Kvinnor i klänning ses som förrädare
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2011-03-10 | Publicerad 2011-02-09
Alice Teodorescu: Likformighet är inte jämställdhet
Nej, Agnes Arpi, det är inte ballerinaskorna som tar kvinnan till toppen. Inte heller råder det något tvivel om att ”folk i allmänhet är för upptagna med att vara kompetenta på sina jobb för att bry sig om trivialiteter som att vara traditionella damer”. Men detta handlar inte min artikel om (AB 1/2 2011).
Givetvis kan artikeln läsas som ett ytligt inlägg i en explosiv debatt, för akta sig den som vill införa andra perspektiv på jämställdhet i samtidens väletablerade monolog. Men den som läser noga inser att frågan består av ytterligare en dimension. Den som handlar om valet att bryta normen. Normen, som är att jämställdhet uppnås genom likformighet, genom att vi slutar vara han och hon, och i stället blir hen.
Är brist på olikhet detsamma som jämställdhet? Nja, jämställdhet är snarare att vi trots, eller tack vare, de skillnader som finns mellan oss som individer, erbjuds samma möjligheter att förverkliga oss utifrån våra egna preferenser. För vissa kan det, hör och häpna, innebära att få lov att vara kvinnlig och ändå tas på allvar.
En del har, i likhet med Arpi, velat läsa in intolerans och trångsynthet i min artikel. Ytterligare några har tagit den som intäkt för en strävan efter att driva tillbaka kvinnorörelsen till en tid då kvinnors möjligheter att bestämma själva var begränsade.
Samtidigt är det lika många kvinnor, framför allt inom mansdominerade sektorer, som känt igen sig i bilden av att den som klär sig feminint betraktas som förrädare – av andra kvinnor. Många av berättelserna vittnar om att kvinnor aktivt klär ner sig för att ingen ska ifrågasätta hur eller varför de nått sina positioner.
Så här ska det inte vara i ett jämställt samhälle! Eller står acceptansen inför olikhet i direkt relation till om den håller sig inom ramen för vad som för stunden anses politiskt korrekt? Det vill säga, att det är okej att sticka ut så länge alla sticker ut på det sätt som enligt rådande normer anses riktigt?
Ingen, kvinna eller man, når toppen till följd av sitt klädval eftersom kompetensen inte sitter i kläderna. När så är fallet borde det rimligen saknas anledning att klä ner sig i syfte att slippa få sin kompetens ifrågasatt.
Till syvende och sist är frågan om kläderna enbart en symbol för det tryck som många kvinnor utövar mot varandra i alla möjliga andra sammanhang. Oftast med ett enda syfte: att övertyga de som inte ser sig som offer att se sig om en gång till och då finna den där omspunna ordningen där kvinnor per automatik är underställda män.
Alice Teodorescu