Pride är kungahusets chans till revansch
Replik om valet av inledningstalare på årets Prideparad
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2020-08-03
REPLIK. I samband med Pride 2013 påminde Herman Lindqvist om att de kungliga aldrig gift sig av kärlek utan av politiska och dynastiska skäl. Prinsar och prinsessor har fått ”bita ihop, blunda och tänka på fosterlandet”.
Den principen bröt kung Karl Gustaf mot när han gifte sig av kärlek med sin Silvia och samma sak gjorde hans äldsta dotter när hon gifte sig. Kärleken fick styra.
Nu tar kungahuset öppet ställning för hbtqi-personers lika värde och utmanar därmed även principen att kärleken och sexualiteten måste vara heterosexuell.
Kronprinsessan Victorias tal på Pride blir därmed historiskt unikt. Aldrig tidigare har en så högt uppsatt representant för ett kungahus ställt sig bakom hbtqi-kollektivet.
Republikanska föreningens Magnus Simonsson opponerar sig mot detta. Han lyfter fram den värdekonflikt som finns mellan monarki som system och det jämlika samhälle som är målet med Pride.
Är det så? Borde Pride stå som motpol till kungahuset?
Till en början har Simonsson rätt, rent principiellt. Monarkiska system vilar inte på demokratisk grund, utan bygger på en konstlad princip om blodsbörd och medfödda privilegier. Pride i sin tur står för mångfald och solidaritet. Kronprinsessans medverkan kan därför ifrågasättas.
Samtidigt finns det en verklighet att ta hänsyn till. En verklighet som är högst reell för en hbtqi-person. Som Simonsson ser det var Victorias utspel bara ett ytligt propagandanummer. ”Det är helt enkelt inte kontroversiellt”, skriver han, ”att någon i familjen Bernadotte är inledningstalare på Pride”. I detta sista har han fel.
När kronprinsessan riktade sig till den enskilde hbtqi-personen i lördags och sa att ”vi är många som står bakom dig, jag står bakom dig”, då gav hon aktivt stöd till alla de miljontals världen över som dagligen tvingas dölja sin könsidentitet, sitt könsuttryck eller sin sexuella identitet. Symbolvärdet som det ställningstagandet har i länder som Putins Ryssland eller hatbrottens Uganda ska inte underskattas.
Att Pride dessutom gjorde det möjligt för kronprinsessan att ”komma ut” som solidarisk, tyder på en anpassning till ett allt hårdare politiskt klimat som vi alla har att förhålla oss till, inklusive Pride, inklusive kungahuset.
Det krävs mod och beslutsamhet att ta ett sådant steg i rollen som tronföljare. Det modet och den beslutsamheten förtjänar respekt.
Kristina Hultman, journalist och författare. År 2012 utkom hon med en skrift om hbtq-rättigheter i världen för Utrikespolitiska institutet.