LAS inte orsaken till ungdomsarbetslösheten

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2009-12-11

TCO: Ungdomsarbetslösheten är ett för viktigt problem för att reduceras från propaganda

I en debattartikel i Aftonbladet (6/12) påstår Svenskt Näringsliv felaktigt att Lagen om anställningsskydd förklarar den höga svenska ungdomsarbetslösheten. Skribenterna, Stefan Fölster och Malin Sahlén, tar bland annat upp de fakta vi presenterade på Aftonbladet debatt den 7 oktober. Vi visade då att bara 2,5 procent av de arbetslösa ungdomarna har förlorat jobbet på grund av driftsinskränkning – alltså situationer där turordningsreglerna kan ha kommit till användning. Detta kallar Fölster och Sahlén ”kalkonargumentation” och menar om ”att ungdomar aldrig fick fasta jobb” så skulle ”TCO basunera ut att inga ungdomar någonsin förlorar sina fasta jobb till följd av LAS”.

De har rätt i att många unga sällan får tillsvidareanställning som de kan bli av med. Detta är precis vår poäng. Det visar att ungdomsarbetslösheten inte beror på de turordningsregler som reglerar uppsägning, utan på att unga inte erbjuds jobb eller tillräckligt trygga jobb.

Fölster och Sahlén hävdar att ”enligt forskningen” leder de svenska turordningsreglerna till att färre ungdomar erbjuds jobb, än mindre fasta jobb. Även detta påstående är felaktigt både när de gäller hur reglerna ser ut och vad forskningen säger.

För det första gör LAS det möjligt att börja tillsvidareanställningar med provanställningar (6 mån) samtidigt som det är snabbt, enkelt och billigt att bli av med den sist anställde under det första året. Och då tillkommer alla tidsbegränsade anställningar som arbetsgivare kan använda utan att motivera varför. Förmodligen avskräcker Svenskt Näringslivs propaganda fler företag från att anställa unga än vad LAS gör.

För det andra ger forskningen inget stöd för hur det svenska anställningsskyddet påverkar ungdomsarbetslöshet eller ungdomars sysselsättning i Sverige. Detta bekräftas bland annat av en rapport av regeringens finanspolitiska råd där forskaren Oskar Nordström Skans säger att: ”Det är svårt att på allvar hävda att arbetsrätten är en betydande faktor för den förändring [av ungdomsarbetslösheten] som vi sett under den senaste tioårsperioden” Detta helt enkelt därför att det inte har genomförts några större förändringar av arbetsrätten under den tiden.

Fölster och Sahlén skriver vidare att ”lagstiftningen slår fast att de med kortare anställningstid ska sägas upp först vid arbetsbrist, oavsett kompetens”. Även detta är felaktigt. Ett grundkrav för att behålla jobbet är att man har ”tillräcklig kompetens”. Det ger inte sällan ungdomar, ofta med hög och ny utbildning, en fördel. Vidare utelämnar de helt det faktum att alla de relevanta reglerna i LAS är möjliga för fack och arbetsgivare att förhandla om, för att hitta den bästa lösningen för branschen, företaget eller arbetsplatsen.

Ungdomsarbetslösheten är ett för viktigt problem för att reduceras till propaganda från Svenskt Näringsliv. Det som verkligen skapar stora problem för unga är bristande utbildning. Det vet Fölster och Sahlén, men deras primära syfte är inte att minska ungdomsarbetslösheten utan att försvaga las. Det hjälper inte svenska ungdomar att få jobb.

Roger Mörtvik, Samuel Engblom