Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Martin, Martina

Så gick Lasse från missbrukare till miljöhjälte

”Vi måste hjälpas åt mer – planeten är för alla”

Uppdaterad 2020-02-26 | Publicerad 2017-04-24

Missbrukaren Lasse Wennman fick en andra chans – och han tog den.

Förra året såg han till att 126 ton mat som skulle slängas istället hamnade på människors matbord – och prisades som Årets Miljöhjälte.

– Jag hade inte en tanke på miljön – jag tänkte ju på människorna! säger Lasse Wennman och skrattar.

Följ ämnen

Lasse Wennman var själv arbetslös. Han stod i kyrkans lokaler i Gävle och serverade sopplunch till stans missbrukare. Några år tidigare hade han själv varit en av dem, och han kände många trasiga själar. Men en tanke i hans huvud skavde allt mer: Vart går de vanliga människorna när pengarna tar slut? Pensionärerna, ensamstående, folk som är utförsäkrade…

– Jag kände folk i närområdet som inte hade mat, och barn som inte fick frukost på morgnarna, säger Lasse.

Samtidigt såg han hur mycket bröd som slängdes dagligen från butiker i Gävle. En dag sa en butikschef till Lasse: Du som känner många som har det svårt – vill du ha bröd att dela ut? Vi har lite över.

Det började med 250 kilo bröd. Han fick det från butiken på morgonen och gav det till folk på stan under eftermiddagen.

– Åh, det var en emotionell upplevelse på SÅ många sätt, säger Lasse.

”Jag vet hur det är att må dåligt”

I två års tid delade han ut bröd idéellt, och sedan bestämde han sig för att starta Matakuten. Nu är de fem som jobbar där, och många av dem är äldre i slutet på sina karriärer och folk som gör praktik. Till Matakutens lokal kommer människor och hämtar kassar med mat som annars skulle ha slängts.

– Jag älskar att träffa de här människorna. Jag vill helst vara i lokalen klockan tolv när vi öppnar. Man får aldrig släppa det personliga mötet.

När han ser samma ansikten återkomma vecka efter vecka frågar han om de behöver råd eller stöd. Och han vet vad han pratar om.

Under många år arbetade Lasse som med industrier längs Norrlandskusten. Han tog alla sorters droger han kom över.

– Polisen sa till mig: Du är ett hopplöst fall, du kommer aldrig att kunna sluta med drogerna, berättar Lasse.

Middagen på Kinakrogen blev vändningen

Vändningen kom när han minst anade det.

Lasses var gift, och hans fru hade blivit kristen några år tidigare.

– Men jag tyckte inte om kyrkan. Jag trodde inte på Jesus – jag kunde ju inte se honom. Men drogerna såg jag, dem kunde jag faktiskt hålla i mina händer.

En dag efter mycket tjat gick han med på att följa med till kyrkan – bara för att frun lovade att bjuda på kinamat efteråt. 

– Och så satt jag där och lyssnade på en före detta narkoman som pratade i kyrkan. Han såg att jag var besvärad och frågade mig: Vill du ha förlåtelse för vad du har gjort i ditt liv?

– Och jag hade ju inget försvar mot den frågan. Jag hade ju så mycket skuld och skam – jag hade ju barn. 

Där och då hände någonting på insidan. För första gången på över 10 år var han drogfri för en dag, men sedan föll han tillbaka i gamla vanor.

Blev en politisk förebild

Efter sju månader bröt han ihop totalt. Han och frun var fortfarande gifta men hade flyttat ifrån varandra. Men så en dag så hände det som ingen trodde skulle kunna hända – Lasse ringde till ett behandlingshem i Småland.

– Jag var ju egentligen helt emot all typ av vård. Jag tyckte att det var patetiskt – jag hade sett så många som åkte in och ut på behandlingshem.

Men i april 1991 skrev han in sig på Josua rehab i Gamleby, och från den dagen har han inte ens tagit en lättöl. Familjen flyttade ner till Småland, och när Lasse så småningom skrevs ut från behandlingshemmet började han jobba i Västervik.

Det var mycket gängbråk på stan under den tiden. Lasse började nattvandra och engagera sig både socialt och gjorde politisk karriär. Han kände det som om han var född på nytt. Han startade projektet Lugna stan, vilket minskade våldet ordentligt.

– Jag försökte att engagera de killar som var bråkigast, och gjorde dem till samhällsarbetare.

Efter sexton år i Småland flyttade familjen upp till Gävle igen, och det var där sagan om Matakuten började.

”Det var omtumlande att stå på scenen under Svenska Hjältar-galan! Jag hade svårt för att stå i fokus, men när jag såg filmen om mig själv på galan – då började jag gråta.”

”Jag gjorde det för att hjälpa kommunen”

I december 2016 stod Lasse på scenen under Svenska Hjältar-galan och tog emot pris för Årets Miljöhjälte. Nu står butikerna i kö för att få ge sin överblivna mat till Matakuten. Just nu är de är i stort behov av en chaufför, så att Lasse kan ånga sig åt att sprida verksamheten över landet. Nu är Matkuten på gång i Enköping, Malmö och Lund, och i Sandviken och Vingåker har det redan startat.

Nyligen träffade Lasse kommunalråden i Gävle, och de frågade varför han aldrig bett kommunen om hjälp. 

– Men jag svarade ju att det här gjorde ju jag för att hjälpa kommunen – inte för att kommunen ska hjälpa Matakuten. De blev alldeles tysta en stund. Sedan sa de ”Så har ingen sagt förut”, säger Lasse och skrattar. 

”Vi slänger ju barnens frukost”

Nu vill Lasse gör Matakuten ännu mer grönt genom att byta till elbil och ta bort alla plastpåsar. Han beräknar att det finns minst 100 ton till mat bara i Gävle att ta vara på – och den har han en plan för. Nu vill han starta ett projekt för att ge frukost till skolbarn så att de orkar prestera bättre, och dra igång ett initiativ för landets fattigpensionärer.

– Det är fruktansvärt att de sitter själva hemma med möglig mat. Hemtjänsten har börjat komma till våra lokaler och hämta kassar till de äldre, säger han och fortsätter:

– Min mamma som är 80 år skulle aldrig bjuda hem någon om hon inte hade något att bjuda på. Och det sänker livsnivån bedrövligt mycket att inte kunna bjuda hem vänner och bekanta. Så jag vill att de ska kunna baka igen själva – det är åldringsvård och skulle höja deras livskvalitet oerhört.