Sverige behöver en ny feministisk myndighet
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2014-02-03 | Publicerad 2014-02-02
(V): Feminismen måste få ta sin rättmätiga plats i samhället och ett steg på vägen är en ny jämställdhetsmyndighet.
Valåret 2014 går journalisten Belinda Olsson runt och undrar i tre timslånga TV-program om feminismen har gått för långt. Frågan är absurd.
Feminism handlar om rättvisa. Kan rättvisa gå för långt?
Går vi för långt när kvinnor kräver lika lön för likvärdigt arbete? Är det att kräva för mycket när vi säger att kvinnor ska ha samma tillgång till makt som män? När kvinnor kräver att äga rätten till våra egna kroppar efter brutala övergrepp och gruppvåldtäkter där männen friats - är vi i otakt med samtiden då? Eller är SVT det? Den borgerliga regeringen har förskjutit samhällsdebatten så långt åt höger att frågor som hade varit omöjliga att ställa för bara några år sedan nu avhandlas i en serie i public service.
Det svenska samhället upplever en jämställdhetspolitisk backlash. Alliansregeringens skattesänkarpolitik har gynnat välavlönade män på de många kvinnornas bekostnad. Inkomstklyftan mellan män och kvinnor har, enligt riksdagens utredningstjänst, ökat med 40 procent sedan Fredrik Reinfeldt blev statsminister. I välfärden sliter undersköterskor, hemtjänstpersonal, sjuksköterskor, lärare och förskollärare med att ta hand om barn, sjuka och äldre med allt sämre villkor och allt sämre hälsa, både fysisk och psykisk. Fruar, systrar och döttrar ser sig tvingade att täcka upp när välfärden inte räcker till.
För att få fokus på jämställdheten och kunna leverera konkreta resultat vill vi upprätta en jämställdhetsmyndighet med ansvar och mandat att styra Sverige mot jämställdhet igen.
Som många förutspådde blev nedläggningen av JämO som självständig myndighet och uppgåendet i nya DO (Diskrimineringsombudsmannen) ett rejält misslyckande för jämställdheten. Allt förebyggande arbete har lagts i träda. DO har fått ägna sig åt enskilda diskrimineringsärenden, gott så, men alldeles otillräckligt.
2005 föreslog Gertrud Åström i sin utredning ”Makt att forma samhället och sitt eget liv – jämställdheten mot nya mål” en jämställdhetsmyndighet. Det blev inte så, för sedan tillträdde som bekant regeringen Reinfeldt.
I höstas väckte jämställdhetsministern Maria Arnholm frågan igen, men hon sitter i en regering som förutom att öka klyftorna mellan män och kvinnor också har uppfattningen att arbetsgivarna frivilligt bedriver ett effektivt jämställdhetsarbete. Verkligheten är dessvärre en annan.
Regeringens politik bygger på tanken att jämställdheten kommer av sig själv, att bara man släpper marknadskrafterna lösa och låter var och en bestämma för sig själv så ordnar det sig.
Det ordnar sig inte alls. Eftersom jämställdhet handlar om makt och vi fortfarande lever i ett ojämställt och ojämlikt samhälle måste de som inte har lika mycket makt som den dominerande gruppen män, sluta sig samman för att kunna förändra normer och spelregler.
Vi i Vänsterpartiet anser att feminismen måste få ta sin rättmätiga plats i samhället och ett steg på vägen är en jämställdhetsmyndighet.
Ett skäl är att faktiskt belägga hur verkligheten ser ut. Det finns stora behov av underlag; relevanta studier och forskning. Men det handlar också om styrningen av samhällets jämställdhetssträvanden. En jämställdhetsmyndighet ska vara närvarande inom alla samhällssektorer och påverka både statsförvaltningen och de kommunala organen och landstingen.
Jämställdhet och feminism, eller bristen därpå, påverkar alla områden såsom hälsa, välfärd, arbetsmarknad, pensioner, rättsväsende och klimat. Jämställdhet är inte bara ett mål utan ett medel för att uppnå ett samhälle där kvinnor och män verkligen har samma makt och möjlighet att påverka samhället och sina egna liv.
Rossana Dinamarca (V)
Claes Borgström (V)