Det är inte modigare att ta av sig sminket
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2014-04-24
Debattören: Nya "naturliga" trenden handlar bara om ett nytt svåråtkomligt ideal
Att visa hur man ser ut utan smink är vårens trend. Kändisar som Gwyneth Paltrow, Cameron Diaz och Nigella Lawson poserar påstått osminkade på tidningsomslag eller tar makeup-fria selfies. På bröllopsdagen väljer många kvinnor att vara osminkade enligt medierna - bruden ska skippa sminket för att få en mer ”naturlig” look. Och förra veckan lade Isabella Löwengrip, mer känd som Blondinbella, ut en video på sin blogg, där hon tog bort sitt smink och visade sin akne.
Jag är glad att Löwengrip och andra kvinnor väljer att visa sig utan smink, men jag vill problematisera denna trend.
Idén om den ”naturliga” kvinnan är nämligen lika påhittad som alla andra idéer om hur kvinnor bör se ut.
Vurmen för det osminkade ansiktet bygger på den liberala tankegången om att det är kvinnans eget ansvar att själv krossa alla olika system som hon hålls fängslad av.
De kvinnor som bryter med det sminkade och slätrakade idealet hyllas och ses som progressiva och modiga.
Men samtidigt rättfärdigar de ett annat ideal, som oftast beskrivs i ordalag som naturlig och äkta. Att vara "naturlig” handlar dock sällan om att vara naturlig, med hår, rynkor och celluliter. Att uppnå det naturliga idealet kräver lika mycket ansträngning som tidigare trenders ideal.
Ögonbryn ska noppas, ben ska rakas, rouge ska appliceras på kinderna och läppglans ska smetas på läpparna. Len och ren är den ”naturliga” kvinnans ledord.
Dessutom får inte alla vara naturliga på samma villkor.
Så här i sommartider går många kvinnor med bara ben, och det är lätt för mig som blond att låta bli att raka mig. Mina ljusa hårstrån på benen provocerar få, medan andra kvinnor med andra sorters hår aldrig skulle drömma om att visa sina orakade ben.
Det ”naturliga” idealet är lätt för vissa kvinnor att uppnå, men nästan omöjligt för andra. Något som visar det stora problemet med att ens ha ett sådant ideal.
Jag kan låta mina benhår växa fritt, men jag skippar aldrig eyeliner och mascara när jag går till jobbet. Jag har fått frågan "vad trött du ser ut, är du sjuk?” de gånger jag varit osminkad i sociala sammanhang.
Att visa sig osminkad innebär ofta ett socialt stigma med negativa konsekvenser för kvinnor. Även om frågorna är välmenande så blir budskapet att en kvinna utan smink inte ser bra ut.
Den naturliga kvinnligheten är en idé om den oskuldsfulla, vita kvinnan. Idealet bygger på ett arv från den viktorianska eran. På den tiden sminkade sig enbart prostituerade kvinnor medan ”anständiga” kvinnor i överklassen var osminkade, på sin höjd hade de vitt puder.
Detta kan kopplas samman med den nya bröllopstrenden, där inte bara vita klänningar ska symbolisera oskuldsfullhet, utan nu även det påstått osminkade ansiktet.
Här ser vi hur idealen och förtrycken överlappar varandra: Istället för att kritisera strukturer säger man att alla kvinnor har samma möjlighet att gå mot normen. Fokus läggs på individen när man menar att vi kvinnor själva är våra värsta kritiker, att det är upp till oss att sluta klanka ner på oss själva.
Konsekvensen blir att vi kvinnor själva börjar tror att det är vårt fel och skapar ett slags internaliserat kvinnohat.
Vad samhället kräver är alltså att den förtryckta ändrar sin inställning.
Jag önskar att vi istället synliggör förtryckaren.
Förtryckaren är systemen, patriarkatet och kapitalismen som håller varandra i hand. De när varandra och tjänar på utseendehets, normer och ideal - naturliga eller ej.
Michaela Larsson