Kapitalism gör oss ytliga, sjuka – och kriminella

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2009-11-10

Psykologen Lars Folcke svarar Johnny Munkhammar

Munkhammar försvarar kapitalismen – inte så förvånande, han är ju moderat.

Att alla skulle fått det bättre på grund av kapitalismen, den ohämmade frihandeln, är inte sant.

Den förbättring som skett de senaste 200, 100 eller säg 25 åren beror inte på kapitalismen, utan på den industriella och tekniska utveckling som skett – och som lika bra kan ske i ett icke-kapitalisiskt samhälle (vem var först i rymden?).

Den fria marknaden har gjort föga för tredjedelen av världens människor som lever under eller nära svältgränsen. 

År 1900 var inkomsten i de rikaste länderna tio gånger så hög som i de fattigaste – vid millennieskiftet var den 60 gånger så hög. Och att somliga är glada för smulorna från de rikas bort är ett dåligt argument.

Men det handlar inte bara om pengar – det handlar framför allt om moral och etiska principer. Ska den som är ”stark”, smart och bra på att ta för sig få leva i överflöd och de som saknar dessa egenskaper få klara sig bäst de kan – ”leva på smulorna”? Det kallas djungelns lag. Så långt har vi alltså kommit i vår så kallade civilisation.

Eller ska vi tro på principer som solidaritet och medkänsla, rättvisa och jämlikhet? Det finns en viktig psykologisk aspekt: Vad gör den ohejdade kapitalismen med våra psyken, våra själar?

Konkurrens och tävlan är ju inbyggt i kapitalismen: Det är inte du och jag, utan du eller jag. Människor betraktas och behandlas som objekt för vinning.

Paul Stiles framhåller i sin bok ”Is the American dream killing you?” att människans inre, hennes unika identitet med etiska och andliga värden blir ett hinder för produktiviteten och marknaden därför att dessa värden bromsar materialism, girighet och konformitet.

Den fria marknaden hypnotiserar individen och det sker en process av förytligande. Människans inre värld, med hennes autentiska värden, urholkas. I stället bygger hon sin identitet på marknaden – överför all mening till yttre företeelser. Pengar, ägodelar, status, ”standard”.

Symtomen är många: Anorexi, drogproblem, allt grövre kriminalitet, mobbning, ökade suicidtendenser hos unga människor och 13-åringar som måste sminka sig innan de går till skolan.

Så förgiftas våra sinnen. Konsumtion är en annan pusselbit i kapitalismen, vilket som bekant leder till att vi förgiftar och förstör vår jord. Och argumentet att vi måste konsumera mera för att få fart på hjulen är ett förrädiskt argument som lätt kan genomskådas med en smula logiskt tänkande.

Jag tänker på Tage Danielssons ord: Var blev ni av, alla drömmar om en rimligare värld?

Lars Folcke

psykolog