Fler kvinnor ger inte högre vinst i företag

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Uppdaterad 2011-03-10 | Publicerad 2010-03-10

Föga förvånande hävdar Veckans Affärers två starka kvinnor, Camilla Wagner och Anna Körnung, att det finns ett starkt stöd för kvotering. Man har korat näringslivets 125 mäktigaste kvinnor, räknat, rankat och tillfrågat och funnit att det bland dessa finns ett 52-procentigt stöd för lagstiftad kvotering.

Som kontrast till de mäktiga kvinnorna på listans syn på styrelsebekymret kan påpekas att stödet för kvotering bland vanligt folk är något helt annat. Av en undersökning gjord i maj förra året framgår att 54 procent tycker att kvotering är fel och bara 24 procent att det är rätt, 28 procent bland kvinnorna.

Att döma av Wagner-Körnungs artikel är det bolagens vinster och expansionsmöjligheter som verkligen bekymrar dem. De vill att staten ska styra upp privata företag genom att tillsätta delar av styrelserna och därmed säkra ökad tillväxt och större utdelningar till ägarna. Bevekelsegrunden kan tyckas angelägen, men ljuder falsk. Det finns åtskilligt att invända mot själva argumentationen, mot att fler kvinnor per automatik ger ökad vinst.

Med all respekt för Veckans Affärer som affärstidning, men något forskningsinstitut är den inte. Det är därför ett svagt argument för kvotering att en av VA sammansatt portfölj av bolag med könsneutrala styrelser har en ”börsutveckling” som ”slår igenom taket”.

Vid en genomgång av de 25 rapporter som kvoteringsivrare oftast citerar visar det sig att någon kausalitet, alltså att det ena ger det andra, mellan kvinnoandel och lönsamhet inte kan bevisas. Det finns alltså inget som visar att just fler kvinnor ger just ökad lönsamhet.

Påståendet går att jämföra med den gamla missuppfattningen att barn kommer med storken! En samvariation fanns, eftersom det i ett storktätt område i Frankrike uppmärksammades ovanligt höga födelsetal. Någon kausalitet fanns dock inte.

När vänsterns statsfeminister använder lönsamhetsargumentet hycklar man, eftersom man aldrig annars värnar börsvinster och aktieutdelningar. Det är bara en förevändning för mer statlig styrning av marknaden.

I lika hög grad är argumentet skevt när det används av marknadsliberaler. För oss som tror att marknaden bättre än politiker kan avgöra vad som är bäst för att maximera vinst och tillväxt är det uppenbart att det också måste vara marknadskrafter som styr tillsättningen av bolagsstyrelser. Företag med dåligt meriterade styrelser ger dålig vinst, vilket marknaden hårt men rättvist dömer ut.

I det avseendet är marknaden kvinnans bästa vän, eftersom den garanterat styr rekrytering för att få mest tänkbara meriterade styrelseledamöter. Av allt att döma av det svenska systemet med en gigantisk offentlig sektor, är det snarare för lite marknad än för lite stat som ställt till det för kvinnor. Let money talk!

Maria Ludvigsson

Jämställdhetsdebattör och liberal feminist