Det här sa de – egentligen
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2010-01-20
Retorikexperten: Reinfeldt vinner stöd med sitt kroppsspråk
Valåret 2010 rivstartade på onsdagen med en partiledardebatt i riksdagen.
Men vad sa de egentligen? Aftonbladet Debatt bad retorikexperten Elaine Bergqvist att syna statsministerkandidaterna i sömmarna och hitta de återkommande orden som de ska vinna valet med.
En offensiv retorik är jargongen här i valårets början. Partiledarna talar med varandra i tredjeperson. ”Menar Maud Olofsson...” säger Lars Ohly och sammanfattar de rödgrönas hållning med orden ”70 000 fler är i utanförskap med er politik”. Det avslöjar en retorik som syftar till att sänka motståndarna, men frågan är om strategin vinner anhängare. Retoriken kretsar kring att konstatera samt beskriva problemen, förslagen för Sverige är färre från de rödgröna. 2006 var Alliansens retoriska strategi att belysa sprickor i den rödgröna ytan, 2010 är det att belysa hur bra det gått för Sverige de senaste fyra åren trots den ekonomiska krisen. 2010 är de rödgrönas retoriska strategi att ifrågasätta regeringsdugligheten hos Alliansen.
Retoriska överraskningar: – I min värld äger skattebetalarna sina pengar, vi bara lånar av dem, sa Maud Olofsson.
Mona Sahlin
Huvudbudskap: ”Vi tre vill skapa flera jobb, inte ökade klyftor”, ”Den borgerliga politiken leder till större klyftor i samhället.”
Helhetsintryck: Inledningsvis belyser Sahlin Haiti. Hon har en len röst, mjukt kroppsspråk och rak rygg. När ordet är hennes blir Sahlin en talare som väcker välvilja, det är när det är debatt som retoriken brister. Sahlin har en klar offensiv retorik. Att pajkastningretorik kommer vara ett grepp 2010 avslöjar hon när mycket kretsar kring ”den här regeringens politik”. Det är också det som sätter standarden för resten av partiledarna. Dilemmat står kring frågan ”Vems fel är den ekonomiska krisen, de rödgrönas eller alliansens?”.
Kroppsspråk: Kroppsspråket är delat. Delvis mjukt och förtroendeingivande och dels hårt, med huvudet på sned och kisande ögon när alliansen talar. Problemet blir att dessa kisande ögon riktas inte bara mot Alliansen utan också mot folket som de representerar. Det är därför Reinfeldts kroppsspråk kan vinna nya anhängare och inte Sahlins.
Återkommande ord/fraser: ”Sätt jobben först”, ”Kompetens”, ”Stark a-kassa”, ”Lönsammare att investera i små företag”, ”Vi tre vill skapa flera jobb, inte ökade klyftor”, ”Din politik”.
Bevingade ord: ”Vi tre vill skapa flera jobb, inte ökade klyftor”.
Retoriska giftpilar mot Reinfeldt: ”Jag förstår att du frågar hur jobbpolitiken ser ut, för du verkar inte ha en aning om det.”
Fallgropar: Argumentet att Alliansen ensamma är ansvariga för det läge Sverige har hamnat i. Vi bor i Sverige, men det svenska folket ser inte bara Sveriges läge utan också världsläget. Argumentet borde vridas till hanteringen av krisen istället för att försöka lägga hela skulden hos Alliansen.
Fredrik Reinfeldt
Huvudbudskap: ”Sverige är ett bra land”, ”Det ser nu ut som om Sverige håller på att komma ur krisen, med bättre ordningen i de offentliga finanserna än de flesta andra länderna.”
Helhetsintryck: Reinfeldt känns optimistisk men också osäker då han alltför ofta använder orden ”jag tror att vi måste”. Den retoriken ger intrycket av en inte alltför säker ledare, en akilleshäl som de rödgröna verkar ha upptäckt.
Kroppsspråk: Reinfeldt har mjuknat i sin statsministerkostym. Han ser inte lika förvånad ut som han gjorde 2006. Men han ser fortfarande snällare ut än Sahlin, vilket ökar sannolikheten att hennes anhängare kan känna välvilja till honom. Men sannnolikheten att Sahlin kan göra det hos Alliansens anhängare är låg. Så om målet är att vinna ickefrälsta anhängare, vinner Reinfeldt om kroppsspråket vore det enda medlet.
Återkommande ord/fraser: ”Vi ska inte skapa en bidragskultur”, ”Motmedel för krisen”, ”Måste”, ”Vi måste”, ”jag tror”.
Retoriska giftpilar mot Sahlin: ”S vill höja skatterna med 17 miljarder, införa en ungdomsskatt och ökade bidrag till människor som inte jobbar. Vad är det för typ av arbetspolitik?”
Fallgropar: När Reinfeldt ger förslag använder han ordet ”måste”, ”Sverige måste fokusera på anställningsbarhet”. När man som nuvarande topp i hierarkin ska man vara försiktig med kritik och formuleringar som ”vi måste”. Det bäddar för att de rödgröna säger ”Ni har ju makten, varför har ni inte gjort det?!”, en tendens som uppkom flera gånger under debatten. Bättre ordval hade varit ”Får vi förtroendet 2010 ska vi...”
Att han hävdar att Sverige inte har en växande arbetslöshet är ett löst argument som bör grundas. Att vi dessutom ska vara Europas bästa land på finanser kan låta strålande, men skiner inte tillräckligt starkt för de arbetslösa.
Elaine Bergqvist