”Att hjälpa varandra borde vara självklart”

helskärm

GÖTEBORG. När Märta ramlade i trapphuset råkade Davy vara där.

I 40 minuter pratade han på för att Märta skulle hålla sig vaken tills ambulansen kom.

Nu är de bästa vänner.

– Davy hjälper mig med allt. Han är fantastisk, säger Märta.

Märta Ahlgren är en 93-åring som rest runt världen. Nu är kroppen lite risig – men hjärnan knivskarp.

– Jag blir fort trött nu för tiden. Men då finns ju han där, säger hon och plirar mot Davy Ghanem, 23.

Vänskapen som började vid olyckan för drygt fyra år sedan har hållit i sig. Varje vecka dyker Davy upp för att se om Märta behöver hjälp.

– Det började med att jag fixade en trasig lampa. Nu hjälper jag till med det mesta, säger Davy.

”Inget hjältedåd”

Märta har ingen nära släkt eller familj. Vännerna har gått bort.

– Jag är sist kvar. Då blir man ensam förstår du...

För Davy är det tvärtom. Sedan flykten från Irak för 19 år sedan har många av hans släktingar samlats i Sverige och Göteborg. Alla tar hand om varandra – och eftersom Davys mormor bor nära Märta blir det enkelt att titta till båda två i samma vända.

– Det är verkligen inget hjältedåd. Det tar mig kanske ett par timmar varje vecka att göra andra människors liv lite bättre. Det klarar alla av, säger Davy.

– Jag vet inte vad jag skulle göra utan honom, säger Märta och klappar Davy på handen.

Ofta blir Davy mött med misstänksamhet för att han hjälper Märta.

– Det är så förnedrande. Att hjälpa varandra borde vara självklart – oavsett ålder, kultur eller släktskap.

”Har fått en ny familj”

Davy jobbar heltid på ett lager och pluggar samtidigt matte. Målet är att komma in på universitetet – och att flytta upp till fästmön i Stockholm.

– Men det blir svårt att lämna Märta i Göteborg. Tack och lov har släkten lovat ställa upp och hjälpa henne.

Märta skiner upp.

– Tänk att jag fått en ny familj – vid 93 års ålder. Det hade jag aldrig trott.