Emmi, 28, har tvingats leta mat i soptunnor
Publicerad 2022-07-24
Emmi lever på sjukersättning och har tvingas leta mat i soptunnor för att få ekonomin att gå runt.
Om matpriserna stiger ännu mer vet hon inte hur hon ska klara sig.
– Det kan vara jobbigt att dumpstra om folk tittar på en eller dömer en, säger hon.
Klockan är strax efter elva på förmiddagen och junisolen gassar. 28-åriga Emmi går omkring bland flerfamiljshusen i Ronna i Södertälje. Hon stannar till vid soprum, sopkärl och containrar i hopp om att hitta någonting som hon kan ha användning för.
Efter några minuters promenad gör hon ett fynd: I en trasig tvättkorg som någon ställt intill en sopstation hittar hon en förpackning med rökelser.
Emmi stoppar de väldoftande pinnarna i en av sina många transparenta nätpåsar som hon bär runt midjan.
– Jag dumpstrar av ekonomiska skäl, för att få allting att gå runt. Jag har gjort det till och från under tio års tid, säger hon.
Genom åren har Emmi dumpstrat allt möjligt. Bland annat hemelektronik, kläder, möbler och mat.
En av de första gångerna som hon letade i sopkärl och containrar satte hon en galge på en gardinstång för att fiska upp fynd. Nu för tiden använder hon griptång.
– Det kan vara jobbigt att dumpstra om folk tittar på en eller dömer en. Det är ju stigmatiserat att ha en så pass ansträngd ekonomisk situation att man behöver leta i soptunnor för att få ihop det.
Fyra diagnoser och cykelolycka satte stopp för arbetet
Hon beskriver att hennes liv hittills varit stökigt. Fram tills att hon var 19 år gammal gjorde hon ungefär samma saker som sina jämnåriga klasskompisar. Men när hon gick sista året på gymnasiet började hon hamna efter i skolarbetet, varpå skolkuratorn slog larm.
I samma veva fick hon två diagnoser: ADD och autism.
Efter skolan fick hon jobb som bagarlärling.
– Jag hade ju pluggat estetisk linje och hade en fallenhet för att göra tårtdekorationer. Chefen tyckte att jag var duktig, säger hon.
Kort därpå fick hon även diagnoserna endometrios och EDS. Hos den senare diagnosen av de två kommer överrörlighet i lederna som ett vanligt symptom.
Samtidigt var hon med om en cykelolycka vilket gjorde att armen gick ur led.
Emmi blev tvungen att sluta som bagarlärling. I stället fick hon försörjningsstöd som med tiden gick över i sjukersättning.
– I dag ligger min sjukersättning med bostadstillägg på runt 15 000 kronor. Hälften går till hyra, säger hon.
Vet inte hur hon ska klara sig
Emmi öppnar dörren till sin lägenhet i Södertälje. Hon sätter sig i köket och efter en stund visar sig hennes sambo: Den svarta katten Astro som gärna vill bli klappad.
– Folk undrar varför jag ska ha husdjur eftersom att det kostar extra. Men utan husdjur skulle man sitta där ensam. Det är inget värdigt sätt att leva på, säger hon.
I början av det här året märkte Emmi att priserna i mataffärerna började stiga. Hon har tvingats ändra sitt sätt att leva. Till exempel handlar hon bara från hyllan med varor som har kort datum, gör matlådor för infrysning, handlar livsmedel efter säsong och svinner så lite som möjligt.
– Jag frågade också några vänner som dumpstrar och har bil om de kunde ta med mig ut. Jag har inte fysisk möjlighet att ta mig långa sträckor eller bära tunga saker. Jag behöver bil, säger Emmi.
Jobbigt att fråga om hjälp
Anledningen till att Emmi inte har ett jobb är hennes hälsoproblem. Hon upplever inte att hon får rätt stöd och hjälp inom vården.
– Dessutom är många av jobben som erbjuds på arbetsmarknaden fysiskt krävande och belastande för kroppen. Den typen av jobb fungerar inte för mig på grund av min EDS.
Men Emmi längtar efter att ha en sysselsättning om dagarna som stimulerar hennes hjärna. Trots diagnoserna finns jobb som skulle passa henne.
– Jag tror att arbete som innefattar innovation och tänk skulle passa mig. För några år sedan var jag med i ett volontärarbete om hur Botkyrka centrum skulle förbättras. Jag är ingenjörsinriktad och funderar mycket på stadsmiljö och hållbarhet.
Hon brukar inte söka hjälp från välgörenhetsorganisationer eller privatpersoner.
– Det är populärt bland folk att göra välgörenhet på Facebook. Men då vill de att man ska visa sina sjukintyg för att få välgörenheten. Då är det inte längre kravlöst och de döma en ifall man är god nog att få ta del. Därför är jag ganska avvaktande att söka, säger Emmi.
Hur kommer din sommar att bli?
– Jag kommer inte åka på någon resa om inte någon hjälper mig förstås. Jag har inte råd att betala själv. Men jag efterfrågar inte att någon ska betala åt mig. Det är jobbigt att fråga och jag vill vara självförsörjande.
Vad kommer du göra om matpriserna stiger ännu mer?
– Då vet jag inte hur jag ska klara mig. Samhället är utformat för två. Ekonomin ska vara stödd av två men jag är själv. Jag kommer nog att förlita mig ännu mer på dumpstring.
