Nadia könsstympades: ”Om jag vågar så kanske fler börjar prata”
Uppdaterad 2022-02-02 | Publicerad 2017-07-08
SÖDERHAMN. Nadia Aden könsstympades när hon var sju år.
I dag föreläser hon, för att sprida kunskap och för att hjälpa andra.
– Jag vill stå upp för alla tjejer som drabbats så hårt men inte vågar prata om det eller söka hjälp.
Hon glömmer aldrig smärtan och kvinnorna som höll hårt, hårt i henne ben. Nadia Aden, 25, har tydliga minnesbilder av dagen då hon könsstympades i sitt hem i Mogadishu. Då var hon sju år.
– Det var skrämmande att de höll fast mig och efteråt gjorde det ont i flera dagar, säger hon.
I Somalia blir i stort sett alla flickor könsstympade. Oftast när de är mellan fyra och sju år gamla.
– Jag tycker att det är hemskt att tvinga barn att göra något som de inte förstår och inte valt, säger hon.
Könsstympning kan vara olika omfattande, alltifrån att delar eller hela könsdelar skärs bort.
Kunde knappt kissa
Ingreppen görs ofta utan bedövning och infektionsrisken är stor. Det händer att flickor får livsfarliga infektioner och dör.
– Om det är en fattig familj går man ofta hem till en kvinna som gör ingreppet med en smutsig kniv, ett rakblad eller något annat vasst.
Nadia säger själv att hon hade ”tur” som blev könsstympad på det lindrigaste sättet, av en riktig läkare.
Nadia Aden kom 2008 som ensamkommande flyktingbarn till Söderhamn.
En dag kom en barnmorska till skolan. Hon visade bilder på vanliga underliv och sådana som hade utsatts för grov könsstympning.
Hon berättade att många kvinnor knappt kunde kissa, menstruera eller ha sex på vanligt sätt. En kvinna berättade hur de hade tagit bort allt på henne och sedan sytt igen underlivet och bara lämnat en glipa.
– Jag visste inte att det kunde vara så och blev så illamående att jag ville kräkas, säger Nadia.
”Jag var rädda att folk skulle tycka illa om mig”
Efter det läste hon allt hon hittade om könsstympning.
För att sprida kunskap började hon berätta sin egen historia, först anonymt.
– Jag var rädd att folk, speciellt från mitt hemland, skulle tycka illa om mig för att jag pratar om det här.
Det blev tvärtom. Många kvinnor kommer för att lyssna och be om råd och hjälp. Vissa skickar sina döttrar till föreläsningen.
– Könsstympning är inte bra på något enda sätt, och enda vägen att sätta stopp är att prata om det. Om jag vågar så kanske fler börjar prata.
För vissa kvinnor är könsstympning ett livslångt lidande.
– En kvinna hade de sytt ihop med taggar från en buske och en äldre kvinna berättade hur hon bara lyckades pressa ut några droppar i taget när hon kissade, säger Nadia.
Anställda på skolor och olika myndigheter kommer till föreläsningarna. Nadia önskar att kunskapen ska öka förståelsen bland de som jobbar med unga.
– En del unga tjejer kanske är borta väldigt länge på toaletten för att de har svårt att kissa. Andra kanske inte vill duscha utan kläder eftersom de ser så annorlunda ut.
Vill kontrollera kvinnans sexualitet
Könsstympning är uråldrig kulturell ritual. Det är även ett sätt att kontrollera kvinnans sexualitet och se till att flickor förblir oskulder så länge som möjligt.
– Jag får ofta frågan om det är männen som styr detta. Men ingreppet initieras och utförs av kvinnor. Inte för att de vill skada sina barn utan för att de tror att de gör något bra för sina döttrar, säger Nadia.
Hennes mamma, pappa och syskon bor numera i Söderhamn.
– De stöttar mig. Mamma har också förstått att det är ett problem. Min tioåriga syster är inte könsstympad och kommer inte att bli det heller och det gör mig glad.
Idag känner sig Nadia både modig och stark i det hon gör och är inte rädd för att prata öppet.
– Jag brukar vara hård mot mig själv, men jag tycker faktiskt att det jag gör är modigt. Jag står upp för mig och mitt liv och jag bestämmer själv.
Svenska Hjältar startades av Aftonbladet 2007.
Varje år skriver vi om hundratals vardagshjältar som visat prov på mod, civilkurage och medmänsklighet.
Av dessa utser vår jury sex hjältar som prisas på den tv-sända Svenska Hjältar-galan på TV4 i december.
Nominera din hjälte här nedan!