Språket i domstolen osynliggör våldtagna
Cecilia Bödker Pedersen: Rättssäkerheten hotad när våldtäktsmyter förstärks
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2024-10-20
DEBATT. Språket i rättssystemet är avgörande för hur sexualbrottsoffer uppfattas och behandlas. Genom att förstärka våldtäktsmyter och stereotypa föreställningar om offer och förövare, osynliggörs många utsattas upplevelser och skulden läggs på dem snarare än gärningsmannen.
Detta kan leda till att brottsoffret blir utsatt en andra gång och att traumat förvärras, vilket skapar en känsla av maktlöshet inför rättssystemet.
Vi i stödorganisationen Storasyster anser att det är avgörande att vi förändrar både språket i rättsprocessen och samhället för att ge utsatta den rättvisa de förtjänar.
I Sverige ska rättssystemet byggas på objektivitet och likhet inför lagen. Men när det gäller sexualbrott ser vi hur språket i rättssalen ofta spelar en viktig roll för rättvisan.
Det handlar inte bara om vad som sägs utan också om hur det sägs. En nyligen publicerad avhandling från Uppsala universitet av Sofia Orrbén visar på hur språket i svenska domstolars domar om sexualbrott fortsätter att producera stereotyper och missuppfattningar om vad en våldtäkt är, och hur ett offer och en förövare ”bör” bete sig.
Föreställningen att ett ”riktigt” offer alltid skulle göra motstånd eller visa starka känslor påverkar hur trovärdigheten bedöms.
Det förväntas ofta att den utsatta skriker, försöker fly eller omedelbart anmäler brottet, och om dessa reaktioner uteblir ifrågasätts deras berättelse vilket underminerar rättsprocessen.
Orrbén visar på att ord som ”samlag” kan osynliggöra de utsattas upplevelse av tvång eller våld, och när fokus i stället läggs på klädsel eller berusningsgrad förminskas deras erfarenheter.
Till exempel kan omnämnanden som ”den utsatta bar kort kjol” skapa en antydan om att klädseln provocerat fram gärningsmannens handling, vilket skiftar fokus från förövarens ansvar till den utsattas beteende.
Hur vi talar om sexualbrott, våld och kön formar våra uppfattningar om vad som är rätt och fel, vem som är offer och vem som är skyldig
Språkets påverkan sträcker sig långt utanför rättssalarna och är ett centralt demokratiproblem.
Hur vi talar om sexualbrott, våld och kön formar våra uppfattningar om vad som är rätt och fel, vem som är offer och vem som är skyldig. Ett samhälle som använder ett språk som förminskar eller osynliggör våld sviker brottsoffer och hotar därmed rättvisan.
Vi på Storasyster ser tydligt hur dessa stereotypa föreställningar om sexualbrott påverkar dem som kommer till oss för stöd.
I sin avhandling belyser Orrbén hur språket i domarna kan bidra till att skulden läggs på brottsoffren, vilket riskerar att leda till sekundär viktimisering - där den utsatta påverkas ytterligare genom att bemötas med misstro eller skuldbeläggande i rättsprocessen, vilket kan förvärra traumat.
Detta leder till att många av de utsatta inte får den hjälp och stöd de behöver, vilket skapar en känsla av maktlöshet inför rättssystemet.
För att uppnå rättssäkerhet och ett samhälle som tillvaratar de utsattas rättigheter måste vi börja med språket.
Storasyster uppmanar därför politiker, rättsväsendet och samhället i stort att ta ansvar för att modernisera både domstolarnas språk och hur vi som samhälle talar om sexualbrott, våld och kön, för att ge utsatta den rättvisa de förtjänar. Här är våra krav:
- Att rättsväsendet genomför ett omfattande kunskapslyft för att motverka våldtäktsmyter och stereotypa föreställningar. Obligatorisk utbildning om sexuellt våld, trauma och övergreppens psykologiska effekter måste införas för alla som är involverade i rättsprocessen.
- Att språket inom rättsväsendet reformeras för att bättre spegla verkligheten för de utsatta, och för att undvika formuleringar som förminskar våldet eller förskjuter skulden till brottsoffret. Det inkluderar att byta ut termer som ”samlag” mot ”våldtäkt” i juridiska sammanhang där det är viktigt att återspegla brottets allvar, samt att ta bort språk som syftar till brottsoffrets beteende eller klädsel.
Passivt språkbruk såsom ”målsäganden blev våldtagen” i stället för att “den tilltalade våldtog den utsatta” gör att det är den utsattas erfarenheter som står i centrum i stället för förövarens ansvar. Genom att istället använda ett aktivt språk kan rättssystemet tydligare adressera förövarens ansvar. - En löpande granskning av språkbruket i rättsväsendet som syftar till att identifiera problematiska språkmönster. Genom kritisk analys av språkbruket går det att förbättra rättssystemets kommunikation kring sexualbrott.
Cecilia Bödker Pedersen, generalsekreterare Storasyster
Häng med i debatten och kommentera artikeln – gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.