”Goda möjligheter att på laglig väg få bo i Sverige”
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2009-09-30
Moderaterna Gunnar Axén och Mikael Cederbratt svarar om papperslösa flyktingar
Mats Persson och Gilbert Tribo skriver på Aftonbladet Debatt om vård för vad de kallar ”papperslösa flyktingar”. Användningen av detta begrepp visar i sig att de inte har ordentligt grepp om den fråga de diskuterar.
Om debattörerna syftar på personer som söker asyl i Sverige och som saknar identitetshandlingar så har dessa asylsökande rätt till subventionerad sjukvård under den tid deras ansökan prövas. Får man sedan uppehållstillstånd för att man befinns vara flykting, ha andra skyddsgrundande skäl eller omfattas av synnerligen ömmande omständigheter så har fortsatt rätt till samma sjukvård som alla andra som har laglig rätt att bo i Sverige.
Eftersom att debattörerna kritiserar avsaknaden av rätt till viss vård, så får vi utgå från att de snarare avser de personer som vanligtvis kallas ”papperslösa” eller ”gömda”. Eftersom det synes råda en viss okunskap i frågan kan det vara på sin plats att reda ut vilka dessa personer egentligen är.
Med ”papperslösa” avses vanligtvis personer som vistas olagligt i Sverige, de har aldrig sökt uppehållstillstånd eller på annat sätt varit i kontakt med svenska myndigheter. De som kallas för ”gömda” är personer som sökt asyl i Sverige och efter prövning befunnits inte vara flyktingar, inte ha andra skyddsskäl och inte heller omfattas av synnerligen ömmande omständigheter, men trots avslag på asylansökan vägrat att i enlighet med lagstiftningen återvända till ursprungslandet. Motiven till att man väljer att vistas olagligt i Sverige kan säkert variera, men gemensamt för de flesta torde vara att man försörjer sig genom att arbeta svart.
Sammanfattningsvis handlar det således om personer som vistas illegalt i Sverige och som de båda debattörerna vill ska få ”sjukvård på samma villkor som alla oss andra”. Det vill säga man vill att dessa personer ska ha full rätt till i det närmaste gratis sjukvård betald av oss som har laglig rätt att bo i Sverige och som betalar skatt. Dessa personer skulle därmed vara berättigade till en subventionerad sjukvård som inte ens turister – på lagligt och tillfälligt besök i Sverige – har rätt till.
De som befinner sig i Sverige illegalt har rätt att få akut sjukvård och vård som inte kan vänta. Detta kan ingen nekas. Det finns inte heller något som hindrar landsting eller regioner, i det kommunala självstyrets namn, att besluta om mer långtgående rättigheter vad gäller tillgång till subventionerad vård. I slutänden handlar det om hur man prioriterar att använda landstingets/regionens skattebetalares medel och att stå till svars inför de egna väljarna.
Det finns, som vi ser det, anledning att se över rätten till sjukvård i vissa fall och det är när det berör barn och gravida kvinnor. Barn, födda eller ofödda, ska inte riskera att få lida för sina föräldrars handlingar. Vi anser därför att en utvidgad rätt till sjukvård för barn och gravida kvinnor bör utredas.
Men att argumentera för en fullständig och oinskränkt rätt till subventionerad sjukvård för de som befinner sig olagligt i Sverige är att bidra till att institutionalisera en underklass som försörjer sig genom svartarbete, riskerar att utnyttjas av oseriösa arbetsgivare och som inte omfattas av några rättigheter på arbetsmarknaden. Tanken bakom de båda debattörernas inlägg är säkert god och välmenande men leder i förlängningen fel.
Debattörerna oroas också över att de som vistas olagligt i Sverige inte vågar att uppsöka sjukvården. Detta är säkert sant, men oron att upptäckas och avvisas från Sverige är säkert så pass stor att några regeländringar inte enkelt ändrar på detta. Dessutom torde samma oro finnas för att kontakta polismyndigheten och anmäla att man utsatts för brott eller att anmäla en oseriös arbetsgivare till arbetsmiljöverket.
Det finns länder där man ser mellan fingrarna med olagliga invandrare. Man accepterar att det finns ”andra klassens medborgare” som arbetar till låga löner, inte betalar skatt, utnyttjas av oseriösa arbetsgivare och som har begränsade rättigheter. Vi vill inte se ett sådant Sverige. Att acceptera och cementera en situation där människor lever i ett utanförskapssamhälle leder i förlängningen till att allt fler människor riskerar att fara illa.
Sverige har en av världens mest generösa asyllagstiftningar och sedan ett år tillbaka också en av världens mest liberala lagar vad gäller arbetskraftsinvandring. Det finns goda möjligheter att på laglig grund få komma till Sverige och stanna här både om man söker sig hit som asylsökande eller som arbetskraftsinvandrare.
Gunnar Axén
Mikael Cederbratt