Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Emil, Emilia

”Partierna viktiga för demokratin i kyrkan”

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2009-09-20

Före detta kyrkopolitikern Marianne Upmark om varför en snäv syn på ”riktiga kristna” är farlig

Inför kyrkovalet präglas debatten ofta av att Svenska kyrkan måste frigöras från ”inblandning” av kyrkopolitiker nominerade av politiska partier. Argumentet från religionsfientliga grupper är att partierna inte ska ägna sig åt sådan ovetenskaplig verksamhet.

Från vissa falanger i kyrkan hävdas istället att Svenska kyrkan skulle resa sig som en fågel Fenix ur askan om den bara ”befriades” från politikerna och i stället hämtade sina beslutsfattare från kyrkbänken eller predikstolen.

Att endast de söndagliga kyrkobesökarna bör fatta beslut inom kyrkans ram speglar en inskränkt uppfattning om innebörden av att vara en god kristen och en underlig syn på medlemsdemokrati.

Det är lätt att få gehör för tankar om maktgalna politiker och andra utsagor som andas politikerförakt. Detta bidrar till en oroväckande utveckling där allt färre i alla sammanhang väljer att engagera sig politiskt.

Förutom stort ansvar och för de flesta mycket arbete på fritiden, varav merparten utan ersättning, innebär politiska uppdrag många gånger att utsättas för kritik och misstänkliggöranden. Inte bara, som sig bör, av de politiska besluten utan även av engagemanget i sig.

De medlemmar i Svenska kyrkan som låtit sig nomineras till förtroendeuppdrag av politiska partier är särskilt utsatta. Sällan beskrivs dessa som medlemmar vilka, förutom sin tid, genom sitt samhällsengagemang, delar med sig av sin erfarenhet från andra områden för att utveckla kyrkans verksamhet.

Med öppen folkkyrka avses att Svenska kyrkan inte ställer krav på personlig bekännelse. Begreppet ”kristen” har däremot glidit över till den mer frikyrkliga innebörden: en riktig kristen är aktiv i kyrkan och en kyrka utgörs av en grupp som delar samma tro och gudstjänst.

Intressant är att denna religionssyn starkt skiljer sig från vår syn på andra trossamfund. Till exempel brukar islams anhängare med självklarhet, oavsett grad av religiös aktivitet, ses som muslimer.

Företrädare för den snävare kyrkosynen påverkar sekulariseringen. De många medlemmar som tar kyrkans tjänster i anspråk på det sätt ”som folk gör mest” riskerar att utdefiniera sig själva, om de inte känner sig som ”tillräckligt kristna”. Det är en utveckling som inte gynnar Svenska kyrkans verksamhet eftersom denna stora grupp står för nästan hela kyrkans finansiering.

I en demokratisk kyrka är det självklart att de som bidrar till dess resurser också har inflytande över verksamheten och hur medlen förvaltas. Detta kan gälla alltifrån hur gudstjänst ska firas och vilka präster som ska anställas till om konfirmationsläger ska vara avgiftsfria, hur fastigheter bör förvaltas och hur hög kyrkoavgiften ska vara.

Ska endast de kyrkligt aktiva besluta i dessa och liknande frågor? I landstinget skulle en motsvarande demokratisyn betyda att endast den sjukaste delen av befolkningen bestämde över såväl vårdens utformning som storleken på landstingsskatten. Bör inte demokrati i kyrkan, liksom i landstinget, utövas av människor som använder organisationens tjänster i olika hög grad?

För dem som vill se kyrkan som en intressegrupp av kyrkligt aktiva är partipolitiska nomineringsgrupper i sig av ondo. En stor del av kandidaterna till kyrkomötet (kyrkans ”riksdag”) från de partipolitiskt obundna POSK och Frimodig kyrka är anställda i Svenska kyrkan, och ofta som präster.

De kan alltså utöva inflytande både som anställda och som förtroendevalda. Internationellt sett är det vanligt med auktoritära ordningar med stor makt given till kyrkoledarna. Men är det en utveckling vi vill se i Sverige?

I andra större kyrkor är prästyrket sällan öppet för kvinnor. Homosexualitet fördöms nästan alltid. Samkönade äktenskap är inte att tänka på. Preventivmedel fördöms.

Många tycker att Svenska kyrkan är gammaldags men i jämförelse med de allra flesta andra kyrkor världen över är Svenska kyrkan ett under av samtidsbejakande. Att oreflekterat kritisera det system som varit drivande för denna utveckling gynnar varken Svenska kyrkan eller demokrati i betydelsen folkligt inflytande.

Marianne Upmark

Följ ämnen i artikeln