Jag ser våldtäktsmän gå fria och jag skäms
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2016-03-10 | Publicerad 2016-03-09
Polisutredare: Jurister, domare och poliser måste utbildas kring sexualbrott
DEBATT. Just nu sitter politiker och experter och ser över våldtäktsbrottet i 2014 års sexualbrottskommitté. Inte bara ska de ge förslag på lagändringar, de ska göra en översyn av hela rättsväsendets utvecklings- och förbättringsmöjligheter kring hanteringen av våldtäkt.
Vi, som är just de yrkesgrupper som kommittén är satt att granska, kräver nu en nationell utbildning kring sexualbrott.
Vi som skrivit på uppropet är över hundra polisanställda, som alla arbetar med sexualiserat våld mot vuxna och barn. Vi har läst alltför många domar där målsägande ifrågasatts utifrån hur de betett sig efter och under en våldtäkt.
Vi har följt fall där rätten resonerat om varför en 13-årig flicka på rymmen inte tar sig från lägenheten hon blivit upplockad till. Vi har läst domstolens tolkning om varför en ung tjej kniper ihop låren när hon får en flaska uppstoppad mellan benen. Vi har utrett ärenden där rätten har valt att döma för misshandel i samband med sex, men inte för våldtäkt. Trots att just våld i samband med sex är det som formar brottet våldtäkt.
Vi har läst alltför många domar där det är uppenbart att domarna resonerat på ett ålderdomligt sätt med bristande kunskap. Ett sätt som snarare visar på hur påverkade de är av samhällets normer, egna värderingar och erfarenheter än den objektivitet de hänvisar till.
De som skrivit på är psykologer från barn och ungdomspsykiatrins traumaenhet. Det är de som träffar de utsatta efter en våldtäkt, som får sitta med tjejer som är så fyllda av skam över vad någon utsatt dem för att de förnekar, trots att övergreppen finns på film.
De träffar tjejer som utsatts för upprepade våldtäkter av sina pappor och styvfäder och får förklara att en vuxens ord väger tyngre än ett barns och att fäderna därför går fria.
De som skrivit på är advokater som träffar barn och vuxna som utsatts för våldtäkt. Det är de som tvingas tiga still i rätten när deras klient får frågor om vilka trosor hon hade på sig eller om hon kanske egentligen var med på våldtäkten eftersom hon inte gjorde motstånd. När hon i själva verket av rädsla för sitt liv inte var förmögen att röra sig under tiden övergreppet skedde.
Ett beteende som i sig är kroppens instinktiva motstånd och som inom forskningen refereras till som frozen fright.
Jag har initierat uppropet. Jag utreder brotten och träffar både de utsatta tjejerna och deras förövare. Tjejer som fått så många skador att läkarna som undersökt dem brustit i gråt efter underökningen.
Det är jag som sitter där maktlös och full av både skam och frustration alla de gånger vi brister i att ge varje utsatt människa det bemötande hen har rätt till. Som skäms när jag läser förhör, lyssnar på historier om tidigare polisförhör och läser domar som jag själv inte kan förstå logiken i, än mindre förklara för den utsatta som ser sin våldtäktsman gå fri, ibland ännu en gång.
En våldtagen ska ha rätt till samma professionellt bedrivna utredning och kompetenta bemötande vare sig hen blir utsatt i en by utanför Karlskrona eller hamnar hos en specialiserad sexualbrottsenhet i Stockholm. Det ska inte vara ett lotteri. Det får inte vara ett lotteri. Det handlar om grundläggande rättigheter i ett demokratiskt samhälle.
Vi som skrivit under uppropet kräver att en nationell utbildning införs för jurister, domare och poliser.
Utbildningen ska innefatta kunskap om könsnormer och våld i samband med sex, offerpsykologi, psykologiska effekter av sexuella övergrepp, sexuella övergrepp på nätet samt sex som självskada. Det finns i dag stor kunskap kring sexualbrott i Sverige. Det finns forskning och praktisk kunskap. Låt alla inom rättskedjan ta del av den.
Nina Rung
Häng med i debatten – följ Aftonbladet Debatt på Facebook.