”Alla har rätt till en fungerande telefon”

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2009-09-18

Peter Hultqvist (S) om nedmonteringen av den fasta telefonin: Skärpning Telia!

I Ulriksberg utanför Sunnansjö i Ludvika kommun bor en åttiofemårig man i sitt fritidshus under stora delar av året. Nu har Telia Sonera sagt upp hans fasta telefon. Den är inte att betrakta som lönsam och har hittills inte fått någon fungerande ersättning. Det är nämligen för dyrt och komplicerat.

Vad händer vid en hjärtinfarkt eller en hjärnblödning? Hur kommer man i kontakt med läkare och ambulans om det saknas en telefon? Ska det för vissa vara omöjligt att komma i kontakt med sjukvården i det moderna samhället Sverige år 2009?

Telia Sonera har beslutat att avveckla den fasta telefonin i delar av Sverige, företrädesvis i norrlandslänen. När alla planer är genomförda så har 1 000 telestationer lagts ned. Det drabbar 70 000 abbonenter.

Många får en ersättning i form av mobiltelefon när den fasta telefonin försvinner. Men det gäller inte alla eftersom mobiltäckning saknas. Och det är att betrakta som helt oacceptabelt.

Runt om i de områden i Sverige som är glesast befolkat så sprider sig i dag en oro. Det gäller både privatpersoner som företagare. När företagare inte kan kommunicera med omvärlden så uppstår självklart stora problem. Om människor i glesbygd drabbas av sjukdom och inte kommer i kontakt med sjukvården så är situationen mycket allvarlig.

När åttiofemåringen i Ulriksberg känner sig tvingad att slåss med både Telia Sonera och Post och Telestyrelsen för att hävda sin rätt så har något gått snett. Människor i Sverige 2009 ska inte behöva slåss mot myndigheter och företag och känna att de blir byråkratiskt hanterade kring en sådan självklarhet som rätten till telefon.

Men samhället har förändrats. Bara för några år sedan skulle det ha varit otänkbart att ifrågasätta glesbygdsbors rätt till telefon. Men så är det inte nu. Människor riskerar att falla mellan stolarna när Telia Sonera avvecklar delar av sitt ”olönsamma” fasta telenät.

Det enda rimliga nu är att regeringen ytterst tar ansvar för principen om allas rätt till telefon, oavsett bostadsort. Delstatliga Telia Sonera som i dag har ansvaret för Televerkets gamla telenät måste alltid visa en uppriktig vilja att lösa de problem som uppstår när telestationer läggs ned. Post- och Telestyrelsen som är ansvarig statlig myndighet måste arbeta mycket aktivt för inte en enda glesbygdsbo lämnas i sticket ! Men ytterst faller ansvaret tillbaka på regeringen och infrastrukturminister Åsa Torstensson (c) att enskilda människor inte hamnar mellan stolarna och blir utan telefon. Tydligheten måste vara total på den punkten. Så är det inte i dag.

Att dagens situation överhuvudtaget uppstått är ett politiskt svaghetstecken. Åttiofemåringar ska inte behöva slåss mot byråkratin för att ha rätt till en fungerande telefon.

Politiska slogans som att ”hela Sverige ska leva” tycks ha havererat inför byråkratin och vinstintresset. Fungerande telefoni i hela landet borde vara en självklarhet. På den punkten får ingen tvekan råda. Åttiofemåringen i Ulriksberg och alla andra människor i svensk glesbygd ska även i framtiden vara garanterade en fungerande telefon.

Allt annat är orimligt.

Peter Hultqvist