Systemfel – för alkoholpolitiken
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2009-12-11
Jens Spendrup: Sänkt alkoholskatt minskar tillgången för unga och riskgrupper
Den svenska alkoholpolitiken har inte förändrats efter EU-inträdet, men det har däremot förutsättningarna för politiken gjort. En av hörnpelarna i svensk alkoholpolitik är höga priser genom hög beskattning.
En annan hörnpelare är tillgängligheten som styrs genom restriktiva regleringar runt försäljningen av alkohol, exempelvis Systembolaget.
Båda dessa hörnpelare håller på att rämna. Systembolaget har fått stark konkurrens från svarthandlare och några timmars bilresa från Skåne är priserna en tredjedel av priserna i Sverige. Och framförallt, alkoholpolitiken till trots har alkoholkonsumtionen bara fortsatt att öka, speciellt i befolkningsgrupper som borde avstå från konsumtion av alkohol. Den svenska alkoholpolitiken är inte längre framgångsrik.
Jag hävdar att dagens svenska alkoholpolitik är kontraproduktiv. Den motverkar sina egna syften.
En framgångsrik alkoholpolitik bör syfta till att minska eller förhindra alkoholkonsumtion framförallt i riskgrupperna ungdomar och missbrukare.
En framgångsrik alkoholpolitik leder till att detaljhandelsförsäljningen av alkohol sker i kontrollerande former genom Systembolagets försorg, inte genom langare och svarthandlare, till vem som helst, dygnet runt.
En framgångsrik alkoholpolitik bör inte belasta miljön på ett onödigt sätt.
Den svenska alkoholpolitiken har misslyckats i alla dessa hänseenden. De senaste femton åren har percapitakonsumtionen av alkohol ökat med en tredjedel. En betydande och ökande del av försäljningen sker via svarthandlare. Utbudet ökar, framförallt till grupper som inte skall konsumera alkohol. Skolungdomar och missbrukare har aldrig tidigare haft så lätt att köpa alkohol som i dag.
Den omfattande gränshandeln leder också till ökat utbud för vanliga alkoholkonsumenter som i ökande omfattning storhandlar alkoholdrycker i tyska och danska gränsbutiker. Det leder till större lagerhållning av alkohol i hemmen vilket i sin tur stimulerar till ökad konsumtion av starkare alkoholdrycker på lättölets och folkölets bekostnad.
Den omfattande gränshandelstrafiken leder till kraftigt ökat bilåkande, inte bara transporter av öl från svenska bryggerier till gränshandeln i Tyskland utan framförallt de svenska konsumenternas inköpsresor till Tyskland.
I dag är priserna på öl ungefär tre gånger högre på Systembolaget än i de tyska gränsbutikerna. Avgörande är de väsentligt högre skattesatserna i Sverige, både vad gäller alkoholskatt men också mervärdeskatten. De stora prisskillnaderna mellan länderna gör svarthandeln synnerligen lönsam. Vad svarthandlaren köper för 10 000 kr i gränsbutiken kan han något dygn senare sälja för 30 000 kr till skolungdomarna i Jönköping.
Höjd alkoholbeskattning i Sverige leder bara till ännu högre marginaler för svarthandlarna och ännu större utbud av alkohol till riskgrupperna.
Med den drucknes envishet fortsätter många politiker att ropa efter ytterligare skattehöjningar i stället för att inse att skattehöjningar enbart fungerar som mer bensin på brasan. Tron på skattehöjningars helande kraft är av religiösa mått bland många svenska riksdagspolitiker.
När skall denna tro ersättas med vanligt svenskt bondförnuft? När skall en riksdagsmajoritet inse att den nuvarande alkoholpolitiken är kontraproduktiv och snarare ökar tillgängligheten än minskar den?
Sänkta alkoholskatter skulle minska utbudet till riskgrupperna och samtidigt utgöra ett hårt slag mot kriminella gäng och langare.
Invändningen mot detta resonemang är självfallet att sänkta skatter leder till sänkta priser på Systembolaget. Det är sant. Men på Systembolaget handlar bara de som får handla.
Svarthandlarna säljer framförallt till de som inte får handla på Systembolaget; just de grupper i samhället vi i första hand vill skydda med hjälp av alkoholpolitiken.
Jens Spendrup