Sofia hade cancer – läkaren ville prata om hennes ”fina bröst”
Föreningen Plattnormen önskar fler val i sjukvården
Uppdaterad 2023-01-19 | Publicerad 2021-12-11
När Hanna opererade bort bröstcancer blev hon samtidigt erbjuden förstoring av sitt friska bröst för att ”se ut som en riktig kvinna”.
För Sofia slutade sjukhusbesöket med att läkaren vände sig till hennes man för att prata om hennes ”fina bröst”.
– Det var en fruktansvärd upplevelse att sitta hos kirurgen med en aggressiv cancertumör och två barn hemma och diskutera om min kvinnlighet sitter i brösten, säger Hanna Björknäs.
Hanna Björknäs och Sofia Jigrud har båda erfarenhet av att behöva kämpa för att slippa bröstimplantat och istället få en platt bröstkorg. Sofia Jigrud var 36 år och småbarnsmamma när hon diagnostiserades med trippelnegativ bröstcancer. Läkaren som skulle operera sa att han skulle försöka rädda så mycket som möjligt av Sofias bröst.
– Men eftersom min mamma dog i cancer när jag var ung bad jag att de skulle ta bort hela bröstet för säkerhets skull – och gärna det andra också. Men då vände sig kirurgen till min man och sa ”det vore väl synd med så fina bröst”, säger Sofia.
Både hon och hennes man blev arga och chockade. Deras enda fokus var att Sofia skulle överleva.
– Situationen var helt bisarr. Jag satt livrädd med dödsskräck och kirurgen ville prata med min man om vilken bröstform som var snyggast. Jag brydde mig inte det minsta och ville helst ta bort brösten helt men läkaren sa att han inte fick ta bort frisk vävnad.
Det blev en så kallad tårtbitsoperation, där bara en del av Sofias bröst togs bort. Kort efter kom svaret på den genetiska utredningen. Sofia bär precis som hon befarade på den ärftliga cancergenen BRCA1. Nu behövde hon opereras igen, för att ta bort båda brösten.
Det blev ett nytt möte med kirurgen.
– Han sa att jag var kandidat för direktrekonstruktion eftersom jag var så ung och att det är absolut bäst. Jag var i chock över beskedet om BRCA1 och tänkte att jag bara fick lita på läkaren och hänga med i behandlingsplanen.
Fyra operationer i onödan
Sofia vaknade upp med två platta expanderimplantat under bröstmusklerna.
– Jag hade fruktansvärt ont och eftersom jag egentligen är väldigt smärttålig gjorde det mig lite chockad.
Med några dagars mellanrum skulle implantaten pumpas upp för att bli större.
– Jag frågade om vi inte kunde sluta, om det verkligen behövdes mer. Då fick jag till svar att ja brösten behöver bli större eftersom jag har så breda axlar och de behövde passa sin ram.
En anledning till att de fortsatte pumpa upp brösten var för att senare kunna släppa ut vätska så att de skulle få en mer naturlig form.
– Men det blev aldrig någon hängform, utan de blev bara hårda och stora, säger Sofia.
Hon fick ondare och ondare.
– Först trodde de mig inte. Men sen visade det sig att jag hade en kapselbildning och att implantaten behövde tas ut. De sa att de skulle sätta in silikonimplantat istället eftersom jag annars skulle ha ful överbliven hud hängande vilket jag ju inte ville.
Silikonimplantat opererades in istället.
– Men smärtan försvann inte och de nya implantaten gjorde ingen större skillnad; brösten var fortfarande stora, hårda och kalla.
Implantaten vred sig och musklerna krampade av tyngden. Istället för att börja jobba var Sofia fortsatt sjukskriven, till stor del på grund av problemen med implantaten. Efter många möten fick Sofia godkänt att operera ut även silikonbrösten.
– De föreslog att de skulle ta fett från min mage och stoppa in i brösten istället. Men då stod jag på mig. Jag hade googlat och hittat amerikanska sidor om hur man kunde få en platt stängning och det var precis det jag hade velat ha hela tiden egentligen.
Sofia opererades en fjärde gång, men vaknade upp med lös hud på flera ställen orsakade av implantaten. Det blev en femte operation, denna gång med en kirurg som förstod hur Sofia själv önskade att det skulle se ut. Men då var det försent. Sofias bröst var så sönderopererade att ärret sprack.
– Om de hade lyssnat på mig första gången hade det bara blivit en operation istället för fem. Då hade jag kanske haft fungerande bröstmuskler i dag också och kunnat träna som jag vill. Brösten var aldrig viktiga för mig. Bara för sjukvården.
Läkaren: Se ut som en riktig kvinna
Genom en bekant kom Sofia i kontakt med Hanna Björknäs som har en liknande erfarenhet. Hon hade precis fyllt 40 år när hon fick cancerbeskedet.
– Det var en helt fruktansvärd upplevelse att sitta hos kirurgen med en aggressiv cancertumör och två barn hemma och diskutera om min kvinnlighet sitter i brösten. Jag hade små bröst och läkaren förklarade att han utöver rekonstruktion av det ena även skulle fylla på lite i mitt friska bröst så att jag skulle ”se ut som en riktig kvinna”.
Hanna stod på sig och tog kampen för att slippa implantat, vilket hon är glad för i dag.
– För mig var det väldigt viktigt att kunna fortsätta träna. Och det kan jag i dag, kanske tack vare att jag inte gjorde rekonstruktion.
Tillsammans med fyra andra kvinnor startade Hanna och Sofia föreningen Plattnormen - för valfrihet vid bröstcancer. De vill att alternativet att ta bort ett, eller båda, brösten för att få en slät bröstkorg ska bli lika självklart som möjligheten att välja bröstrekonstruktion.
– Vårt mål är att alla ska få göra ett informerat val, medvetna om risker och fördelar. Som till exempel att silikon kräver nya operationer var femte till tionde år. Det var det ingen som sa till mig, säger Sofia.
Genom Plattnormen stöttar hon och Hanna andra bröstcancerdrabbade kvinnor i en sluten Facebookgrupp och på telefon. De arbetar också opinionsbildande.
– Det är viktigt för oss att förtydliga att vi självklart vill att de kvinnor som önskar rekonstruktion med implantat ska få möjlighet till det. Men lika självklart borde det vara att få välja en platt stängning. I dag erbjuder sjukvården bröstsymmetri, men bara om man vill sätta in implantat och inte om man vill ta bort även det andra. Det tycker vi är fel, säger Hanna.
Hon säger att hon gärna hade tagit bort även sitt andra bröst om hon hade fått möjligheten.
– Samtidigt är det inget jag känner att jag behöver i dag. Jag är lika mycket kvinna oavsett om jag har ett, två eller noll bröst.
