Svensk jämställdhet – en livsfara för kvinnor
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2011-10-10
Debattören: Medellivslängden för män ökar mer än medellivslängden för kvinnor
Ni måste arbeta mer, var statsminister Fredrik Reinfeldts julhälsning i DN till svenska kvinnor dagen före julafton 2010. Den dag på året när många kvinnor hade tagit ut en semesterdag för att griljera skinkan, fick de veta att julpyssel ”är omänskligt i vår tid”. Sånt ska rut-hemhjälpen göra. Det är bra för jämställdheten och statsbudgeten, var Reinfeldts budskap.
Vi var många som tyckte att statsministern uppträdde som en självgod patriark. Men kanske är det något vi ska vänja oss vid.
I dagarna har vi fått veta att Sverige inom fyra år kommer att ha fler män än kvinnor efter hundratals år av kvinnoöverskott. Medellivslängden för män ökar mer än medellivslängden för kvinnor. Fler män än kvinnor invandrar till Sverige. Fler svenskfödda unga kvinnor än svenskfödda unga män utvandrar. Dessutom föds det fler pojkar än flickor.
Är det feministiska Sverige på väg att bli ett drömland för – män?
Det oväntade resultatet av den svenska jämställdhetspolitiken tycks vara att den gynnar män – på kvinnors bekostnad. I sin julhälsning uttryckte Reinfeldt den svenska jämställdhetens innersta väsen: kvinnor måste arbeta mer – och män mindre.
Så har svenska politiker tjatat i decennier. Allt sedan särbeskattningen infördes 1971 har en stenhård arbetslinje gällt – för kvinnor. Numera kampanjar både S och M för ”rätten till heltidsarbete” – för kvinnor. Svenska kvinnor ska inte få smita från arbetslinjen via deltidsarbete. Politikerna verkar skämmas över att, enligt SCB, var tredje svensk arbetande kvinna jobbar deltid och att tre av fyra av dem säger att de inte vill jobba mer.
Men den man som börjar jobba deltid får uppmuntrande klappar på axeln. Han har förstått att arbete inte är meningen med livet. Pappamånader, jämställdhetsbonus och krav på kvoterad föräldraledighet är politik för män som vill ha ett liv.
Den coole pappaledige svenske mannen med barnvagn är en Sverigebild som sprids över världen. Den säger: här är det bra att vara man.
Däremot visar vi numera sällan upp de stressade småbarnsmammor som ingår i den allt mer kvinnodominerade statistiken kring bettskenor, sömnmedel, psykofarmaka, självskador, rökning och alkoholism.
Förr skröt vi om att svenska kvinnor lever längst i världen. När Reinfeldt talade i FN nyligen betonade han att jämställdhet för kvinnor är viktigt för u-ländernas utveckling. Men frågan är om världen i dag ser Sverige som förebild för kvinnors välfärd.
Livslängden används ofta som välfärdsmått och i så fall kan vi konstatera att mäns välfärd i Sverige ökar mer än kvinnors. När vi ska förklara detta måste vi titta på vad som hänt svenska kvinnor de senaste 30 åren.
Den största förändringen är utan tvekan den höga förvärvsgraden, särskilt bland kvinnor med barn. Ingen annanstans i världen jobbar så många småbarnsmammor som i Sverige.
En annan förändring är genusvetenskapens framgångsrika lansering av könet som en social konstruktion. Kombinerat med marknadsliberalismens dyrkan av individen har detta skapat en bisarr svensk trosats: det finns inga män och kvinnor, bara individer.
Förnekandet av biologiska könsskillnader har blivit en katastrof – för kvinnor. Mycket tyder på att kvinnokroppen inte reagerar som manskroppen på stress, alkohol och tobak. I Sverige ökar lungcancer snabbt bland kvinnor, men minskar bland män.
När jämställdheten kräver att kvinnor ska leva som män alltid har gjort, spelar den med kvinnors liv och hälsa som insats.
I Föregångslandet Sverige blev jämställdheten livsfarlig – för kvinnor.
Elise Claeson