Ska vi skicka unga i döden, ministern?
Öppet brev till migrationsminister Morgan Johansson om avtalet med Afghanistan
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2016-10-25
DEBATT. Hej Morgan Johansson!
Jag har några frågor här som jag vill få svar på så snabbt som möjligt.
Sveriges utrikesdepartement avråder ju människor från att resa till Afghanistan på grund av säkerhetsläget där. Det ser jag på UD:s egen hemsida, och det skriver också den svenska ambassaden i Kabul i en uppdatering från den 29 september i år:
”Avrådan från resor till Afghanistan kvarstår alltjämt. Oroligheter förekommer av och till i stora delar av landet och säkerhetsläget kan snabbt förändras. Den som vistas i landet bör hela tiden följa nyhetsflödet.”
Samtidigt menar du, som Sveriges migrations- och justitieminister, att det är en framgång för Sverige att vi kan skicka tillbaka vissa människor till samma land. På regeringens hemsida talas det om ”personer som ska återvända hem”, trots att många av de som avses varken har familj eller hem att återvända till.
Många av de ungdomar som utnyttjas i detta avtal med den afghanska regeringen, har aldrig ens varit i Afghanistan! Avtalet förväntas dessutom, enligt den svenska regeringen, ”bidra till en mer välordnad och förutsägbar process”. Ja, möjligen tills våra tidigare hoppfulla och starka ungdomar kliver av ditt chartrade plan på flygplatsen i Kabul! Där upphör enligt många röster, bland andra Afghanistans flyktingminister Hussain Alami Balkhi och flera människorättsorganisationer, både det välordnade och förutsägbara.
På vilka grunder känner du, Morgan Johansson, att du bara kan bortse från den informationen?
Det aktuella återtagandeavtalet, som du Morgan Johansson beskriver som en framgång för Sverige, är alltså enligt andras uppfattning synonymt med en dödsdom för oskyldiga människor.
Därför undrar jag: Hur går tvångsdeporteringar till Afghanistan ihop med vår svenska demokrati och rättssäkerhet? Det står ju i regeringsformen, att ”den offentliga makten ska utövas med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans frihet och värdighet”.
Det kan ju vara något som jag har missuppfattat här, men omfattas inte alla offentliga beslut av det som står i våra grundlagar?
Diskrepansen blir särskilt tydlig i ett mejl som jag nyligen fick från Justiedepartementets kommunikationsenhet: ”UD:s reserekommendationer ligger inte till grund för Migrationsverkets bedömning av läget i olika länder.” Migrationsverket kan alltså utgå från egna kriterier, när det handlar om att bli av med vissa folkgrupper?
Enligt min uppfattning rör det sig därför om ren rasdiskriminering, vilket också strider mot FN:s konvention om avskaffandet av all rasdiskriminering, en konvention som Sverige ratificerade redan 1971.
Redan i det första stycket framgår det att medlemsstaterna har åtagit sig att vidta åtgärder för att uppnå ett av organisationens syften, nämligen ”att främja och uppmuntra att allas mänskliga rättigheter och grundläggande friheter allmänt respekteras och iakttas utan åtskillnad på grund av ras, kön, språk eller religion”.
Då följer fler frågor:
Vad betyder ”allas mänskliga rättigheter”, Morgan Johansson? Är det lite olika från person till person, eller? Vissa människor avråds från att resa till ett uppenbart farligt land, medan andra nu kan skickas dit med tvång.
Men det går ju inte ihop! Förutom att det är ett otroligt slöseri med våra svenska skattemedel att inte fortsätta investera i dessa våra nya svenskar – välbehövliga och handlingskraftiga ungdomar från Afghanistan – är det allt annat än mänskligt!
Och slutligen undrar jag: Kan FN:s medlemsstater verkligen bara strunta i att följa de konventioner som de själva har skrivit under?
Bästa hälsningar
EvaMärta Granqvist, journalist och konstnär
Häng med i debatten och kommentera artikeln – följ Aftonbladet Debatt på Facebook.