Kvinnodagen har spelat ut sin roll
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2011-03-10 | Publicerad 2010-03-08
Alice Teodorescu: Kampen för kvinnors rättigheter har ersatts med symboliska triumfer
Den kom och gick. Kvinnodagen som i år firar 100-års jubileum bjöd traditionsenligt till en välregisserad fest med utvalda politiskt korrekta kvinnor och män som alla lämnade sina omsorgsfullt paketerade gåvor på det överfulla presentbordet. Gästerna lät sig väl smaka av festmaten och underhållas av de underfundiga talen. De nickade instämmande när meningarna ur de massproducerade artiklarna i pressen slungades ut med emfas: ”Mer makt till kvinnor!”, ”Störta könsmaktsordningen, ner med gubbväldet!”, ” Nu får det vara nog, kvotera in oss i bolagsstyrelser, nu, nu, nu!”.
Födelsedagsbarnet själv såg mest förvirrad ut där hon satt upphöjd på sin piedestal dagen till ära. Hon kände inte igen sig i de samtal som fördes, de analyser som fick flest applåder eller de kreativa begrepp som brukades av festdeltagarna. Hon undrade vem som bjudit in de bortskämda gästerna som på detta sätt tog för givet allt hon så hårt kämpat för.
När det begav sig, i hennes ungdom, hade kvinnofrågan varit nära knuten till den allmänna medborgarrättsrörelsen. Den hade syftat till att befria en stor del av befolkningen från ett historiskt förtryck som berövat alla ofria, kvinnor som män, sina rättigheter. Rörelsen hade handlat om lika rättigheter, möjligheter och demokrati, inte om att i efterhand revidera utfallet, och därmed de strukturer, som per automatik alltid uppstod när människor fick välja fritt.
Under många år hade hon oroat sig för tendenserna i den utveckling som nu 100 år senare hade blivit verklighet. Kvinnofrågorna hade förvanskats, förminskats och förlöjligats av grupperingar som inte insett att jämställdhet var mer än symbolpolitik, kvotering och millimeterrättvisa.
Jämställdhetsdebatten, som i flera decennier primärt hade förts av rödnyanserade representanter som enbart valt att omgärda sig med ofarliga ja-sägare, hade tagit skada av den rabiata, kompromisslösa retoriken. Under en tid hade alla kallat sig för feminister eftersom etiketten per automatik skänkte trovärdighet och legitimitet åt allehanda upptåg som aldrig behövde kvalitetssäkras. Genusetiketten var kvalitetsstämpel nog, resonerades det.
Sen hände något. Samtidigt som allt fler vågade erkänna att drottningen var naken, ändrade några framgångsrika och ytterst högljudda kvinnor sig i flera symboliska frågor. Kvotering till bolagsstyrelserna lyftes högst upp på jämställdhetsagendan och plötsligt talade politiker av skilda kulörer och näringslivskvinnor sig varma för särlagstiftningens alla fördelar. Nya minerade områden uppstod och att hävda att det kunde finnas andra förklaringar (tänk om det var sant att kvinnor ofta tackade nej frivilligt?) än diskriminering bakom det låga antalet kvinnor på höga positioner var högst tabu.
Under sina resor till systrar i världens alla hörn hade hon insett något stort. I en demokrati var alla människor per automatik fria. I länder där kvinnor och män inte ansågs lika inför lagen och därmed erhöll samma mänskliga rättigheter fanns ingen demokrati. Gästerna som upprördes över den låga andelen kvinnor i bolagsstyrelser glömde något väsentligt. Dels att de alls tilläts att bli upprörda och därutöver yttra sin mening, dels att jämställdhet i Sverige i dag kommit att handla om antalet kvinnor och inte om kvinnors generella rätt att närvara. I dessa ofria länder tilläts inte kvinnor inneha vissa ämbeten, de saknade samma civilrättsliga rättigheter i fråga om äktenskap, arv och skilsmässa, deras vittnesmål i domstol var bara hälften värda en mans. Allt sanktionerat i lag.
Hon blåste ut ljusen på tårtan och önskade att hennes systrar runt om i världen inte skulle förstå vad som hänt med deras kamp. Kvinnors rättigheter och frihetskamp var nämligen alltför viktig för att devalveras och ersättas med symboliska triumfer som så skett i världens mest jämställda land.
Alice Teodorescu
Borgerlig samhällsdebattör och grundare av nätverket ”En plats i himlen för kvinnor som hjälper varandra”.