Medelklassens oro styr barnomsorgen
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2010-04-01
Nalin Pekgul: Lagstifta om rätt till ”nattis” på kvällar, nätter och helger
”Så länge jag har haft barn på förskolan har jag känt av hämta-tidigt-stressen” skrev Rebecka Edgren Aldén här på Aftonbladet Debatt den 26 mars. Hon beskriver hur förskolan är tyst och stilla redan klockan 16.00 när hon ska hämta sitt barn och att de flesta andra föräldrar redan hämtat sina barn sedan en timme tillbaka. Jag känner igen det där, flera föräldrar i min närhet beklagar sig ofta över hetsen att hämta tidigt.
Rebecka Edgren Aldén skriver också om att hämta tidigt har blivit en klassmarkör och jag kan inte annat än hålla med.
Det är ett sätt att visa att det finns privata resurser att ta till för att få livspusslet att gå ihop. Att man har tjänstemannayrken med möjlighet att flexa och låta föräldrarnas arbetstider gå omlott. Att familjeekonomin lämnar utrymme för mamma att gå ner i arbetstid. Att man har råd att anlita barnflicka. Alltså: gärna en utvecklande pedagogisk miljö, men inte efter klockan fyra.
Vad gör då barnen efter klockan fyra? En del av dem träffar sina förskolekompisar i parken övervakade av en ängslig mormor som inte låter dem klättra som de vill eller av en ung tjej som tvärtom låter barnen göra vad de vill samtidigt som hon ouppmärksamt sms:ar sina kompisar. Borsett från att man bör unna mor- och farföräldrar att träffa barnbarnen och skolflickor att tjäna en slant måste vi ändå ställa frågan: Vad vinner barnen på hämta tidigt-stressen och vad förlorar kvinnorna?
Så vitt jag kan se så vinner barnen ingenting så länge vi lyckas slå vakt om en förskola som kan erbjuda god pedagogisk omsorg under hela den tid barnen vistas där. Kvinnorna däremot vinner kanske något som för dem är väsentligt. Rebecka Edgren Aldéns hypotes är att kvinnor med utbildning och karriärutsikter hittar en balans i relationen till sin partner genom att förstärka sin mammaroll: ”Kanske är de tidiga dagishämtningarna de svenska medelklassfamiljernas sätt att balansera upp sin ökade jämställdhet?”
Alltså: Sopa undan alla spår av 70-talets optimism och de vuxnas stolthet över daghemmen. In med det dåliga samvetet över att barn ska behöva vara kvar på förskolan för att deras mammor behöver arbeta. Det är nödvändigt för balansen i familjen. Medelklassen sätter normerna som präglar samhällsutvecklingen.
Hämta tidigt-stressen ger kommuner en möjlighet att hålla nere kostnaderna för barnomsorgen. Om barnen hämtas redan klockan fyra kan barngrupperna vara stora och personaltätheten låg. Om barnen för allt i världen inte är på förskolan för att mammorna ska kunna arbeta utan endast för få ta del av den stimulerande pedagogiken behövs inte någon barnomsorg på obekväm arbetstid.
Alliansregeringen går medelklassfamiljerna till mötes. Med barnomsorgspengen, som också ska kunna betala så kallad pedagogisk omsorg, drivs förskolan mot en deltidsverksamhet som starkt påminner om de gamla lekskolorna. Rutavdraget kompletterar den pedagogiska omsorgen. I förlängningen kommer en marknad att växa fram som erbjuder enklare tillsyn av barn.
Av politiker som tar jämställdheten på allvar krävs dock en överblick som ser längre än till medelklassfamiljernas behov att få balans i sina liv.
Till det mest akuta hör bristen på barnomsorg på kvällar nätter och helger. Inom LO-grupperna arbetar drygt hälften av kvinnorna med små barn på obekväm eller oregelbunden arbetstid. Mot detta ska ställas att endast cirka 4 000 barn är inskrivna i förskoleverksamhet eller skolbarnsomsorg på kvällar, nätter eller helger. Under dessa förutsättningar blir det inte lätt att arbeta heltid vilket också avspeglas i statistiken. Andelen kvinnor med små barn som arbetar heltid är endast 58 procent för sammanboende och 65 procent för ensamstående kvinnor.
Riksdagen har antagit jämställdhetsmålen och en fungerade barnomsorg är en förutsättning för kvinnors ekonomiska självständighet. Men det faktum att ett mål antagits av riksdagen är inte någon garanti för att politiken på nationell och kommunal nivå inriktas mot att uppfylla detta mål. Barnomsorgen är dessutom en kommunal uppgift. Det finns mycket som kan komma emellan, inte minst när kommuner ska fastställa sin budget.
Vi S-kvinnor kräver därför att kommunerna genom lag ska bli skyldiga att tillgodose behovet av barnomsorg på kvällar och nätter.
Nalin Pekgul