Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Martin, Martina

22-åriga Ramatoulies anhörige sköts ihjäl – nu hjälper hon andra

Uppdaterad 2023-02-06 | Publicerad 2023-02-04

I tonåren kom det dödliga gatuvåldet in i Ramatoulie Gabbidons liv.

När hon var 19 år sköts en nära anhörig till henne till döds - vilket fick henne att agera.

– Det finns många anhöriga som lämnas kvar som ska plocka upp bitarna och klara av gå till jobbet och skolan, säger hon.

22-åriga Ramatoulie Gabbidon är uppvuxen på olika platser i Västerort i Stockholm. När hon var 16 år gammal började det dödliga gatuvåldet ta sig in i hennes liv. Vänner och vänners vänner föll offer.

– Jag har haft en ganska turbulent uppväxt. Jag har haft ångest så länge jag kan minnas. När det det dödliga gatuvåldet kom in i mitt liv blev det inte bättre, säger Ramatoulie.

När det kom nyhetsartiklar om skjutningar och sprängningar fanns alltid någon hon behövde ringa för att se att det inte var den som drabbats. Hon hade ständigt oro i kroppen och gick hela tiden runt med vetskapen att någon som hon kände kunde bli nästa dödsoffer.

– Jag såg hur andra förlorade sina allra närmaste och hur hela deras värld gick under. En gång gav jag själv beskedet till en nära vän att den personens anhörig gått bort, säger hon.

Ramatoulie Gabbidon, 22, driver en stödgrupp för anhöriga som drabbats av gatuvåld.

”Jag skrek och grät i bilen”

På vintern för tre år drabbades Ramatoulie själv. Hon satt i en bil när hennes telefon ringde. Hon fick veta att en nära anhörig blivit skjuten. Skadeläget var oklart.

– Men jag kände på mig att han skulle dö. Jag skrek och grät i bilen. Jag hamnade i chock. Jag kände ingen specifik känsla men blev utåtagerande, säger hon.

Ramatoulies farhågor besannades. Den skjutne nära anhörige gick bort. Tiden som följde gick hon runt som i en dimma.

– Det var som på en film när någon går på gatan och alla runt omkring en rör sig i slowmotion. De första två veckorna gjorde jag ingenting. Jag var bara med min kille, min familj och mina vänner.

Många drabbas när någon skjuts till döds

År 2020 fick Ramatoulie motivation till att göra saker. Hon började skriva på diktsamlingen ”Butterflies and dead roses”. Hon fick också idén att skapa en samtalsgrupp för anhöriga till personer som blivit offer för gatuvåld.

Tanken var att skapa ett utrymme för att kunna sörja de bortgångna och att prata om det som händer i samhället.

– Jag tyckte inte att det uppmärksammades hur anhöriga mår av det dödliga gatuvåldet. Familjemedlemmar, grannar, skolkompisar. När en person skjuts till döds finns det många anhöriga som lämnas kvar som ska plocka upp bitarna och klara av gå till jobbet och skolan.

Vid tidpunkten var Ramatoulie redan en del av föreningen ”Kollektiv sorg”. Hon vände sig dit och berättade om idén med samtalsgruppen. Hon fick genast stöd och resurser att sätta planen i verket.

Bland annat pratade Ramatoulie – och andra som ville vara med och driva projektet – med psykologer och terapeuter. De gick också kurser hos Rädda barnen och fick kontakter hos Mind.

– Vi hade första träffen i januari 2021 här på Aggregat kulturcentrum i Hallonbergen. Det var många som kom redan första gången. Det är så många som känner någon som har drabbats av dödligt gatuvåld, säger hon.

Ramatoulie Gabbidon, 22, driver en stödgrupp för anhöriga som drabbats av gatuvåld.

Träffar för unga vuxna anhöriga

Sedan dess har träffarna, som går under namnet ”Collective talks”, hållits en gång i veckan. Idag vänder de sig till personer mellan 16 och 30 år. Maxantalet personer i rummet under ett samtal är 12. För att delta i samtal anmäler man sig via gruppens mejldress eller i DM på Instagram.

Under träffarna pratar deltagarna om konsekvenser av gatuvåldet, hur man mår och vad man känner.

– Vi vill göra någonting för oss – av oss. Vi står här och känner vad ni känner. Vi förstår varandra. Låt oss ge varandra vad vi behöver. Vi vill inte att allt för unga människor kommer eftersom vi som är samtalsledare inte är professionellt utbildade, säger Ramatoulie.

”De lever bara för att överleva”

Märker ni ett större tryck i och med våldsvågen som finns i Stockholm just nu?

– Vi behövs mer än någonsin. Fler hör av sig och vill komma på våra träffar. Många hör av sig och frågar om de kan hjälpa till på något sätt.

Vad tänker du att samhället ska göra åt det dödliga gatuvåldet?

– Jag tycker att det behövs mycket förebyggande arbete. Det finns saker som måste sättas stopp för här och nu. Ta bort straffmässig ungdomsrabatt till exempel. Men man hör mycket om snabba lösningar när lösningarna egentligen kräver förebyggande jobb.

Ramatoulie menar att många mötesplatser i de drabbade förorterna har stängts ner de senaste åren. Hon tycker att avhopparverksamhet och eldsjälar i förorter måste få mer resurser.

– Det finns mycket politiskt att göra. Samhällsklyftorna gör att det blir en vi och dom-känsla. Vissa personer får inte vad de behöver från samhället och då vänder de sig till brottslighet, säger Ramatoulie

Hur mår de anhöriga som du kommer i kontakt med?

– Många är traumatiserade och lever på fight- or flightmode. De lever bara för att överleva. Bara att bo i ett område som är drabbat av gatuvåld gör mycket med en människa, säger Ramatouile.

Svenska Hjältar startades av Aftonbladet 2007.

Varje år skriver vi om hundratals vardagshjältar som visat prov på mod, civilkurage och medmänsklighet.

Av dessa utser vår jury sex hjältar som prisas i december.

Nominera din hjälte här nedan!

Följ ämnen i artikeln