Bostadsbrist blockerar rätten till ett tryggt liv
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2013-11-25
Veronica Palm (S): Kommunerna måste bli bättre på att hjälpa våldsutsatta kvinnor med en ny bostad
I dag är det FN:s internationella dag mot våld mot kvinnor, en kamp som måste föras varje dag, varje timma och varje minut och i hela världen. Problemen tar sig olika uttryck. I krigshärdar är våldtäkt att betrakta som massförstörelsevapen. I mer patriarkala länder finns lagstadgad diskriminering. I hederskulturer kan sexualbrott leda till att offret straffas men inte förövaren.
I Sverige har vi mycket att vara stolta över när det gäller jämställdhet och människors lika värde. Men våld mot kvinnor finns också här och för den som drabbas är internationella jämförelser föga intressant. Arbetet för varje kvinnas okränkbarhet måste drivas också i vårt land.
I Sverige blir varje år uppskattningsvis mellan 40 000 och 50 000 kvinnor misshandlade av någon hon älskar eller älskat. Bakom varje siffra finns också en lång tid av ett liv fyllt av oro, hot, slag och inte sällan våldtäkt. Till slut kommer hon till en punkt där hon bara måste fly. Fly för sitt liv och för att rädda sina barn. Fly från sitt hem.
Landets alla ideella och engagerade jourkvinnor är riktiga hjältar. I det akuta skedet erbjuder kvinnojouren en trygg fristad från våldet. De som flyr från sina hem utsätts för en fruktansvärd påfrestning när de, ofta tillsammans med sina barn, tvingas lämna allt.
Men för allt för många kvinnor och barn blir tiden i den akuta lösningen med jourlägenhet allt för lång då det helt enkelt inte finns någon vanlig lägenhet att få efter att kvinnan har tagit det stora steget att fly. De tvingas ofta bo i månader på en kvinnojour, flytta till vandrarhem eller i värsta fall flytta tillbaka till en man som fortsätter misshandla dem. Och samtidigt betyder fullbelagda kvinnojourer att färre kan komma till den nödvändiga fristaten. Enligt en ny rapport från Sveriges kvinnojourer tvingades man under förra året neka 65 procent av förfrågningarna på grund av platsbrist, och siffran stiger.
Bostadsbristen slår hårt mot våldsutsatta kvinnor. Här har kommunerna ett stort ansvar, bostadsbrist får inte stå i vägen för kvinnor och barns rätt till ett tryggt liv och ett hem. När bostadsbristen riskerar leda till att kvinnan till slut tvingas flytta tillbaka till det helvete hon äntligen orkat ta sig ur då har övertron på att marknadskrafterna ska lösa bostadsbristen gått för långt.
Nära nio av tio av Sveriges kommuner har brist på hyresrätter. Våldsutsatta kvinnor upplevs inte som de ideala hyresgästerna. För de lägenheter som trots allt finns är det nästan alltid krav som fast arbete, en viss inkomst, några hyror i förskott eller att man inte har några betalningsanmärkningar. Våldsutsatta kvinnor blir på så sätt dubbelt utsatta eftersom de under en längre tid haft en livssituation som kan ha raserat så mycket i deras liv. Och plötsligt står hon och hennes barn även utan bostad.
Nu måste något göras! Jag anser att varje kommun ska upprätta en handlingsplan för hur de ska lösa bostadsfrågan för kvinnor och barn som tvingats fly sina hem på grund av våld. Det måste finnas formaliserade och fungerande samarbeten mellan kommuner, bostadsbolag och kvinnojourerna som gör att man finner alternativ och lösningar. Det självklara målet ska vara att ingen våldsutsatt kvinna ska behöva bo i månader på kvinnojour, behöva flytta till vandrarhem eller tvingas tillbaka till den våldsutövande partnern på grund av bostadsbrist i kommunen. På nationell nivå krävs en aktiv bostadspolitik.
Det duger inte längre att luta sig tillbaka och hoppas på det bästa. Sverige behöver en regering som tar ansvar för ökat bostadsbyggande och att det byggs fler hyreslägenheter, också sådana som våldsutsatta kvinnor har råd med!
Veronica Palm,
bostadspolitisk talesperson (S)