Jag har ett heltidsjobb – men tvingas till AF
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2014-09-12
Debattören: Varför jävlas systemet i stället för att hjälpa de långtidssjuka?
Två gånger har jag drabbats av cancer, 2011 och 2014. Vid första cancerbeskedet, i april 2011, sjukskrevs jag helt under tiden jag strålbehandlades. Redan i september samma år var jag tillbaka och jobbade 25 procent. Jag var svag och skruttig men ville bara att allt skulle bli som vanligt. Som innan jag blev sjuk. Det är nog en inställning jag delar med de flesta som är eller varit svårt sjuka.
Senare ökade jag arbetstiden till halvtid och därefter till 75 procent. (Försäkringskassan (FK) har tyvärr bara 25-procentsintervall vid sjukskrivning.) Jag hade fruktansvärda biverkningar sedan strålningen, som jag inte vill gå in på här, och de i kombination med rehabilitering gjorde det omöjligt för mig att jobba heltid. Men jag själv, mina läkare och min arbetsgivare tyckte det var fantastiskt att jag ändå bara behövde vara sjukskriven till 25 procent efter den resa jag gjort.
I oktober 2013 blev jag utförsäkrad. Ingen mer sjukpenning för de 25 procenten, trots läkarintyg. Även arbetsgivarens försäkring, som täcker upp visst inkomstbortfall, upphörde. Den är kopplad till att sjukpenning betalas ut.
Sen hände det verkligt besynnerliga: jag kallades till Arbetsförmedlingen (AF) för arbetslivsintroduktion! Först trodde jag att kallelsen skickats fel. För varför skulle jag, som redan hade mitt jobb som projektledare, gå till AF? Den dag det var möjligt för mig att gå upp till heltid skulle jag ju bara meddela min arbetsgivare det.
Men det var inte skickat till fel person. När du rehabiliteras kan du inte få sjukpenning längre än 2,5 år (inklusive sjukdomstid). Därefter blir du utförsäkrad hos FK och slussas vidare till AF. Oavsett sjukskrivningens orsak eller omfattning. Oavsett jobb eller ej. Men: är du fortfarande sjukskriven med läkarintyg tre månader efter utförsäkringsdagen så får du komma tillbaka till sjukförsäkringen. Förutsatt att du deltagit i arbetslivsintroduktionen hos AF under de tre månader utförsäkringen råder.
Det var besvärligt att hitta en tid när jag inte jobbade eller var på rehab. Till slut fick jag ta ledigt från jobbet för att delta på mötet hos AF.
Hela situationen kändes så himla förnedrande. Som att det inte räckte med att jag varit svårt sjuk – dessutom skulle det system som egentligen ska skydda mig jävlas. Vi satt några stycken på AF med likadana kallelser i handen i väntan på att bli uppropade. De flesta hade liksom jag fått gå från jobbet och hade bråttom tillbaka. Jag, handläggaren från AF och en från FK deltog på det timslånga mötet. Samtidigt som båda myndigheterna kämpar med sina handläggningstider. Totalt slöseri med resurser.
Så ser alltså vår nya sjukförsäkringslag – Socialförsäkringsbalken – från 2010 ut. Du blir utförsäkrad fastän du är sjuk och kallad till AF trots att du har jobb. Utgångspunkten är att den som är långtidssjukskriven inte har något arbete. Att den som är eller varit sjuk nog bidragsfuskar eller bara behöver ta sig i kragen. För i Sverige är ingen sjuk längre än 2,5 år. Ridå.
Jag tror att i ett samhälle kommer vi inte ifrån att några fuskar. Men i ett välfärdssystem kan vi inte utgå ifrån detta fåtal och därmed straffa alla som faktiskt är sjuka. Systemet måste vara mer flexibelt och humant. Jag tänker också att om det är så här rörigt för mig, som ändå har en anställning, vilket helvete är det då inte för alla sjuka frilansare, konsulter, musiker, konstnärer och liknande?
När jag blev kallad till AF blev jag först ledsen över vilket kallt samhälle vi har fått. Sen blev jag så himla förbannad. Och fortfarande undrar jag vad jag egentligen hade på Arbetsförmedlingen att göra.
Maria Karlsson
En version av texten har tidigare varit publicerad på debattörens blogg.