.
Av dessa utser vår jury sex hjältar som prisas på den tv-sända Svenska Hjältar-galan på TV4 i december.
Nominera din hjälte här nedan!