Ett starkt stöd för kvotering
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2010-03-08
Debattörerna: Börsbolagens enfald kostar miljarder varje år
Näpp! Inte heller 2009 blev det stora genombrottsåret för jämställdheten i Sverige. Enfalden består och mångfalden lyser med sin frånvaro. När Veckans Affärer går ut med en enkät till näringslivets 125 mäktigaste kvinnor märks en stor frustration. Hela 52 procent av kvinnorna kan i dag tänka sig en kvoteringslag för att uppnå en förändring. Det är en ökning med 20 procentenheter jämfört med fjolårets undersökning.
Anledningen till att man bytt fot i frågan är att det går för långsamt och det är fortsatt alldeles för få kvinnor på de högsta maktpositionerna för att det ska märkas i organisationen.
Veckans Affärer går varje år igenom börsens 254 bolag och tar fram vad vi kallar för Anders-index, en genomgång av namnen på Stockholmsbörsens 254 bolag. Där framgår att det finns 15 Anders, 13 Johan, 11 Hans, 11 Lars, 10 Per, 9 Jan, 9 Fredrik, 9 Peter, 8 Magnus, 7 Mikael, 6 Mats, 5 Jörgen, 5 Erik och 4 kvinnor. Det är alltså 13 förnamn som är vanligare än att det är en kvinna. Det är 13 namn som delar på 118 vd-jobb.
Indexet går också att bryta ner på branschnivå. Om du vill basa över ett lastbilsföretag underlättar det om du heter Leif (Johansson, vd Volvo och Östling, Scania).
I byggbranschen är Johan överrepresenterat (Karlström, vd Skanska och Skoglund, vd JM).
Är det då viktigt med kvinnliga chefer? Nej.
Inte om man inte hyr ut ammerskor eller surrogatmödrar. Det är inte kvinnligheten företagen behöver. Det är kompetensen från hela befolkningen. Inte som i dag, vita medelålders män som heter Anders, Johan, Hans med mera. I dag väljs kvinnor bort bara för att de är just kvinnor.
Allt fler undersökningar visar att det är lönsamt att ha kvinnor både på ledande positioner och i styrelserna. Inte för att de är just kvinnor, utan för att man använt sig av hela kompetensbasen när man rekryterat och därmed fått de mest kompetenta. Rent statistiskt blir det då fler kvinnor än i dagsläget. Veckans Affärers börsredaktion har tagit fram en portfölj med de mest jämställda bolagen i respektive bransch och det visar sig att börsutvecklingen slår igenom taket. Det andra är att omvärldsanalysen blir begränsad i en homogen grupp där alla har samma referensramar. Då riskerar man både felsatsningar och missade affärer.
Och sist, men inte minst: Jargongen och arbetsklimatet blir bättre i blandade grupper.
Vi-känslan behöver byggas på andra parametrar än kön. Helst då företagets framgång och affären. Så är det inte alltid i dag. Det är alltför många arbetsplatser där tonen är rå och jargongen påminner mer om luckan än en arbetsplats.
Var tredje i VA:s enkät berättar att de utsatts för regelrätta fysiska trakasserier. 60 procent anger att det inte är ovanligt med kränkande kommentarer och mer än hälften tror att de skulle ha haft högre lön om de hade varit män.
Men det vanligaste förekommande svaret är att man upplever sig osynlig och förminskad av sina chefer och sina kolleger. Man måste arbeta hårdare för att bevisa sig och man får mindre stöd från administrativ personal.
Allt detta sammantaget leder till att kvinnorna lämnar till synes lysande karriärer. Det förekommer ett stort läckage av kvinnor ur svenska företag. Kvinnor som har kostat pengar att rekrytera. Kvinnor som har kostat pengar att utbilda. Kvinnor som besitter en stor kunskap om verksamheten som de tar med sig ut genom dörren. Kanske för att gå till en konkurrent. Det är alltid en kostnad att rekrytera och utbilda nya personer.
Den totala kostnaden för företagen för denna kapitalförstöring är väsentlig. I fjol räknade Veckans Affärer ut att bara bland de 500 största företagen i Sverige var kostnaden lågt räknat runt 6 miljarder kronor, men mer troligt runt 12 miljarder.
Om Anders, Johan, Hans, Lars, Per, Jan, Fredrik, Peter, Magnus, Mikael, Jörgen, Erik och deras kompisar skulle behöva redovisa kostnaderna för detta slöseri av kvinnors kompetens, så skulle nog Anders-index se helt annorlunda ut inom snar framtid.
Vi skulle vilja se den ägaren som accepterade ett sådant slöseri med sin investering. För visst var väl jämställdhet en ägarfråga, eller vad var det ni sa?
Bloggat om kvotering
■ Maktkvinnorna säger nej
Mårten Ström (S) skriver: ”Det är förvånande att både Nyamko Sabuni (FP) och Maud Olofsson (C) så entrräget går emot att lagstifta om kvotering i privata bolgasstyrelser. De som idag är okuperade av män, oftast äldre män. /.../ Det är uppenbarligen något som inte står rätt till när både jämställhetsministern och näringsministern inte inser behovet.”
■ Peggy, något att begrunda
”...styrelseproffset Peggy Bruzelius [...] vägrar att sitta i norska bolagsstyrelser eftersom de är könskvoterade, och hotar att lämna de svenska bolagsstyrelser hon sitter i ifall Sverige inför könskvotering. Det är något att begrunda!” skriver Maria Abrahamsson.
■ Kvinnor i styrelsen sänker värdet
Genusnytt skriver: ”Forskarna konstaterar att företagens värde har minskat med 18 procent för varje 10-procentig ökning av kvinnorepresentationen i styrelsen. Ju kraftigare ökning av antalet kvinnor i styrelsen desto större värdeminskning på bolaget, alltså. Det är dynamit i genusdebatten. /.../ Orsaken /.../ är att dessa tvingats välja personer som de annars inte skulle ha valt. Personer som egentligen inte har tillräcklig erfarenhet eller kompetens. Det är alltså kvoteringen som är boven i dramat, inte det kvinnliga könet. Kvinnor som väljs in i styrelser på egna meriter är precis lika duktiga som sina manliga kollegor.”
Bloggredaktör: Ulrika Lundberg
Camilla Wagner
Anna Körnung