Tålamodet tryter bland kvinnor i näringslivet
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2014-03-04
Ulf Skarin, VA: I vår undersökning vill två av tre kvinnor ha lagstiftad kvotering
Jag är en vit man med makt. Inget konstig med det. Jag passar väl in bland maktens män. Hade jag istället varit kvinna, och kanske till och med en kvinna med invandrarbakgrund, hade jag tillhört en mycket exklusiv skara. Men vem försöker jag lura? Både du och jag vet, att om man bryter mot gängse norm är chanserna till en maktposition begränsade.
Nu handlar det här inte om mig. Det handlar inte heller om min arbetsplats. Eller jo, lite. Men jag återkommer om det.
Poängen är att vi som har makt och som dessutom har det i en kropp som inte får någon att höja på normögonbrynet, måste vara medvetna om vårt privilegium.
Det var avsaknaden av just denna medvetenhet som fick Jens Spendrup på Svenskt Näringsliv att stå med dumstruten på. Och när kocken Leif Mannerström får kommentera en undersökning som visar att sju av tio kvinnor i restaurangbranschen har upplevt sig sexuellt trakasserade, hävdar han att han inte känner igen sig. Ja, vad ska man säga?
Vi på Veckans Affärer har nu i 16 år drivit debatten om kvinnor och makt. Debatten har tack och lov utvecklats. Det beror på att allmänbildningen ökat. Jämställdhet är nämligen ingen åsiktsfråga, utan en kunskapsfråga.
Men det beror också på att makten ser annorlunda ut i dag. Många skulle nog hävda att debattörer och opinionsbildare som Lina Thomsgård (grundare av Rättviseförmedlingen) och Ida Östensson (initiativtagaren till kampanjen FATTA) på flera sätt har mer makt över debatten än vad Jacob Wallenberg har.
Det är kul och viktigt. Men låt dig inte luras. Ingen av dessa kvinnor tjänar några stora pengar på sitt arbete. De driver samhällsavgörande frågor. Men översatt till ett klassiskt Monopolspel blir det Jacob Wallenberg, infödd och inkvoterad av sin börd, som bygger hotellen vid Norrmalmstorg och tjejerna som får gå direkt till fängelse utan att passera gå. Bröd och vatten och slutligen garantipension.
Jag vet förstås inte hur det är att vara kvinna och göra karriär i näringslivet. Så därför har jag låtit vårt nätverk med 400 kvinnor på operativa maktpositioner svara på några frågor om deras upplevelse.
Hela 95 procent av panelen är eniga om att det är ett samhällsproblem att makteliten i näringslivet är enkönad och fyra av fem tycker inte att det har hänt ett smack.
Kvinnorna upplever sig hårdare granskade, lönediskriminerade, utsatta för kränkande kommentarer och oönskade sexuella närmanden. Ja, listan kan göras lång.
Det är helt obegripligt att utvecklingen går så långsamt med tanke på hur länge debatten har pågått. Särskilt i ljuset av den mängd rapporter som i strid ström landar i vårt knä med bevis för att blandade grupper skapar lönsamhet.
Den enda slutsats jag kan dra är att bastuklubbarnas nepotism är starkare än marknadsekonomin. Det antagandet stöds också av kvinnorna själva.
Tre av fyra anser att kvinnor missgynnas vid tillsättningar till höga chefsbefattningar och ännu fler, nästan nio av tio, tror att kvinnor väljs bort av valberedningarna när de tar fram förslag till styrelser.
Det här är troligen skälet till att så många kvinnor nu inte längre tror på näringslivets vilja att själva komma tillrätta med problemet. Bara var tredje kvinna är i dag emot lagstiftad kvotering. Det omvända gällde när vi ställde samma fråga 2008.
Så här säger en kvinna: ”Jag har alltid varit emot kvotering, men nu har jag tröttnat på att ingenting händer. Jag tycker att ju äldre jag blir ju mer motarbetad blir jag som kvinna i näringslivet.”
Jämställdhet är inte en fråga om tjejerna mot killarna. Det är en fråga om Sveriges konkurrenskraft, om tillväxt och våra företags överlevnad. Därför tar jag som vit man och chefredaktör för Sveriges viktigaste affärsmagasin min makt på allvar. Jag använder min makt för att förändra.
Ulf Skarin,
chefredaktör Veckans Affärer