”Du håller ju på att frysa ihjäl”

Zeth, 23, stapplade runt barfota i snön i 26 minusgrader i Luleå

Det var minus 26 grader i Luleå den här januarimorgonen.

Zeth stapplade framåt i snön – i strumplästen.

– Jag hade ramlat flera gånger och kände att jag skulle dö i en snödriva.

Då kom Janne.

Zeth Alpkut, 23, hade gått länge i snön och kylan, så mycket är klart. Det var rena turen att Janne Fjellström, 48, hade lämnat sin son på stationen 05.30 och var på väg hemåt denna iskalla och folktomma lördagsmorgon förra året.

– I ögonvrån såg jag någon som gick i kortärmad skjorta på andra sidan vägen. Det såg inte bra ut, säger Janne.

Janne vände om

Han körde förbi, men kände instinktivt att något var fel – och vände om. Han stannade vid Zeth och vevade ner rutan.

– Du håller ju på att frysa ihjäl. Hur är det?

Zeth svarade osammanhängande. Som i slowmotion. Han kunde knappt hålla sig på benen. Janne beslutade sig för att köra hem grabben och hjälpte honom in i bilen.

– Jag såg ju att han var iskall så jag plockade upp lite kläder från baksätet och la över honom. Sedan ville jag ta av honom skorna – och såg att han inte hade några på sig.

De trasiga tubsockorna hade frusit fast på fötterna. Från fotknölarna var fötterna som stelfrusna mjölkpaket. Stenhårda.

Mellan 03 när krogen stängde och 06 när Zeth hittades, är allt svart.

– Jag hade druckit mycket, visst, men jag fattar inte hur jackan, tröjan och skorna försvunnit.

Fötterna illa skadade

Janne insåg att det var bråttom. Det blev en ilfärd till akuten på Sunderby sjukhus. Zeth klarade livet – men fötterna blev illa skadade. Än i dag, 1,5 år efter händelsen, har Zeth tidvis svårt att gå.

– Han hade inte klarat länge till. Det var verkligen tur att Janne dök upp, säger läkaren Anna Nilsson på Sunderby sjukhus.

När fötterna tinade satte smärtorna in. Veckor blev till månader, fötterna täcktes av stora blåsor och skinnet svartnade.

– Jag låg länge på sjukhus med fötter som handbollar. Nu är såren läkta, men varje gruskorn känns som tusen knivar. Det är tufft, säger Zeth som tvingades avbryta sina studier i Luleå och flyttade tillbaka till familjen i Stockholm.

Janne tycker inte att hans insats är speciellt hjältemodig.

– Det var helt enkelt för konstigt. En kille i kortärmat på en tom gata i 26 minusgrader.

Men Zeth är säker på sin sak.

– Om inte Janne hade stannat, hade jag inte levt i dag. Då hade jag legat i snön och frusit ihjäl.