Vi måste se killarna som hamnat utanför
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2014-02-12 | Publicerad 2014-02-11
Statsministern: Skolan avgörande för att ingen ska halka efter
I kväll deltar jag i Aftonbladets Partiprogrammet, som handlar om unga män. Vad har hänt i samhället som förklarar att en del unga män hamnar utanför? Jag tror att vi ofta glömmer att prata om dem. De som riskerar att halka efter och hamna i en negativ spiral, som i förlängningen kan få konsekvenser genom hela livet. Om vi hittar rätt analys, kan vi bidra till att fler får ett bättre liv. Det i sin tur kräver att vi ser hur samhället har förändrats, för alla män.
Jag föddes i mitten av 60-talet, i en tid med tydliga könsroller. Utgångspunkten för de flesta var att kvinnorna hade makten hemma, och männen mer i samhället i övrigt. Det var alltså männen som i högre utsträckning arbetade, och kraven för att få ett jobb var ofta låga. Informationssamhället var ännu långt borta.
Dagens Sverige är ett annat land och ett bättre land. Utvecklingen har letts främst av kvinnor, som velat ändra på ansvarsfördelningen i samhället. Omsorgstrycket på kvinnor har lättat, inte minst tack vare att vi har byggt ut skattefinansierade omsorgslösningar av hög kvalitet.
Kvinnor rycker fram i arbetsliv, akademi och samhällsdebatt. Inte tillräckligt, tycker många, men sett över 40 år är skillnaden remarkabel. Om kvinnornas framgångar på utbildningsområdet fortsätter kommer vi i framtiden att ha betydligt fler kvinnliga än manliga läkare, jurister, ekonomer och forskare.
För många män har detta varit en välkommen utveckling. Men det finns också män som har haft svårt att orientera sig i en föränderlig tillvaro, med höjda trösklar in i arbetslivet, med informationssamhällets genombrott och många kvinnors förändrade livsförutsättningar. För dessa män kan det leda till en förlorad känsla av sammanhang och tillhörighet, av att passa in i det moderna samhället.
Många män klarar sig inte längre per automatik bra i livet. De gamla jobben, med låga trösklar, i traditionellt manliga yrken, blir allt färre. I stället ställs högre krav på kunskap och kompetens. Här finns ett problem. Det kritiserade synsättet i svensk skola att barn och unga ska söka sin egen väg till kunskap, har ofta fungerat sämre för unga pojkar. Vissa yngre män lever också i större utsträckning i en miljö där det anses häftigt att inte plugga. Allt detta märks på skolresultaten.
När man inte lyckas i skolan, inte kommer in på arbetsmarknaden och inte får ett sammanhang är risken stor att fastna vid sidan av. Man kanske dessutom söker sig till gemenskaper som bekräftar, snarare än utmanar, den egna verklighetsuppfattningen. Professor Jesper Strömbäck brukar återkomma till detta i sin forskning. Han menar att det aldrig har varit lika enkelt att hålla sig informerad. Men det har heller aldrig varit lika enkelt att hålla sig desinformerad. Om människor aktivt väljer bort att vara en del av samhället och samhällsdebatten, kan det leda till minskad förståelse för hur andra har det. Man tappar gemensamma referensramar.
Vad ska vi göra för att förändra? För att vi ska kunna ta tillvara på alla de möjligheter som finns för unga i dagens Sverige krävs att alla ges goda förutsättningar. Jag tror att skolan har en särskilt viktig roll för de unga killar som hamnat vid sidan, med tydliga ramar och tidigt stöd. Det måste också vara utgångspunkten för de förändringar som nu sker i skolan. Bättre anpassade skolförhållanden måste sedan förenas med en jobbskapande politik, som bejakar många typer av jobb och aktivt arbetar med att sänka trösklarna in i arbetslivet.
Jag vill att varje ung människa ska känna att det går att komma igen, förbättra sin situation och växa utifrån sina egna förutsättningar. Det handlar om att se alla och glömma ingen, eftersom alla behövs i ett samhälle som utvecklas och förändras.
Fredrik Reinfeldt