Kvinnornas kritik mot BDSM tondöv
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2013-11-21 | Publicerad 2013-11-20
Hanna Marie Björklund (C) om Kappahls kampanj
DEBATT Sveriges kvinnolobby går ut och kallar den underklädeskampanj Kappahl gör i samarbete med romantrilogin 50 Shades of Grey för sexistisk. Anledningen är att den framställer kvinnan på bilderna som ett objekt på ett, enligt dem, mycket opassande sätt. Deras ilska mot kampanjen uppvisar dock en tondövhet mot den sexuella läggning som kampanjen anspelar på, och de interna koder som gäller där.
50 Shades är en serie böcker som skildrar en sexuell BDSM-relation mellan en ung kvinna och en äldre man. BDSM står för bondage, dominans, sadism, masochism. Det är en typ av sexuell läggning som innefattar rollspelande, där de som ingår i relationen spelar undergiven respektive dominant. 50 Shades är storsäljande erotisk litteratur, den har sålt i absurda 70 miljoner exemplar. Läsarna är till stor del kvinnor.
Det finns flera goda invändningar mot 50 Shades-böckerna. De är dåligt skrivna rent språkligt. Det är också frustrerande och typiskt att kvinnan Anastasia är den undergivna, att hon är oskuld och så vidare. Men det är också en del av fantasin, den ultimata BDSM relationen. 50 Shades har sålt bra, men också bidragit till att öka försäljningen av exempelvis sexleksaker. Läsare har blivit inspirerande och vill prova själva. Kappahls kollektion är ytterligare en del till detta.
Därför invänder jag mot Sveriges kvinnolobbys ensidiga kritik mot kampanjen som enbart sexistisk. De säger att den är extra problematisk eftersom, "hon har en mask, handleden är fastbunden och det står: You. Are. Mine." Att bilden ser ut så är ingen ondsint sexistisk slump, utan gör det för att den anspelar på en BDSM-relation där dessa element är vanliga beståndsdelar. Är den sexuella läggningen BDSM alltså då automatiskt sexistisk? Det förkommer ju också BDSM-relationer där parterna byter mellan att vara undergiven och dominant, eller där enbart kvinnan är dominant.
Kappahls reklam ser ut som den gör av en anledning, för att den spelar på en viss sexuell läggning. Möjligen tycker inte Sveriges kvinnolobby att BDSM-relationer i sig är sexistiska men att de är känsliga och ovanliga, och att de därför inte borde visas upp i det offentliga rummet, exempelvis med hänsyn till barnen. Det är samma typ av argument som ibland används mot Prideparaden, vissa läggningar är olämpliga att visa offentligt för de är för annorlunda.
Möjligen anser Sveriges kvinnolobby att om man är kvinna, och undergiven, så har man ett ansvar att inte visa upp det eller prata om det som en solidaritetshandling. Att eftersom det finns en patriarkal struktur borde BDSM-läggningar som leker med denna tystas ner så den inte riskerar att späda på strukturerna ytterligare.
Det är absolut åsikter man kan ha och argumentera för. Men då bör man vara mer tydlig med att det är just så man tänker, och inte låtsas att man tror att en dominant BDSM-relation är på riktigt. För som Sveriges kvinnolobby argumenterar nu späder de bara ytterligare på fördomar mot människor med BDSM-läggning som sinnessvaga och förtryckta individer som inte förstår sitt eget bästa. Sveriges kvinnolobbys argumentation kring sexistisk reklam hade varit mer träffsäker om den inte riktat sig mot 50 Shades-kampanjen, för där har elementen de kritiserar en mer tydlig poäng än i annan reklam som anspelar på sex.
Hanna Marie Björklund