Bärgar-Berra: Ser framemot att fler krogar ska öppna för hundar

Jonas Sylvén Möller

Bärgar-Berra tycker om att gå på krogen – men bästisen Signe släpps ofta inte in.

Tack vare Hoa-Hoa Dahlgren kan de nu få pilsner och mat på lokal.

– Om inte Signe får komma så kommer inte jag heller, säger Bärgar-Berra.

Det är en mörk novemberkväll och duggregn. Bertil ”Bärgar-Berra” Silwing lyser upp Bondegatan i Stockholm när han kommer körandes i sin reflexstripade bärgningsbil.

Han fickparkerar med lätthet sitt stora fordon och hoppar ur. I famnen håller han sin schnauzer Signe.

– Folk brukar säga att vi ser likadana ut, jag och Signe. De frågar om vi har samma frisör, säger han och syftar på sin stora mustasch och hundens ludna päls.

Som namnet skvallrar om arbetar Bärgar-Berra som bärgare. Det har han gjort i 38 år. Men något som är nytt är att han den senaste tiden börjat ha med sig Signe på jobbet.

– När jag kommer till olycksplatser och möter chockade människor har hunden en lugnande effekt, säger han.

helskärm

Ta med hunden på krogen

Både Bärgar-Berra och Signe är hungriga efter en hård arbetsdag på vägarna. De promenerar upp längs gatan och slinker in på hundrestaurangen ”Lokes Bar”.

Där tas de emot av den före detta tyngdlyftaren Lennart ”Hoa-Hoa” Dahlgren, som har drivit stället i åtta år. Lennart gör genast gör klart att han snart måste iväg, eftersom han ska på fest för en vän som släppt en bok om 80-talet.

– Vi är ett av få ställen där man får ta med sig hunden in. Vi serverar putsen av fläskfilé, oxfilé och fläskkarré till hundarna, säger han.

Lennarts ord är som ljuv musik i Bärgar-Berras öron. Han har som krav att få ta med sig hunden om han ska gå på lokal och vägrar att lämna Signe ensam i mer än fyra timmar.

– Tar man en pilsner på krogen och träffar någon trevlig att prata med kan det ta mer än fyra timmar. Jag vill att fler krogar ska välkomna hundar, säger Bärgar-Berra och fortsätter:

– Jag brukar säga det, att om inte Signe får komma så kommer inte jag heller.

Hoa-Hoa har alltid älskat hundar

Väggarna inne på restaurangen är täckta av tavlor med hundar. I högtalarna spelas countrymusik och vid baren står en kvinna med rullator och dricker öl.

Bärgar-Berra, Signe och Lennart slår sig ner vid ett av borden. Innan samtalet glider in på prat om hundar tittar tyngdlyftaren på klockan och berättar att han måste gå om en halvtimme.

– Jag har alltid älskat hundar. De är lojala och fungerar som isbrytare, säger Lennart.

Han menar att på de flesta restauranger i Sverige pratar inte gästerna med varandra mellan borden. Men den varan är det, ”precis som i Frankrike”, mycket av på hans ställe.

Lennart förklarar att det brukar börja med att en gäst frågar en annan om hunden och sedan pratar de hela kvällen.

– Jag brukade gå med min hund i Vitabergsparken och prata med hundägare. Om jag hade glidit upp och gjort samma sak utan hund hade de väl ringt snuten, säger han.

Bärgar-Berra fyller i:

– Jag köpte en hund för min första lön när jag började jobba på 70-talet. Den kostade 50 spänn. Morsan fick ärva den när jag flyttade hemifrån.

”Glöm inte synservon”

Lennart och Bärgar-Berra fortsätter att prata hundminnen och bedyra sina varma känslor inför fyrbenta polare. Signe får en bit mat och sedan är det dags för Lennart att gå.

– Glöm inte synservon bara, skämtar Bärgar-Berra och pekar på Lennarts glasögon som ligger på bordet.

Kvar sitter Signe och Bärgar-Berra. Båda är mätta, belåtna och nöjda med sin kväll.

– Jag tycker det här är suveränt. Jag ser framemot att fler krogar ska öppna för hundar, säger Bärgar-Berra.

Följ Svenska Hjältar på Facebook

Svenska Hjältar startades av Aftonbladet 2007.

Varje år skriver vi om hundratals vardagshjältar som visat prov på mod, civilkurage och medmänsklighet.

Av dessa utser vår jury sex hjältar som prisas på den tv-sända Svenska Hjältar-galan på TV4 i december.

Nominera din hjälte här nedan!